Varför skilde ni er?

Något jag funderat en del på är just denna fråga. Många som skiljer sig säger typ "vi är vänner och det är ett gemensamt beslut, allt är bra mellan oss men vi står på olika platser i livet" osv.

Alltså ifall det är bra och och inget egentligt problem, varför skiljer man sig då?

Jag går själv i dessa tankar ibland, vi är mitt i småbarnsåren och vet inte om det är en kris på grund av det eller dåligt på riktigt. Men varje gång jag tänker på det så blir jag så himla ledsen på tanken att missa halva uppväxten. När det är bra mellan oss så är det bra. Men när vi blir osams är han ofta respektlös mot mig.

Så vad är skälet till er skilsmässa?

Svaret på första frågan om varför man skiljer sig fast det är "bra" kan ju ha och göra med att man tappat kärleken. Man är inte längre kär, man har inte sex och är mer som syskon och inser att båda två förtjänar att leva ihop med nån man älskar och attraheras av. Man har respekt nog för sina barn och för varandra att gå isär vid den insikten innan det hinner bli irritation och skav . Min åsikt är att fler borde göra så. Att respektera varandra så pass mycket att man lämnar före det hinner hända något. Så många barn skulle må bättre av det.

Min story... Jag lämnade min första man för att han var elak mot mig och fullständigt respektlös. Ju sämre jag mådde ju mer elak blev han... det var ohållbart så då gick jag. Lämnade min andra man efter 15 år då hans drickande gick ut över hela familjen och han vägrade göra något åt det. Det åt upp min respekt och min kärlek och jag kände bara hat. Skilsmässan blev uppslitande och toxisk men när stormen bedarrat kunde vi mötas som vänner. Idag 5 år senare har vi en bra kontakt och vi kan samarbeta kring barnen.

Varför skilde ni er?

INNEHÅLL