otrogen på backpackingresa
Min pojkvän sedan två år sedan är iväg på en backpacking resa med sin bästa kompis, en resa jag fick en stor klump i magen av redan när han tog upp den, men självklart stöttade honom i den. Klumpen fick jag just för att jag sedan innan alltid tyckt att han är väldigt dålig på kommunikation när han är iväg är hemma, och att 10 veckor med dålig kommunikation skulle bli svårt för mig som går hemma och väntar. Jag är inte den jättesvartsjuka av mig utan istället mer krävande då jag vill ha mer bekräftelse av honom och att han ska höra av sig.
Nu är han 5 veckor in på resan, vi har haft bra kommunikation och ringt till varandra och liksom ändå sagt båda att vi saknar varandra och ser fram emot när vi är hemma tillsammans igen. Men för någon dag sedan ringde han hem och berättade att han varit otrogen, han hade träffat en tjej på en klubb, strulat med henne och sedan gått till stranden och spenderat timmar där. Under dessa timmar har han hunnit att tänka på mig här hemma, blivit tillsagd av sin kompis men ändå valt att fortsätta kvällen med henne på stranden. När jag frågar vad han tänkte när han tänkte på mig, så tänkte han mer egoistiskt att han gjorde fel och att det var synd om honom och att han då lika gärna kunde fortsätta kvällen med henne när han ändå gått för långt.
Han ringde hem direkt morgonen efter och berättade att han strulat med en tjej på en klubb, men under dagen framkom sedan att det var under en längre tid han varit med henne och inte bara ett strul på klubben. Han var ledsen på telefon och ångrade sig mycket och förstod hur mycket han förstört, men när han berättade om situationen kändes det nästan som att han skrattade lite åt det hela och nästan tyckte att det var en rolig grej att uppleva. Han ville att vi skulle försöka lösa det oss emellan och sa att han ville fortsätta vara med mig. Dagen efter pratar vi igen och då har han kommit fram till att han inte skulle ha gjort det om han älskade mig 100%, och vill göra slut. Bara någon timme senare kommer han krypandes igen och vill försöka på nytt när han kommer hem.
Samma dag som han ringde och berättade ställe jag ett ultimatum om att jag ville att resan skulle avbrytas och att han skulle komma hem och visa med handling att han verkligen ångrar sig, då ord inte längre har någon betydelse. Han sa att han kollade på flyg, men säger sedan dagen efter att han redan hade nästa flyg bokad till nästa ställe och skulle fortsätta resan. Så nu har han fortsatt resan och jag sitter kvar här hemma i hans lägenhet och påminns om honom hela tiden.
Vi har pratat mycket efter det hela, gått igenom det ena och det andra och egentligen kommit överens om att träffas när han kommer hem och prata, och indirekt kommit fram till att förmodligen ge oss en ny chans fast med en helt nystart då jag bestämt mig för att flytta ut och hitta något eget.
Den killen jag har varit tillsammans med är inte den typiska ?otrogna? killen och det har rent av chockad mig att han varit det. Men jag kan också se att en tjej har visat intresse och att han blivit charmad av uppmärksamheten och sedan inte kunnat stoppa vid rätt gräns. Något han bekräftat att så var fallet.
Hur ska man förhålla sig till detta, han är min bästa vän och jag vill verkligen inte förlora honom egentligen. Men jag är också äcklad av honom, jag har tappat tilliten såklart och han har sårat mig enormt. Mina vänner säger att han kommer krypandes för att han fortfarande vill ha mig runt lillfingret, då vi har fortsatt kontakt och han skriver och beter sig nästan som vanligt och kallar mig älskling osv trots att vi gjorde slut dagen innan? Det är så mixade signaler från honom, jag tror att vi båda egentligen behöver smälta lite vad som har hänt.
Min tanke framåt är nu att jag ska flytta ur lägenheten tills att han kommer hem, försöka fokusera på mig och sedan ska vi träffas när han kommer hem och prata och se hur vi känner då. Jag hoppas ju på att han ska komma hem till den tomma lägenheten och verkligen inse vilket jävla misstag han gjort och vilket toppentjej som han förlorat, men är också livrädd för att ha den känslan om så inte blir utfallet. För jag tror att han kan vara lite i en ?semesterbubbla? och att hans verkliga reaktion kommer när han är hemma i vardagen igen.
Är jag dum som ens överväger att starta om med honom? Han är min bästa vän och vi har det verkligen bra när vi är tillsammans, han kommer såklart att få visa att han ångrar sig och det kommer ta lång tid att komma tillbaka till det vanliga. Jag är 21, han är min första pojkvän är jag naiv som ens överväger detta, bör jag inte bara be honom fara åt helvete och sedan gå vidare? Jag är egentligen en alldeles för snäll person, men jag tycker också om denna kille väldigt mycket och han har blivit en otrolig trygg punkt under dessa år tillsammans.
Hur skulle ni agera? min familj och vänner säger att jag ska lämna och verkligen fokusera på mig och sedan ?time Will tell? även om jag vet att de alla vill att jag ska kasta honom långt.
