Råd, någon som varit i samma sits.

Har ni skyddat er under dessa tillfällen, annars så måste ni ju bägge varit medvetna om att ni kan bli gravida.
Som du säger så kan det vara din sista chans att bli gravid, och du ska välja vad som är mest värt för dig, ett barn eller en eventuell vänskapsrelation med honom. Vänskapsrelationen är ingen garanti men barnet är det. Så jag skulle behålla om jag var du. Tänker att det är ju vad du innerst inne vill, både för din chans att bli förälder samt möjligheten att ni kanske hittar tillbaka till varandra. Du har väl säkerligen en tanke om att inreda barnrummet och planea namn tillsammans, leta runt efter saker och provköra barnvagn. Är det något du kan se dig själv göra om han inte vill ha barnet så måste du fundera på hur ditt liv blir som ensamstående. 

OM du bestämmer dig för att behålla och är säker på din sak så skulle jag vänta med att säga något tills du passerat v12, då är det säkrare och du riskerar inte att förstöra en relation för något som kanske inte blir... 

Behåll och säg som det är.

Hälsa honom grattis från mig! Livet är inte över, bara den roliga delen! :D

Tack för ditt svar! Ja vi har använt skydd. Antingen kondom eller så har jag tagit ett akut p-piller. Vilket jag anar är den som inte har funkat vid detta tillfället. jag har velat skydda mig just för att inte hamna här då jag hade anat att jag skulle få svårt att överväga abort. nu har jag den senaste tiden tänkt så det knakar. För när man plötsligt står där med ett plus i handen så blir det en annan känsla om framtiden. Är övertygad om att jag skulle klara mig som ensamstående även om det förstås skulle vara tufft stundvis. Det som håller mig tillbaks är att det känns som jag gör ett val som han inte vill. Det känns inte schysst. Samtidigt kan inte jag påverka hans val. Som du skriver, ett liv själv och kanske en vänskapsrelation. Eller inte det heller och utan barn..

Miss Ullared? Då bor vi nära, mysigt med gravidmage 

Sänder alla mina styrkekramar till dig kära vän som tvingas gå genom detta  så sorgligt. Jag tänker att du behöver berätta för honom. Barn är en välsignelse men jobbigt att ta själv eller som separerade, men inte omöjligt. Risken finns att du blir utan barn. Däremot är ni två om detta. Och du behöver ha hans perspektiv innan du tar beslutet. Jag hoppas verkligen att ni kan hitta tillbaka till varandra och att barnet får komma till världen. Men överväg noggrant. Allting kommer lösa sig till det bästa! 

Hej, tråkigt situation men känner igen mig då jag haft en relation i ca 11år och tappade gnistan. Vi hade inte  ens sex på lång tid men hittade tillbaka till närheten och blev som nykära. Beröring är allt dom behövs, inte överdrivet heller till en början.
Gällande graviditeten, har du svårt för att vli gravid generellt? Tycker du bör berätta då ni är två om det.
Jag är 38år och gravid, tycker 35år är lite för ungt ändå för att oroa dig för att inte få barn i framtiden. Men jag förstår att du tänker och känner som du gör.

Lycka till, de kommer bli bra hur du än väljer att göra :)

Jag hade behållt om jag var 35 och pappan var en vettig person vilket han verkar vara.