• Anonym (Hanna)

    Vill inte att min dotter blir som jag

    Jag har haft så mycket problem. 
     Utfryst och mobbad från första klass,  fick anorexia när jag var 13, och har mått så dåligt.
    Blivit utnyttjad sexuellt och ekonomiskt av killar,  har tagit lån och avbetalningar i mitt namn åt pojkvänner, har accepterat att pojkvänner inte ville veta av mig när jag hade mens (= inget sex)  osv.
    Jag hade så dålig självkänsla, har aldrig tyckt om mig själv, kände aldrig att jag dög.
    Har blivit så utnyttjad, sviken och trampad på.
    Nu är jag 40+, och vet mitt värde.  Skulle aldrig låta någon utnyttja mig eller lura mig idag.
    Men jag är så orolig att min dotter kommer bli som jag.   Att hon kommer känna sig värdelös och bli utnyttjad och råka illa ut.
    Vad kan jag göra för att få henne att få stark självkänsla och självförtroende och inte tillåta sig behandlas illa? 

  • Svar på tråden Vill inte att min dotter blir som jag
  • Anonym (kärlek, vänskap, förtroende och goda råd)

    Det du kan göra för att hon ska få god självkänsla och gott självförtroende är att ge henne kärlek, vänskap, förtroende och goda råd.

  • blomman 2

    Bra förslag ovan.
    Tänk också på att du står inför dina egna åsikter och val,dvs står på dig inför din dotter!
    Visa dig inte svag eller tvekande inför något du själv inte står upp för,det ÄR att visa sig stark inför ditt barn som då tar efter din styrka,att du vet vad du vill. 


    Att tycka olika och göra olika val och stå upp för sina egna känslor och tankar kan göra att det gnisslar och skapar både ilska,missnöjdsamhet etc MEN DET ÄR VIKTIGT att kunna utrycka dem och även lära sig att kompromissa eller bara gå vidare till bland när man inte hittar lösningar.

    Kritisera inte heller dig själv inför ditt barn, visa och utryck att DU duger som du är, att din dotter ÄR BRA SOM HON  ÄR.
    kram 

  • Anonym (Maja)

    Lär henne att hon är värd respekt genom att själv visa henne respekt. Lyssna på vad hon vill och varför och ta hänsyn till det när du tar beslut om vad ni ska göra, i stort och smått.

  • Anonym (Hanna)

    Tack för era svar!    
    Jag står inte ut med tanken på att min dotter skulle gå i mina fotspår.
    Vill att hon ska få en bra uppväxt, utan mobbning och dålig självkänsla, utan att få ätstörningar och bli utnyttjad och må psykiskt dåligt.
    Mina egna föräldrar var inte dåliga föräldrar,  jag tror att mobbningen i skolan var det som la grunden för hur det blev.
    Jag minns hur förväntansfull jag var inför att börja skolan, innan skolan startade gick  jag längs med vår gata varje dag med min nya skolryggsäck och låtsades gå till skolan.  Jag var så stolt.   
    Och när jag äntligen fick börja skolan fick jag inga vänner, utan jag blev utfryst och utanför sedan dag ett.
    När jag närmade mig klasskamraterna på rasterna när de hoppade tvist, hage, eller spelade fotboll skränade de:  Inga fler deltagare!  
    Och det var så mycket annat också.  Det blev ett helvete tillslut.  
    Jag vill göra allt för att min dotter aldrig behöver uppleva detta jag gjorde, och aldrig ska känna sig så värdelös att hon låter sig bli utnyttjad och psykiskt misshandlad.

