Positivt med att ha en dotter?

Det är verkligen inte ditt jobb att försöka släta över och peppa honom för någon så fånigt som kön på erat barn. Stå rak, du är ju glad över barnet och be honom att ta sin attityd någonstans där du slipper se den när han tjurar!

Skulle snarare säga det är ganska negativt att tänka i de tankarna att en vill ha en det ena, än det andra. Det är ett nytt liv man anförtros. Och de liven är så olika även inbördes att könet oftast saknar betydelse.
Sedan är det såklart en del i förberedelserna att bygga bilder i huvudet av hur det kan vara att vara förälder. Men om man tror sig, mer eller mindre, att bara för man får det ena eller andra, så kommer livet vara som ens fantasier. Ja då blir man nog rätt besviken.

Vad är det han inbillar sig att han skulle göra med en son som förändras pga barnets kön? 

Han behöver lära sig att det är fördomar han har . 

Vem eller vad hindrar honom från att släpa med er dotter i garaget, på hockey, på gymmet etc?  

Även om hon bär rosa och leker med dockor kan en tjej givetvis älska bilbanor,  radiostyrda bilar, flyga drönare och vilja cykla på en tramptraktor. 

Han är föräldern som bestämmer, vad är det han inte förstår? 

Han har väl haft en dröm, en inre bild av föräldraskapet och då föreställt sig en son. Dumt, visst, men det är inte ovanligt. Det finns massor av trådar här med mammor som är besvikna att de väntar en pojke när de föreställt sig en liten flicka att klä i söta klänningar, fläta håret på och gå och shoppa med. 

Jag tror att det bästa du kan göra är att låta honom vara i fred med sina tankar ett tag, släppa tanken på en son och ersätta drömbilden med en dotter istället. 

Tids nog kommer han förhoppningsvis att förstå att man inte är sitt kön. Han kommer att få ett barn, en individ, och kanske blir det en tjej som kommer att gilla alla de där sakerna han tänkte med sin son. Eller kanske kommer det att bli annorlunda, men lika bra ändå. 

Oavsett så måste han nog komma fram till det här själv. 

Förhoppningsvis ändrar han inställning när barnet är fött.

När man väl har barnet hos sig så brukar det kännas helt självklart att det skulle bli just det barnet. 

Pissa sina namn i snön?

Jag var helt inställd på att få en kille och koncentrerade mig endast på pojknamn när jag var gravid.
Sedan flög det i mig att det kan ju även vara en tjej?hm..och så var det,en tjej!
Har alltid sett mig som en kill mamma då jag själv alltid har gillat typiska manliga aktiviteter inom våra gamla ( förlegad) normer men även typiskt tjejiga saker, helt enkelt en stor blandning mellan dessa två.
Jag har även alltid fungerat bäst med manliga vänner då vi talat samma språk och är raka i vår kommunikation.
Detta har varit till stor gagn för min dotter under hela hennes uppväxt då jag aldrig har känt att det måste vara ett hinder med något pga att hon är just en TJEJ utan en PERSON.
Har uppfostrat henne till en individ som inte har satts i ett fack utan visat henne att allt en kille är och kan kan även tjejer göra och tvärtom.
Hon är idag en tonåring som fungerar lika bra i alla miljöer och har breda intressen och fungerar och umgås lika mycket med sina killkompisar som med sina tjejkompisar. Hon gör ingen skillnad.
Hon är väldigt omtyckt av båda könen och många frågar henne om ofta råd då hon har lätt för att sätta sig in i deras situation.
Jag tycker att det för henne har varit en väldig stor tillgång att kunna vara en tjej som har fått möjlighet att få testa och gå utanför våra gamla könsnormer och veta att hon i framtiden kommer att kunna arbeta och leva sida vid sida lika bra med kvinnor som män. 
Kanske inte svaret på din fråga men kanske kan väcka lite tankar kring det..

