Hej, mitt barn fick diagnos för nästan två år sedan, fick då autism nivå 1. Och idag två år efter så har hon inte samma svårigheter längre. Då undrar jag om någon här varit i samma situation där svårigheterna har blivit bättre, och gjort om utredningen isåfall hur och när ska man göra det, någon som har erfarenhet utav det?
Svårigheterna är bättre eller det har hittats bra strategier? Ålder?
Autism går inte över. Hen har väl lärt sig att leva med sin diagnos så att hen fungerar bättre i vardagen.
Hej, mitt barn fick diagnos för nästan två år sedan, fick då autism nivå 1. Och idag två år efter så har hon inte samma svårigheter längre. Då undrar jag om någon här varit i samma situation där svårigheterna har blivit bättre, och gjort om utredningen isåfall hur och när ska man göra det, någon som har erfarenhet utav det?
Autism går inte över. Hen har väl lärt sig att leva med sin diagnos så att hen fungerar bättre i vardagen.
Får jag fråga vad hon haft för svårigheter som blivit bättre? Är också rädd att min dotter ska feldiagnoserad.
Puffar
Puffar
Med tanke på att det tar flera år att redan från början ens få påbörja en utredning som kan leda till en diagnos, förstår jag inte varför man skulle vilja gå igenom hela det väntehelvetet en gång till.
Ämnet kan ju vara aktuellt för så många andra. Jag är iaf intresserad över att höra om det är fler som gjort det
Min son fick som fyraåring diagnosen autism grad 2. Vi kände oss inte bekväma med diagnosen och när han slutade ta medicin mot epilepsi förändrades han personlighet mycket. Vi gjorde en ny utredning två år senare som resulterade i att han blev av med diagnosen, vid den utredningen kunde man inte se några som helst tecken på autism. Han fick istället en ADHD diagnos som känns betydligt mer rimlig.
Varför när det är flera års köer för utredning?
Ingen kan se att en person har diagnos på papper. Jag har diagnosen sedan var barn men aldrig använt den så att säga, ingen vet om att jag har diagnostiserats med den.
Vill man använda diagnosen för att få någon form av hjälp vilket typ bara är rätt till boendestöd eller daglig verksamhet. eller som barn special klass. så måste man begära ut utredningen och lämna in, ingen kan liksom se den i övrigt.
Eller så känner hon av att ni ej accepterar diagnosen och maskerar då bättre. Eller Kanske tyckte hon det kändes jobbigt att göra utredning och få diagnos så att hon nu skäms och försöker agera mer som alla andra trots att det är svårt.
Tror ej de vill utreda om så kort efter isåfall när fler år gått. Men de lär säga att ni bara kan bortse från diagnosen, har liksom ingen roll i livet om man väljer att inte använda papperna.
Min son fick som fyraåring diagnosen autism grad 2. Vi kände oss inte bekväma med diagnosen och när han slutade ta medicin mot epilepsi förändrades han personlighet mycket. Vi gjorde en ny utredning två år senare som resulterade i att han blev av med diagnosen, vid den utredningen kunde man inte se några som helst tecken på autism. Han fick istället en ADHD diagnos som känns betydligt mer rimlig.
Varför när det är flera års köer för utredning?
Ingen kan se att en person har diagnos på papper. Jag har diagnosen sedan var barn men aldrig använt den så att säga, ingen vet om att jag har diagnostiserats med den.
Vill man använda diagnosen för att få någon form av hjälp vilket typ bara är rätt till boendestöd eller daglig verksamhet. eller som barn special klass. så måste man begära ut utredningen och lämna in, ingen kan liksom se den i övrigt.