     

  • blomman 2
    Anonym (Hanna) skrev 2023-11-02 01:37:37 följande:

    Tack för era svar!    
    Jag står inte ut med tanken på att min dotter skulle gå i mina fotspår.
    Vill att hon ska få en bra uppväxt, utan mobbning och dålig självkänsla, utan att få ätstörningar och bli utnyttjad och må psykiskt dåligt.
    Mina egna föräldrar var inte dåliga föräldrar,  jag tror att mobbningen i skolan var det som la grunden för hur det blev.
    Jag minns hur förväntansfull jag var inför att börja skolan, innan skolan startade gick  jag längs med vår gata varje dag med min nya skolryggsäck och låtsades gå till skolan.  Jag var så stolt.   
    Och när jag äntligen fick börja skolan fick jag inga vänner, utan jag blev utfryst och utanför sedan dag ett.
    När jag närmade mig klasskamraterna på rasterna när de hoppade tvist, hage, eller spelade fotboll skränade de:  Inga fler deltagare!  
    Och det var så mycket annat också.  Det blev ett helvete tillslut.  
    Jag vill göra allt för att min dotter aldrig behöver uppleva detta jag gjorde, och aldrig ska känna sig så värdelös att hon låter sig bli utnyttjad och psykiskt misshandlad.

     


    Härligt att råden var välkomna 😊
    Jag känner mycket igen mig i din historia som barn och jag vet hur lätt det är att ens egna erfarenheter och den sorg man kände väller över och man blir på sin vakt ifall vi märker att våra barn visar oro bla.
    Jag överförde mina känslor på min dotter när hon var ca 11-12 år då hon plötsligt blev utfryst av sina bästa vänner,mina känslor tog totalt över och jag blev en TIGER.
    Jag kunde inte påverka mobbarna MEN jag gick al in på att stärka min dotter mer än någonsin och när hon bad mig låta henne vara i fred och kanske lösa saker själv lär jag henne och då visar man sitt barn att hen har potential till att lösa dina egna problem.
    När min dotter odlade nya kontakter och jag såg skillnaden på hennes mående och skillnad på vänner påtalade jag ofta att jag såg att hon mådde bra,att det är så man ska känna med riktiga vänner.
    Mobbarna hade det svårt hemma och lade det på min dotter,det fick jag veta senare.
    Idag är min dotter STARK och kan verkligen argumentera för din sak.
  • Anonym (Casanova)

    Öhhh Att pojkvännen inte vill ha sex när du har mens är väl inte elakt? Många tjejer vill inte ha sex när de har mens. Det är väl en smaksak... Inte elakt förtryck.

    I övrigt... Självförtroende går så klart att bygga genom att hantera din dotter rättvist och försöka hitta balansen mellan att lyssna på henne samtidigt som du sätter gränser. Sen ha lite tur med skola och omgivning.

    Glöm inte bort att en pendel av två lägen. Har du varit extremt undertryckt och nu vänt på pendeln är det lätt att det går för mycket åt andra hållet. För mycket självförtroende (attityd) är inte heller bra, och smittar av sig.

  • Anonym (Tips)
    Anonym (Hanna) skrev 2023-11-02 01:37:37 följande:

    Tack för era svar!    
    Jag står inte ut med tanken på att min dotter skulle gå i mina fotspår.
    Vill att hon ska få en bra uppväxt, utan mobbning och dålig självkänsla, utan att få ätstörningar och bli utnyttjad och må psykiskt dåligt.
    Mina egna föräldrar var inte dåliga föräldrar,  jag tror att mobbningen i skolan var det som la grunden för hur det blev.
    Jag minns hur förväntansfull jag var inför att börja skolan, innan skolan startade gick  jag längs med vår gata varje dag med min nya skolryggsäck och låtsades gå till skolan.  Jag var så stolt.   
    Och när jag äntligen fick börja skolan fick jag inga vänner, utan jag blev utfryst och utanför sedan dag ett.
    När jag närmade mig klasskamraterna på rasterna när de hoppade tvist, hage, eller spelade fotboll skränade de:  Inga fler deltagare!  
    Och det var så mycket annat också.  Det blev ett helvete tillslut.  
    Jag vill göra allt för att min dotter aldrig behöver uppleva detta jag gjorde, och aldrig ska känna sig så värdelös att hon låter sig bli utnyttjad och psykiskt misshandlad.

