• BASF

    Vad är det med min vän?

    En synnerligen seriös fråga:

    Flera bitar i denna frågeställning. Vi börjar här:

    Vad har ni för relation till vänner som gång på gång drar rena fantasier för att det ska framstå som att det är så "tuff för dem" just nu, fastän man VET att de har det (generellt) väldigt bra ställt? Är det inte det ena så är det det andra. "Nej, jag kan inte hitta på något för det har varit så mkt utgifter nu senaste" (inte relaterat till räkningar). Eller att personen lyxar med andra - men att denna stundom verkar ha extremt lite pengar när denne är med dig? Eller - som i nästa stund verkar ha mängder med pengar (typ veckan efter och vi pratar inte löning) och ska köpa överdrivet dyr mat på krogen, och leva som om de vore kungar.

    Det är lite för mkt upp och ner hela tiden, för att det ska kännas bekvämt att umgås med en sådan person. Frågor som: Är det andra mer eller mindre saker det ljugs om? Tappar tusan fattningen snart. Säg istället att du inte vill lägga pengar på att gå ut och ta en lunch, eller att du spelat bort allt på..inte vet jag...ett nätcasinot (pinsamt, men gamla vänner kan man väl prata med allt om?) eller vad det nu må vara.

    Känner ni att någon vän har massa konstiga hemligheter som märks genom att personen ljuger, inte hör av sig "försvinner" från mobil och chatt i timmar (kommer med konstiga förklaringar) osv? Jag får sådan oerhört skumma känslor när jag stöter på sådant här. Just combon att upp och ner ha mycket eller lite pengar, och att hela tiden verka ändra sanningar, eller sminka sanningar osv.
    Light-mytomani stundom som även verkar visa sig i samtal med främlingar. Den egna situationen färgas liksom mer positiv. Skulle han sitta och pilla med blyerts och ett block hemma, så skulle han till främlingar (ofta kvinnor) på krogen beskriva det som att han är en känd konstnär (eller liknande). Han kan inte vara sig själv på något vis. Bara i omgångar då det "sköra" lyser igenom. Han har då i efterhand tagit tillbaka vad han sagt, och det som låtit mig få en "insyn" i något.

    Någon som känner igen något av detta, och vad var det i just fallet med din vän? Vi pratar om en vuxen man, ska tilläggas. I övre medelåldern. "Låt han vara, låt han hålla på" funkar inte här - då jag även blir lite oroad. Det finns även tendenser till alkoholproblematik, men mer "i stunden" mer än i längden. (som det heller inte pratas om). Men det är inte dit pengarna går, det är jag nästan säker på.

    En annan sak jag noterat. Det läggs även mkt kraft från personen att "smutskasta" kändisar och saker som står i media osv. Som att denne vill höja sig genom att sänka andra. Det är väl en klassiker i så fall... Det finns även tendenser till paranoia; personen tror att grannar lyssnar och stör sig, men även idéer kring...ja, "foliehattsrealterade" ämnen, får jag kalla det (så att till och med jag, som är rätt öppen för saker, reagerar). Ibland häpnar jag.
    Någon psykisk ohälsa jag helt missat under alla år?

    Så - hur stöttar man en person som gång på gång verkar putta livet och sanningar framför sig, eller som inte inser att det kan finnas en problematik? Gör man det? Orkar man det? Man har ju sitt egna med.

    Som jag har förstått det så har personen bara minimal kontakt med sjukvården med det psykiska. "Lite ångest" skulle denna nog förklara det som. Men ja är osäker på om det är hela sanningen.
Svar på tråden Vad är det med min vän?