Fråga vilka saker han tänkt göra med en son och prata sen om hur han kan göra det med sitt barn, oavsett kön.

Låt honom vara besviken. Låt honom sörja. Det handlar inte om könet på barnet, utan om hans fantasier kring hur livet hade sett ut med en son. Antagligen har han stora problem med sin egen pappa. Han ville kompensera för de brister de hade i sin relation. Att ha en dotter/son är stora skillnader. Inte pga könet i sig utan pga de känslomässiga aspekter det medför. Det ÄR stor skillnad, och inte då pga saker att göra utan vad de känner och tänker. 

Jag tänker att det är en fin egenskap att vilja stödja sin partner i att inte vara besviken och ledsen, men att det också är upp till en vuxen man att helt enkelt faktiskt landa i den krassa verkligheten.

Det är inte upp till dig att försöka övertyga din partner att en flicka också duger, utan faktiskt upp till honom att inse att i och med att man skaffar barn, så överlåter man till verkligheten att faktiskt just vara verklighet.

Precis som andra påverkar handlar detta om en besvikelse som man kanske måste få sörja. Och i föräldraskapet ingår tyvärr att också märka delar av varandra man faktiskt inte sett tidigare...

Vad är det han såg framför sig med en son? Tänker att det alltid är en unik person oavsett kön. De blir aldrig som man tror att de ska bli oavsett. Gillar det dom gillar oavsett kön. 

Vi har en av varje, och båda två är helt fantastiska.

Flickan är en riktigt tomboy, älskar alla sporter, skinn på näsan, lär sig allt så sjukt snabbt. Jämn i humöret och man vet vart man har henne. Lite blyg men får ändå vänner snabbt. 

Medan pojken som är äldre inte alls uppskattar sport men är otroligt social och älskar människor. Han är mjuk och fin men har också känslorna på utsidan och är extremt explosiv. Han är väldigt mån om att vara vänner till lags och gillar typiska tjej-saker så som att pyssla. Lär känna alla barn oavsett vart vi hamnar. 

Med det sagt, man får en person som har sina egenheter oavsett kön. Tänker att det liksom inte spelar någon roll. Dom blir som dom blir... 

Låt honom bara smälta besvikelsen så reder det ut sig. Han kommer inte känna såhär när barnet kommit. Då är det hans barn som han älskar över allt. du behöver inte tala honom tillrätta, det kommer rätta upp sig av sig själv. 

Ni kan väl skaffa flera barn, eller finns det något hinder för det? De flesta önskar sig ju barn av båda könen, så att de ska få bägge "upplevelserna" så att säga. Både flickvärlden och pojkvärlden. Men får man bara det ena, så får man ändå vara glad och tacksam att man överhuvudtaget kunde få barn. Så många människor får ju inga alls idag. 

Sedan är det mycket möjligt att din man kommer att kunna dela i alla fall en del av det som han föreställt sig att han ska göra med en son, även med er dotter (om det inte blir en pojke senare).

Hur tänkte du här - att fadern BESTÄMMER att dottern ska ägna sig åt pojkintressen? Det anser jag inte att man gör, utan barnen måste få vara som de är, och att försöka uppfostra en pojke till flicka eller tvärtom kan få allvarliga följder. Det skadar barnet långt in i själen och kan göra det väldigt stört. Tänk Drottning Kristina t.ex., hennes far försökte uppfostra henne till pojke för att han inte fick någon son... eller Dag Hammarskjöld, hans mamma försökte uppfostra honom till flicka för att hon inte fick någon dotter. Båda dom fick störningar i sitt förhållande till det motsatta könet, och gifte sig aldrig.

...så SÅ långt ska vi verkligen inte hoppas att TS' man går! :) Dock - precis som jag också skrev i mitt förra inlägg - så kan det mycket väl finnas intressen som fadern och dottern kan mötas i. Alla intressen är ju inte könsuppdelade, och det är färre som är det idag än på Drottning Kristinas tid.