     


    Några råd
    Se till att hon får andra nätverk om det inte funkar i skolan, tex idrott, musik, hobby
    Låt henne ta hem kompisar och träffa kompisar efter skolan, så hon lär sig och blir en del i ett socialt kontext
    Föregå med gott exempel. Bjud hem egna vänner och visa hur man umgås med andra på ett lättsamt sätt. Åk och hälsa på vänner
    Prata väl om andra människor så hon inte tror att alla är farliga, falska eller dumma
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Casanova) skrev 2023-11-02 07:49:04 följande:

    Öhhh Att pojkvännen inte vill ha sex när du har mens är väl inte elakt? Många tjejer vill inte ha sex när de har mens. Det är väl en smaksak... Inte elakt förtryck.

    I övrigt... Självförtroende går så klart att bygga genom att hantera din dotter rättvist och försöka hitta balansen mellan att lyssna på henne samtidigt som du sätter gränser. Sen ha lite tur med skola och omgivning.

    Glöm inte bort att en pendel av två lägen. Har du varit extremt undertryckt och nu vänt på pendeln är det lätt att det går för mycket åt andra hållet. För mycket självförtroende (attityd) är inte heller bra, och smittar av sig.


    Du har missuppfattat,  det handlade om att min dåvarande pojkvän inte ens ville träffa mig när jag hade mens, eftersom vi inte kunde ha sex då.
    Tex vi hade dejt på ett café, han ville gå hem och ha sex, jag sa att jag hade mens, och då blev han arg och lämnade  mig utan ett ord.  
    Jag vill inte heller ha sex när jag har mens.    
    Jag har inte för mycket "självförtroende och attityd",  men jag vet numera mitt värde och låter mig inte utnyttjas av andra. 
  • Anonym (Hanna)
    blomman 2 skrev 2023-11-02 07:36:42 följande:
    Härligt att råden var välkomna 😊
    Jag känner mycket igen mig i din historia som barn och jag vet hur lätt det är att ens egna erfarenheter och den sorg man kände väller över och man blir på sin vakt ifall vi märker att våra barn visar oro bla.
    Jag överförde mina känslor på min dotter när hon var ca 11-12 år då hon plötsligt blev utfryst av sina bästa vänner,mina känslor tog totalt över och jag blev en TIGER.
    Jag kunde inte påverka mobbarna MEN jag gick al in på att stärka min dotter mer än någonsin och när hon bad mig låta henne vara i fred och kanske lösa saker själv lär jag henne och då visar man sitt barn att hen har potential till att lösa dina egna problem.
    När min dotter odlade nya kontakter och jag såg skillnaden på hennes mående och skillnad på vänner påtalade jag ofta att jag såg att hon mådde bra,att det är så man ska känna med riktiga vänner.
    Mobbarna hade det svårt hemma och lade det på min dotter,det fick jag veta senare.
    Idag är min dotter STARK och kan verkligen argumentera för din sak.
    Min dotter är bara två år än så länge,  men jag kommer göra allt för att hon ska bli stark och känna att hon är värd att behandlas bra av andra.
    Att hon är bra som hon är,  och att inte låta någon trampa på henne eller utnyttja henne! 
  • Anonym (Hanna)
    blomman 2 skrev 2023-11-01 08:58:26 följande:

    Bra förslag ovan.
    Tänk också på att du står inför dina egna åsikter och val,dvs står på dig inför din dotter!
    Visa dig inte svag eller tvekande inför något du själv inte står upp för,det ÄR att visa sig stark inför ditt barn som då tar efter din styrka,att du vet vad du vill. 


    Att tycka olika och göra olika val och stå upp för sina egna känslor och tankar kan göra att det gnisslar och skapar både ilska,missnöjdsamhet etc MEN DET ÄR VIKTIGT att kunna utrycka dem och även lära sig att kompromissa eller bara gå vidare till bland när man inte hittar lösningar.

