Bipolär beskrivning
Jag lade upp en beskrivning av hur jag upplever min bipolära sjukdom på Facebook för någon vecka sedan.
Jag tänkte dela den med er här och hoppas på att någon kan "glädjas" av den eller dela den för att förklara sitt mående om man känner igen sig
:):
En del vet vad denna symbolen står för, andra inte. Den står för att man stöttar människor med psykisk ohälsa, och bilden i sig beskriver bipolär sjukdom på ett mycket bra sätt!
Jag fick min diagnos 2015 och har varit helt fri från skov den största delen av tiden sedan dess. Jag har hunnit att göra färdigt skolan och arbetat och mått bra, jag har hållit mig uppe på balansbrädan utan att trilla ner.
Fram till i mars detta året. På en enda minut kändes det som att jag höll på att jonglera med ägg och alla äggen landade på mitt huvud istället för att fortsätta jonglera. Jag blev helt handlingsförlamad av ångest och hjärnan tänkte inte en klar tanke..
Jag hade trillat ner från balansbrädan till den mörka sidan.. dock så seg i huvudet så jag knappt orkade att tänka en deprimerad tanke..
Enkelt förklarat kan jag säga att jag har jävligt dålig balans. Men jag är envis. När jag är på den mörka sidan klättrar jag upp på balansbrädan igen, hellre fort än bra.
En annan sida bredvid denna balansbrädan är den färgglada sidan. Där är allt toppen, man mår fantastiskt bra, ju mer man har att göra desto bättre, allt är kul kul kul och projekt ska göras och allt är hypat och man är rolig, smart och effektiv.. omänsklig nästan. Det känns som man går runt på 3 fulladdade bilbatterier fast man egentligen bara har ett litet runt som nästan är tomt. Det förrädiska med detta är att här vill man ju vara, härifrån klättrar man inte upp på nån balansbräda! I lagom mängd kan man vara i detta rus ett tag och ändå hålla sig på balansbrädan eftersom man är normalt funtad och ser till att man får återhämtning.. i ett skov är jag inte normalt funtad. Här snackar vi inte att vara lite check och glad i kassan på ICA, för det var inte hypomant.. vi snackar att vara vaken flera nätter i sträck, vända upp och ner på hela ovanvåningen på mindre än en timme, baka hela frysen full och annat hjärndött. Ju mindre sömn desto mer speed. Och eftersom jag inte klättrar upp för balansbrädan själv så hamnar jag på den mörka sidan ens om jag vill eller ej.
Den mörka sidan är inte alltid så full av negativa tankar.. mest hjärndöd, omotiverad, trött och seg.. den är bara depressiv om jag har råkat ta med mig bilbatterierna från den färgglada sidan, det händer också. Då jäklar haglar det depressiva tankar som spö i backen!
Skulle jag råka hamna i olycka och dö så är begravningen färdigplanerad in i minsta detalj. I detta läget har jag kört slut på mig själv ganska bra och jag vet inte ens om jag längre vill upp på nån jävla gångbräda..
Jag känner mig bakfull på nåt sätt och önskar att den färgglada sidan inte skulle vara så intensiv
Målet jag har i mitt liv är att slippa gå på nån jävla balansbräda som alla andra och ta del av både det mörka och det färgglada utan att tvunget behöva dränka mig i det, bara låta livet gå och få ta del av det som alla andra.. Vara skovfri helt enkelt..
Det tråkiga är att få förstår att det är en balansbräda jag går på, inte en bred väg som ni andra verkar se och kanske upplever att ni går på.. Många av er SER inte hur jag mår för de dagarna jag är på den mörka sidan träffar jag bara dem som jag verkligen vet förstår och känner mig.. Oftast är det mina färgglada dagar som inspirerar mig att träffa folk, dock med energi som jag ofta inte har så länge, och det är alltid raka vägen till den mörka sidan för att ladda batteri.
Saker får helt enkelt prioriteras om. Min familj, dvs Pelle och barnen kommer ALLRA först och just nu får mitt mående styra. En bättre dag är det de som står i fokus. Lagom mycket av allt för att inte speeda upp. Ingen onödig energi på något. De som finns för oss är vi glada och tacksamma för, det vi ger ger vi för att vi kan och ibland blir det ett nej. Mer kan jag tyvärr inte ta ansvar för.. it is what it is
Och till alla er som finns och förstår, TACK 
