Hej, jag är en 27 årig kvinna och planerar att ha barn. Men jag är rädd, jag känner inte att jag har riktig koll på hur det ska gå till efter barnet föds. Jag vet inte vart jag ska hitta information. Informationen på nätet känns så generaliserad och värdelös. Mina frågor är då:
Vart vände du dig för att förbereda dig inför utmaningarna som skulle komma under första året?
Vad vad dina största utmaningar under det första året?
Tack!
Ojoj det är mycket om jag ska vara ärlig!
sömnlösa nätter gråt och man känner sig maktlös, under tiden barnet är hemma så måste man stimulera barnet 24/7 hemma. Sen när dem börjat gå är det mycket spring efter dem. dem är nyfikna och vill röra allt. mycket trots och gnäll och gråt. Nu beskrev allt att ja har gått och går genom just nu. Mitt barn snart tre år.
mycket utmaningar faktisk.
Vad bra att du tänker så långt i förväg! Ärligt talat så var det så mycket att tänka på runt att bli gravid (vi hade assisterad befruktning med donator) och graviditeten att vi inte lyckades tänka så mycket längre. Efter förlossningen var det nästa att vi tånkte ojdå, nu har vi en bebis - vad gör vi nu? :)
Föräldraforum är nog ett ok ställe att förbereda sig på. Sen finns det en uppsjö böcker också, beroende på vilken infallsvinkel och fokus du vill ha. Men hur man än förbereder sig så vet man ju aldrig vad för slags barn man får, barnets behov, hur man själv reagerar, om man får förlossningsdepression eller hälsoproblem.
Jag tyckte att det i särklass svåraste var sömnbristen. Jag var inte alls beredd på hur överjävligt jobbigt det skulle vara. Sen alla hormener som kommer, och de intensiva känslorna av oro för barnet. Och otillräklighet. Och rädsla att göra fel. Instängdhet och begränsning. Och i det närmsta panik över oåterkalleligheten med att skaffa barn. Det går liksom inte att prova och ångra sig om det inte blir bra.
Kreativt att göra tråden i sig som undersökning ;)
