Föräldraalienation och umgängessabotage

Jag känner igen det på två sätt. 

Fall 1 är en man med idag äldre tonåringar/unga vuxna barn. Dessa var tonåringar när föräldrarna skildes och pappan ser inte sin egen del i att barnen inte vill träffa honom. Han skyller allt på barnens mamma, pratar om hjärntvätt och har även han kommit i kontakt med minst en organisation med pappor och andra som i det närmaste helt okritiskt står på varandras sida mot "onda" mammor som, ofta med hjälp av socialen "förbjuder deras barn att träffa dem". Synar man dessa organisationer i sömmarna är det ofta sektliknande tendenser om man har insyn och vet vad man ska titta efter.

Fall nummer 2 är en man med små barn, ännu under tio. Där är det faktiskt på riktigt så att mamman berövat honom barnen och hon är i perfekt position i samhället att göra det också, utan för mycket risk att hon blir granskad för det utifrån. Hon sitter på makten där och trots att han anmäler och ber om hjälp från alla möjliga instanser kan hon göra som hon vill, och hon vill inte att deras barn har kontakt med sin far. 

Organisationerna likt den som Fall nr 1 tillhör skulle kunna hjälpa Fall som nr 2, men sanningen är att de inte är intresserade av att göra det på riktigt. 

Tack för bra svar. 

Man 1 och dessa märkliga organisationer. Jag håller med. De tror helt på den ena sidans version, inget intresse att förstå andra sidan och helheten. För att Hjälp på riktigt. 

Man 2 hur är han i framtoning. Är han mer trovärdig?
När barnen är så små har jag så svårt att tänka att myndigheterna inte gör något. Fokus är ju så starö att barn ska ha kontakt med båda.
Jag vet ett fall där en man på ytan verkade så trevlig och mild men han hade misshandlat både fru o barn. Det sa han inte ett pip om förstås till någon. 

Ingen kan veta hur just din kollega har det TS, men barn får bestämma mer och mer ju äldre de blir. Kan vara så att din kollegas barn inte haft det så bra hos pappan och mer och mer valt att vara hos mamman?

Jag är bonusförälder och min man gick igenom en vårdnadstvist runt sina barn då mamman inte fungerade (var bland annat intagen på tvångsvård). När tingsrätten var klar med domen var yngsta barnet 9 år. Åren som följde fanns ett umgängesavtal där det tydligt stod att det var utifrån barnens behov av sin förälder, inte tvärtom. Det äldsta syskonet som var ca 15, vägrade bo hos mamman över huvud taget så hen har bott hos oss i alla år efter det. Mellansyskonet försökte följa umgängesavtalet men efter ca ett halvår kom fram till beslutet att det inte gick utan ville bara träffa sin mamma varannan helg. Nu några år senare är det bara en helg/månad och knappt det. 

Jag är rätt säker på att deras mamma berättat för folk att det är pappan som påverkat barnen att inte vilja vara där, speciellt medan vårdnadstvisten pågick, men det var inte så alls. Min man har under alla våra år tillsammans undvikit att prata om mamman inför barnen. 

Är barnen myndiga får de bestämma själva.  Låt honom hållas.  

Är du verligt nyfiken begär ut domar i vårdnadstvistern från tingsrätten. 

Det finns konstiga intresseföreningar för allt.  

Tack för era välformulerade svar. 

Jag kommer inte snoka utan är nu än mer övertygad om att det är lätt att projecera sina egna misslyckanden på den parter som har barnen och som dessutom lämnat en. 

Så synd att dessa föreningar inte driver att verkligen hjälpa dessa män istället för att elda upp varandra ännu mer. 

Jag tänker också att ungar som är runt 15 vid skilsmässa är inte lätta att "hjärntvätta" , om det skulle vara så att pappan är bra så kommer barnen vilja träffas. 