    Kritisera inte heller dig själv inför ditt barn, visa och utryck att DU duger som du är, att din dotter ÄR BRA SOM HON  ÄR.
    kram 


    Min egen mamma har bantat under hela min uppväxt, och även om det inte varit med flit, så tror jag att det har påverkat mig negativt.
    Jag fick ätstörningar och har vägt allt mellan 45 och 115 kg. 
    Jag kommer inte prata om sånt med min dotter. 
  • Anonym (S)

    Jag har inget facit men jag kan säga vad som känns rätt när.det gäller uppfostran av mina barn. 

    *Jag berättar ibland att alla människor är olika och att det är bra att vi alla är unika. 
    *Jag ger barnen komplimanger som tex. att dom är duktig, tackar dom när dom gör något fint, säger att jag tycker om dom och att dom är fin. 
    *Sätter aldrig ord på deras utseende som tex vad lång du är, vad smal du är, vad tjockt hår du har. Tycker det är oviktig info som dessutom kan skada dom ifall det är något de ogillar. Men säger istället att dom är fin osv... 
    *Pratar aldrig negativt om kroppar inför barnen, definitivt inte om vikt. Då jag absolut inte vill få dom att känna press med att sträva efter något ideal. 
    *När vi pratar om att äta hälsosamt och träning så fokuserar vi på att kroppen ska må bra och att vi behöver vitaminer och proteiner medans vi inte behöver socker. Vill inte att dom ska tänka att hälsosamt=sträva efter att vara smal. Tyvärr var det den uppfattningen jag själv fick som barn. 
    *Berömmer när barnen gör rätt. När dom gör fel så pratar vi lungt om det och försöker tillsammans komma på hur man kan göra annorlunda nästa gång. 
    *Stöter inte bort mina barn i samtal eller aktiviteter. Dom är viktiga också.

  • Anonym (Hanna)
    Anonym (S) skrev 2023-11-04 02:44:39 följande:

    Jag har inget facit men jag kan säga vad som känns rätt när.det gäller uppfostran av mina barn. 

    *Jag berättar ibland att alla människor är olika och att det är bra att vi alla är unika. 
    *Jag ger barnen komplimanger som tex. att dom är duktig, tackar dom när dom gör något fint, säger att jag tycker om dom och att dom är fin. 
    *Sätter aldrig ord på deras utseende som tex vad lång du är, vad smal du är, vad tjockt hår du har. Tycker det är oviktig info som dessutom kan skada dom ifall det är något de ogillar. Men säger istället att dom är fin osv... 
    *Pratar aldrig negativt om kroppar inför barnen, definitivt inte om vikt. Då jag absolut inte vill få dom att känna press med att sträva efter något ideal. 
    *När vi pratar om att äta hälsosamt och träning så fokuserar vi på att kroppen ska må bra och att vi behöver vitaminer och proteiner medans vi inte behöver socker. Vill inte att dom ska tänka att hälsosamt=sträva efter att vara smal. Tyvärr var det den uppfattningen jag själv fick som barn. 
    *Berömmer när barnen gör rätt. När dom gör fel så pratar vi lungt om det och försöker tillsammans komma på hur man kan göra annorlunda nästa gång. 
    *Stöter inte bort mina barn i samtal eller aktiviteter. Dom är viktiga också.


    Verkar väldigt vettigt!   Vill uppfostra mina barn så också.
    Tack för ditt svar! 
  • Anonym (S)

    Det kommer nog gå bra :) Bara att du funderar kring det här gör att du faktiskt kommer göra aktiva val för att göra.det så bra som möjligt för ditt barn. Blir faktiskt glad när jag ser föräldrar som anstränger sig. Tyvärr i vårt bostadsområde kör de flesta på fri uppfostran och skiter i barnen och bryr sig bara om sig själva. 


    Anonym (Hanna) skrev 2023-11-07 00:26:23 följande:
    Verkar väldigt vettigt!   Vill uppfostra mina barn så också.
    Tack för ditt svar! 
Svar på tråden Vill inte att min dotter blir som jag