Hur orkar man gå vidare?

Jag har en dotter på 2 år och sedan ett tag tillbaka har jag försökt skaffa ett syskon via insemination. 

Jag är ensamstående och har min dotter via insemination också. 

nu har jag gjort ett antal försök men ingen bebis. Testade negativt i morse och vet att mensen kan bli lite sen av alla hormoner jag tar. Så har inte mycket hopp om att det plötsligt ska bli positivt. 

nu har jag inga försök kvar. Även om det rent biologiskt skulle kunna gå med ett försök till har jag inte råd. 

hur ska jag orka gå vidare? Vet att jag har min dotter och äskar henne oändligt och det borde vara nog. Men drömmer så om ett syskon som nu aldrig kommer att bli. Känns så jävla tungt. För hennes skull också. För evigt ensam. Den dag jag inte finns står hon där ensam. Fy fan! 

Känner alla känslor. Sorg, vrede, tomhet. 

Hur ska jag kunna gå vidare? Hjälp!