Rådfråga om vad ni hade gjort.

Det är svårt det där. Har sett liknande situationer hos andra familjer. För barnets skull skulle jag nog tänka att okej - barnet kan vara hos mig 100% av tiden. Men det är ändå trist att han inte prioriterar barnet mer. Det kommer säkert bli ännu värre när deras nya baby föds, tyvärr. Då kommer det finnas tusen och en anledningar till att ert barn inte får komma. 

Jag och mitt ex (och alla andra jag känner som har delad vårdnad) har kört med att barnet stannar kvar där hen blir sjuk, två anledningar; 1-  ett sjukt barn ska inte behöva flänga runt utan ska få koppla av och vila där hen är. 2- man drar runt på smitta i onödan, är man själv sjuk så åker man ju inte hem till andra. 

I din situation hade jag försökt få till att barnet ska bo hos mig på heltid, dels för att han är så liten och som ovan skrev, de kommer att få ännu mindre plats för din son när deras bebis är född

Jag hade sagt att pappan får välja, antingen har man delad vårdnad med allt det innebär eller så tar du fullvårdnad. Barn är inget man har när det passar eller som man kastar runt med. Om han går med på att ha deladvårdnad, good for you och avsäger han sig vårdnad, då gjorde du nog ert barn en stor tjänst för framtiden. 

Ja, Jag har alltid velat ha ensam vårdnad då jag inte tycker att pappan gör tillräckligt. Jag får alltid be om han schema och planera in umgengestiden. Det är jag som tog tag i dagisplats, det är jag som köper och planerar kläder m,m. Pappan bara antar att jag fixar allt. När jag påpekar de så lovar han bli bättre. 

När vi separerade så var det jag som kollade upp hur man gör och hur ofta barnet ska träffa/sova hos den andra föräldern. Han har liksom inget humm om hur detta funkar utan tror att vi bara kan slänga vår son mellan oss. 

Tyvärr kommer han inte gå med på ensam vårdnad till mig. Kommer jag ta upp detta med att han ska ha honom trots vad som händer i deras relation så kommer han tycka jag är dum i huvudet. Han kommer liksom inte lyssna på mig. 

Jag förstår inte hur han vill välja bort sin son såhär. Hur hade de gjort om det hade varit en ?riktig? familj, Skulle de då lämna bort barnet för att inte mamman får bli sjuk? Hur ska vi göra om detta håller i sig då vi ska skola in honom om dagis. Ska jag då ta alla sjukdagar då hon inte får bli sjuk?! För nu verkar det ju som han inte vill ha honom för att han är lite snorig bara. 

Jag har inget emot att ha vår son 100% då jag nästan ändå haft det sen ett halvår tillbaka. Men jag är less på att han alltid kan välja när han vill vara pappa till vårt barn. Sen är jag väldigt orolig hur detta kommer bli när deras barn kommer. 

Jag har bokat ett möte med familjerätten men det verkar vara kö. Jag känner att jag måste sätta ett ultimatum på honom.? För hans nya tjej kan vara i stallet och umgås med folk men hennes sambo får inte ta hem sitt barn om de är  lite sjukt. Jag känner ju att antingen kan hon åka ifrån hemmet eller så får hon väl isolerar sig medan hans umgås med sin son på dagtid. 

Håller med om det som sagts att man låter barnet vara kvar där det är när det blir sjukt, både för barnets skulle även för att undvika artnamnet tar med smittor fram och tillbaka.

Förstår pappa att enskild vårdnad inte tar bort hans och barnets tid tillsammans? De har ju fortfarande umgänge precis som nu. Men han slipper skriva på alla papper.
Betalar han underhåll förresten?
(med ett så litet barn låter det rimligt med 1-2 övernattningar per vecka.)

Håller med! Precis som om de skulle tycka att det är ok att barnet kommer det minsta lilla förkyld till deras förstfödda bebis, när inte ens mamman kan träffa ett förkylt barn. Bebisen kommer alltid vara "den lilla" som inte får bli smittad...

Nu är ju vår son bara snuvig och inte påverkad alls så jag skulle säga att han hade kunnat vara hos sin pappa. 

Ja han betalar allt underhåll till mig då jag har honom den största delen och att inte han reder ut med att ordna med kläder och ytterkläder m,m

Tror jag kommer ställa ett ultimatum till honom då jag inte tycker det ör okej att han väljer bort sin son på detta sättet och att han måste steppa upp om han vill vara en del av sin sons liv. För vår son kommer ju märke att han inte är så önskad hos dem. 

Jätte tragiskt men jag känner att han måste få ett uppvaknande! Att han inte kan spela omkring utan ta sitt ansvar. 

Ja er son ska ju verkligen inte få känna sig oönskad, vilket låter lite som en risk med tanke på vad du skrev om att de låter honom gråta i bilen... och det kan ju bli tufft med ett syskon som bor med pappa jämt och som kanske dessutom behandlas annorlunda där...

Här har RS-säsongen dragit igång och ett barn på sonens förskola har smittat sitt nyfödda syskon som nu ligger på sjukhus. Så jag tycker man kan hjälpas åt vid sjukdom när bebis är född då det innebär en stor risk för det lilla syskonet.
Generellt sett tycker jag barnet får vara kvar det där det blir sjukt men vill inte du ha en sån uppdelning så prata med pappan, det är ju hans barn, hans nya kan ju hålla avstånd till barnet ett dygn om bara pappan tar sitt ansvar för allt med barnet.. (lite off-topic, men Har han svårt att ta ansvar för sitt eget barn är min gissning att hans nya tjej inte kommer bli långvarig hos honom...)

 

vad tänker du som ultimatum?