Tycker ni det är oartigt när barnen viskar när andra är i rummet?

Jag tycker att det är ett helt ok utvecklingssteg att viska. Det finns saker som är känsliga, eller bara privata, för en själv eller för andra i rummet och att inse att man inte bör säga dem högt rakt ut är ett led i socialiseringen. Viska kan därför vara en positiv sak att göra tills barnen med tiden lär sig att, som du skriver, vänta tills lite senare när de inte behöver viska.

Så, viska för att man själv är blyg eller för att inte genera någon annan: helt ok i min bok. Viska för att utesluta eller sprida hemlisar till bara vissa i rummet: inte ok.

Precis på samma sätt kan det vara ett positivt steg att lära sig använda ord istället för knytnävar, även om orden inte är så fina i sig, så är det ändå att föredra. Vi kan slipa på ordvalet lite senare. 

Det är oartigt att viska.
De andra i rummet vet ju inte om de viska om någon närvarande eller något annat.
Du gör rätt i att lära ditt barn det. 

Naturligtvis inte. Det är fullt tillåtet att ha privata konversationer. Oartigt hade varit om man pratar illa om personer som är närvarande, då är det fel att sitta och viska om sånt. Inte annars.

Ja, det har vi också lärt vårt barn och det har inte varit något problem. Han fattade det utan någrasvårigheter och viskar inte när andra är med. 

Snabb fråga till er som är emot viskningar, ni gör aldrig det själva, eller hur....? :) Ni pratar alltid så att alla i rummet hör? Eller iaf de som står närmast.

Jag tycker det är lika bra att lära dem direkt att det inte är okej att viska bland andra människor! Till att börja med så kan man inte garantera att någon faktiskt ändå hör vad som sägs och anser barnet att man kan säga vad man vill bara man viskar så kan det bli väldigt olustigt. Om den t.ex. viskar om någon närvarande. Barn är dessutom rätt korkade så pratar de om någon så har de dessutom en tendens att titta på personen.
Och jag menar hur skulle det se ut om vi vuxna satt och viskade till varandra i ett större sällskap?? Ganska otrevligt va? Om det nu inte är en fru som viskar till sin man "Du glömde tårtspaden...!!", "Stäng gylfen!" eller såna saker.
Min syrra och hennes kille var båda över 30 och satt vid matbordet och i soffan och viskade, fnissade och tisslade och tasslade när de var nykära. Så extremt barnsligt och störande!! Slutade med att jag gick fram till vår mamma och viskade.

Det beror på vad man viskar....

Viskar man och snackar skit om andra som faktiskt är i rummet är det riktigt illa..

Men barn som viskar "Ska vi ut och palla äpplen?" när morsan är i rummet är ju inte riktigt lika illa.

Hur gamla är barnen? Det är väl inget konstigt om man är typ 6 år viskar med sin kompis. Det kan t.o.m vara viskleken de håller på med. Med andra ord inget fel eller fult. 

Däremot om de pekar på någon annan och tror ingen ser, och samtidigt viskar något, så är det troligen något om den personen de säger, och det är inte schysst, 

Om jag som vuxen sitter i kyrkan och behöver informera min gamla mamma som sitter bredvid, att när prästen kommer ska vi ställa oss upp, så böjer jag mig nära henne och halvviskar det. Hur kan det vara fel? 

Man väntar till ett bättre tillfälle.

Att viska bland folk är oartigt och ohyfsat, skapar osäkerhet bland de som är runtomkring. Att dessutom göra det som vuxen är socialt handikappat.