Hej, 
Precis som din kollega är även jag utsatt och framförallt min idag 15 åriga dotter för det som kallas för föräldraalienation. Det hela började dagen innan nyårsafton 2017. Då var hon 9 år gammal. När jag läser tråden ser jag att många har åsikter om att ni inte riktigt tror på det här. Det är den uppfattningen som gör att många av oss väljer att vara tysta. Problemet med det är dock att detta inte uppmärksammas tillräckligt. Jag är själv med in en grupp som heter VBU. Deras hemsida är:

vardnad.se
Kortfattat kan jag meddela att det i mitt fall finns en dom om umgänge med min dotter, men mitt ex väljer att sätta sig över lagen och inte följa den. Domen kom 2019 och då var min dotter 11 år. När mitt ex valde att inte följa domen gav hon följande anledning:

"Det är din dotters umgänge med dig och inte ditt med henne och hon vill inte, därför gäller inte domen" 

Då hänvisar hon till en dom som har vunnit laga kraft i svensk tingsrätt. Jag är helt övertygad om att mitt ex gör detta som någon form av hämnd, men ärligt talat klandrar jag inte mitt ex som det ursprungliga inlägget gör gällande att den aktuella personen gör. Mig hjälper det faktiskt att veta om att beteendet som min dotters mamma har uppvisat sedan slutet på 2017 inte på något sätt är friskt. Det gör situationen något mindre svår att hantera, dock finns det stora brister i vårt rättssystem och av den anledningen valde jag att börja skriva en blogg om mina upplevelser. Bloggen finns att hitta här:

www.saknadebarn.nu/2022/11/14/min-alskade-dotter/

Nu är det svårt att skriva en sådan här berättelse och därför har jag inte kunnat fortsätta på ett bra tag. Jag skulle tro att jag har minst lika mycket att skriva som jag redan gjort innan den är färdig. Dock är det jag närmast ska skriva det som är högst avgörande i hela berättelsen och jag tänkte kortfattat redogöra för det här. 

När mitt ex motsatte sig domen, tog jag givetvis på nytt kontakt med min advokat. Vad hon hade att säga var dock allt annat än positivt. Hon gav mig två alternativ att rättsligt komma tillrätta med problemet:

1. Antingen stämmer jag om ensam vårdnad
2. Jag begär verkställighet av domen.

Hon förmedlade däremot att eftersom min dotter är så pass gammal och även mogen för sin ålder, kommer rätten att gå på hennes egen vilja, oavsett om den bevisas vara påverkad av hennes mamma eller någon annan. Jag valde därför att inte göra någonting och har sedan dess rådfrågat andra advokater. Alla säger samma sak och en sa även att jag äventyrar min del av vårdnaden om jag försöker mig på något sådant. Det här är alltså ett systemfel rakt igenom. Idag kan man i Sverige ostraffat komma undan med föräldraalienation som internationellt kallas för "Parental Alienation Syndrom, förkortat PAS.   

Många länder klassar detta beteende som psykisk barnmisshandel och det finns mängder med information att hämta på nätet, inte minst youtube. Det finns även böcker skrivna av bla Anna Lytsy som belyser problemet. Nu kan jag givetsis inte säga något om din kollegas fall och om jag själv inte var utsatt, så hade jag aldrig någonsin trott på en sådan berättelse, så jag kan förstå skepsisen som finns. Snälla läs min blogg och dela den, det är enda sättet att någon gång kunna påverka politiker och beslutsfattare att göra PAS straffbart. Jag kommer uppdatera den snart med informationen som jag delade här och mer än så. 

Jag har så svårt att tro att en normalbegåvad flicka kan luras så av sin mamma. Hon är 15 nu. Vill hon söka upp dig så gör hon det. Punkt. 

Det är då lätt för pappor (och mammor) att skylla sin tappade kontakt med barnen på Alla andra. Ex, myndigheter, familj osv.... 

Sedan tror ni blint på varandra i såna där pappagrupper fast det kan vara rent kriminella psykopater som vill smutskasta sitt ex på alla vis, även lämna ut sina barn.

Inga bevis utan bara 1 sida av en lång rad händelser där de säkert undanhåller en del.... 

Vad VET du om de andra i din klubb? Som du hyllar.
Är deras och din aktivitet det bästa för era barn?