Kan det funka att vara kompisar?

För 7-8 år sedan var jag kollega med en kille som jag klickar jättebra med. Vi har samma humor och framförallt delar vi samma musikintresse. Vi arbetade i samma projekt under en tid och kom varandra nära även privat, mest messade vi låtar till varandra men det blev en del djupare samtal också. Vi var båda i relationer, han hade småbarn (jag har också barn men de är lite äldre). 

På en jobbresa blev vi rätt fulla båda två och hamnade i säng. Vi hade båda dåligt samvete efteråt och han mådde ganska dåligt över vad som hänt så jag backade rejält. Sen flyttades han till ett ett annat projekt, jag bytte kort därefter jobb och så gled vi isär. Jag skilde mig rätt snart därefter från barnens pappa också.

I somras träffade vi på varandra på en konsert. Hans fru vad med, min nya sambo var också med och vi hade en jättetrevlig kväll. Sen dess har jag och killen lunchat några gånger och även gått på en aw då min sambo också hängde på. 

Till skillnad från förra gången är jag lycklig i min relation, jag känner mig dessutom inte minsta lilla attraherad av killen. Däremot har vi fortfarande en fin och rolig känsla mellan oss, mer som syskon kanske, vi kommer otroligt bra överens och jag har väldigt roligt i hans sällskap. Min sambo gillar honom också men han vet dock inte om att vi gjort ett snedsteg före hans tid.

Jag skulle gärna ha honom i mitt liv som en vän. Men jag vet inte, kanske är det naivt, eller dumt. 

Han skickade tidigare idag en spellista på sina nyaste upptäckter på spotify. Det var precis så vi höll på förut. Jag tror verkligen inte jag kommer att vara otrogen men jag vet ju inte alls vad han känner. Kanske leker jag med elden här. Eller så känner han som jag att det var ett snedsteg som inte kommer ske igen men han uppskattar mig ändå som människa.

Hur ska jag tänka? Borde jag backa?