Hur kan jag inte ha vetat?

Obs. Kan tillägga att hon förmodligen är nykter nu. Och att barnen är vuxna, och har vetat länge.. 

Det finns många sätt man kan vara missbrukare på. Det måste inte innebära att man alltid stinker sprit och är halvpackad..  den farligaste missbrukaren är den som sköter sitt jobb men dricker som ett as hela helgen , på helgdagar hemma hos familjen och på högtider och många kvardagsvällar samt har uselt ölsinne..  Den sortens missbruk är precis den som går under radarn och kan pågå i många år innan nån utanför familjen reagerar. 

Man gömmer ju sånt där, hon blev säkert en mästare på att dölja, så du ska inte klandra dig om du inte märkte något. 

Det intressanta med just alkohol, det är par saker.

Ett, en person kan dricka väldans massa och inte nått upp till vara missbrukare, men väl beroende.

Andra och som jag träffat på ett par ggr, det är att de dricker kanske max 10ggr på per år.
Men är missbrukare då de uppfyller kriterierna, dessa beter sig ofta svårt illa under intag av alkohol.

Är lite fundersam på vad lögnen är, för vad har de med denna persons alkoholkonsumtion och göra?
Det är många saker jag aldrig delar med mig till andra, det gör mig dock inte till lögnare.
Och vissa saker har ingen med att göra ens.

Men låter dock som en miljö som inte var så bra.

Har personen själv gått ut med att hon har problem eller vem har sagt det? Ofta så överdriver både vården och omgivningen. Men visst, det är säkert enkelt att dölja om man bara vill det! Men om det är någon annan som sagt att hon har problem så är det inte alls säkert att det ens är så! Hur ska missbruket sett ut? Har hon tagit en stänkare när andra kanske tagit en alvedon eller ätit en macka eller gett sig ut och sprungit? Har hon druckit för att orka med jobb? För att orka med livet? Eller tycker hon om att festa på helgerna? 12 år är ändå rätt lång tid, det låter som om missbruket ändå har varit under kontroll. 

Fast vadå "lögn"? Din syster (?) har ingen anledning att berätta om sin nivå av alkoholkonsumtion för dig. Som någon skrev ovan: det finns massor av saker som jag inte heller berättar för någon, eller som bara min bästa väninna vet - men inte min familj. Man har ingen redovisningsskyldighet. 

Min mamma fick plötsligt en dag ett samtal från sin systers terapeut, som frågade ut henne om systerns alkoholvanor. Min mamma hade ingen aning om att systern hade alkoholproblem, än mindre att hon sökt hjälp för dem. Hon blev ganska upprörd av det samtalet kan man säga.

Det är också ett känsligt ämne i familjen, för mormor var alkoholist och där visste alla (eftersom morfar klagade ibland) men det var inget man pratade öppet om. Så min mamma våndades väldigt om hon skulle ringa sin syster och fråga om det eller inte. Systern hörde till slut av sig, men det tog ett tag. 

Systern var sedan helnykterist i många, många år. Nu tror mamma att hon trillat dit igen, men vill inte fråga. Barnen där är också vuxna med egna liv, så det påverkar inte dem på samma sätt längre. 

Jag förstår att det kan bli konstigt för en anhörig när man helt plötsligt får reda på något sånt. 
Men det är inte så konstigt, många människor lever i någon sorts problematik utan att göra bort sig. Bara för att man har ett missbruk betyder det inte att man inte är fungerande. Många högpresterande människor slappnar av just vid såna tillfällen. 

Jag är en av dom. Knaprar smärtstillande när jag väl är ledig och ensam hemma. Ingen i min familj vet om det. Jag är högpresterande, och äger ett framgångsrikt företag. Jag har en familj och ett vackert hus. 
Men min adhd hjärna är aldrig tyst. Så att knapra piller är det enda som får mig att sluta tänka, och då kan jag äntligen sova. 
Så när ingen är hemma, och jag inte har ett ansvar över något i 12 timmar så stoppar jag i mig smärtstillande och är hög i min ensamhet. 

Inte ett dugg konstigt. Många alkoholister är experter på att dölja det. Åtminstone i vissa sammanhang.
En kompis till mig har varit nykter i 20 år nu. När han söp som värst hade han förlorat sitt äktenskap, hade skulder på en halv miljon och var full i princip dygnet runt. Kunde däcka på soffan tre på natten, vakna fyra timmar senare och gå till jobbet, fortfarande berusad. Ändå skötte han jobbet exemplariskt. Kom alltid i tid, gjorde det han skulle. Det kom som en chock för arbetsgivaren och kollegorna att han var alkoholist, när han sjukskrevs för att han skulle på behandlingshem.
Att man lyckas hålla det hemligt för vänner och anhöriga är nog ovanligare, men jag tvivlar inte på att det förekommer.