Någon med erfarenhet? Blev lämnad av min pojkvän för 1 månad sedan efter 1.5 år efter mycket bråk sista veckorna. Känslor och attraktion var inte borta på slutet. Vi är båda i övre trettioårsåldern
Någon med erfarenhet?
Vi har inte alls hörts av på en månad, försöker ge honom space men hoppas så mkt.
Vad var det ni bråkade om? Är det något ni kan komma över tror du?
Har man en massa bråk redan efter 1,5 år så känns det ändå liksom lite lönlöst att kämpa även om man har en massa känslor. Sörj och gå vidare.
Vad var det ni bråkade om? Är det något ni kan komma över tror du?
Har man en massa bråk redan efter 1,5 år så känns det ändå liksom lite lönlöst att kämpa även om man har en massa känslor. Sörj och gå vidare.
Kan ni bara prata med varann och reda ut det så kör på.
Kan ni bara prata med varann och reda ut det så kör på.
Okej, alltså detta är ju inte bara ditt fel. Det där är ju inget du kan hjälpa, så du inte lägger skulden på dig själv enbart. Han behöver ju inte göra saken värre.
Så om han skulle komma tillbaka tycker jag inte du ska stå där med öppna armar iallafall, så han tar sig för givet.
Ångest är inte lätt. Varken för dig eller honom. Men att vela för någon har ångest, den tycker jag är taskig. Stå på dig. Du har ju sökt hjälp. Fast nu skulle jag nästan säga lämna honom istället.
Har han varit förstående när du haft ångest?
Var med en kille när jag var tonåring. Vi var i 5 år. Han var totalt oförstående. Krävde att jag skulle vara lugn för att han skulle vara med mig. Råkade jag få ångest igen så börjades dert om. Så höll det på ett halvår. Jag visste inte om han ville vara med mig eller inte.
Ta aldrig sånt. Det förstör dig.
Har varit i typ exakt samma situation. Min pojkvän gjorde slut (han var 29 år och jag 28 år) när vi hade varit tillsammans i typ 1 år och 2 månader. För mig kom det son en blixt från klar himmel, då vi enligt mig hade det väldigt bra och vi bråkade inte osv. Anledningen till att han gjorde slut var pga min ångest, att jag mådde väldigt psykiskt dåligt och det gick ur över honom. Precis som du kunde jag med facit i hand se att förhållandet faktiskt inte varit så bra som jag trott och att det hade varit väldigt jobbigt för min pojkvän att ha mig som partner. Han orkade helt enkelt inte längre. Jag var helt förkrossad, han var ju mitt livs kärlek. Jag kände också att jag ville sitta ner och prata med honom om detta, föe att kunna gå vidare. Det gick han med på. 1,5 vecka efter att han gjort slut träffades vi på ett café (under veckan fram till dess hördes vi inget alls, vilket var så jobbigt tyckte jag). När vi satt på caféet pratade vi igenom allting, jag sa att jag insett att det inte var hållbart och skulle börja gå till psykolog för att ta tag i mitt mående. Helt plötsligt kysste han mig (ja jag vet, klyschigt och låter som en film) och sa att han ville vara med mig och att han insett det. Detta var 2018 och vi är fortfarande tillsammans, har en snart 1-årig son och en till liten bebis i magen som kommer nästa år. Vi är superkära och har en fantastisk relation idag, även om det såklart går upp och ner som i alla förhållanden. Men grundkärleken till varandra finns alltid där <3 det bästa som kunde hända vårt förhållande var faktiskt att han gjorde slut, för annars hade det tagit slut förr eller senare ändå. Så antingen kommer ni hitta tillbaka till varandra starkare, eller så var det nog inte meningen att det skulle vara ni två. Lycka till <3
Okej, alltså detta är ju inte bara ditt fel. Det där är ju inget du kan hjälpa, så du inte lägger skulden på dig själv enbart. Han behöver ju inte göra saken värre.
Så om han skulle komma tillbaka tycker jag inte du ska stå där med öppna armar iallafall, så han tar sig för givet.
Ångest är inte lätt. Varken för dig eller honom. Men att vela för någon har ångest, den tycker jag är taskig. Stå på dig. Du har ju sökt hjälp. Fast nu skulle jag nästan säga lämna honom istället.
Har han varit förstående när du haft ångest?
Vad var det ni bråkade om? Är det något ni kan komma över tror du?
Har man en massa bråk redan efter 1,5 år så känns det ändå liksom lite lönlöst att kämpa även om man har en massa känslor. Sörj och gå vidare.
Har varit i typ exakt samma situation. Min pojkvän gjorde slut (han var 29 år och jag 28 år) när vi hade varit tillsammans i typ 1 år och 2 månader. För mig kom det son en blixt från klar himmel, då vi enligt mig hade det väldigt bra och vi bråkade inte osv. Anledningen till att han gjorde slut var pga min ångest, att jag mådde väldigt psykiskt dåligt och det gick ur över honom. Precis som du kunde jag med facit i hand se att förhållandet faktiskt inte varit så bra som jag trott och att det hade varit väldigt jobbigt för min pojkvän att ha mig som partner. Han orkade helt enkelt inte längre. Jag var helt förkrossad, han var ju mitt livs kärlek. Jag kände också att jag ville sitta ner och prata med honom om detta, föe att kunna gå vidare. Det gick han med på. 1,5 vecka efter att han gjort slut träffades vi på ett café (under veckan fram till dess hördes vi inget alls, vilket var så jobbigt tyckte jag). När vi satt på caféet pratade vi igenom allting, jag sa att jag insett att det inte var hållbart och skulle börja gå till psykolog för att ta tag i mitt mående. Helt plötsligt kysste han mig (ja jag vet, klyschigt och låter som en film) och sa att han ville vara med mig och att han insett det. Detta var 2018 och vi är fortfarande tillsammans, har en snart 1-årig son och en till liten bebis i magen som kommer nästa år. Vi är superkära och har en fantastisk relation idag, även om det såklart går upp och ner som i alla förhållanden. Men grundkärleken till varandra finns alltid där <3 det bästa som kunde hända vårt förhållande var faktiskt att han gjorde slut, för annars hade det tagit slut förr eller senare ändå. Så antingen kommer ni hitta tillbaka till varandra starkare, eller så var det nog inte meningen att det skulle vara ni två. Lycka till <3
När han inser att han inte har så stor chans på köttmarknaden så ja, då kommer han att söka upp dig igen.
När han inser att han inte har så stor chans på köttmarknaden så ja, då kommer han att söka upp dig igen.
Sometimes God sends back an ex into your life to see if you are still stupid.
Jag skäms nästan att säga det men det är flera stycken killar som har kommit tillbaka och som jag har blivit ihop med. Den senaste träffade jag ( igen) för 3 år sedan. Vi var ihop för över 30 år sen. Och en liten sväng för drygt 20 år sen. Den sista gången var bara några månader. Men nu, som sagt, har vi varit tillsammans i 3 år
Jag hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle gå in i en relation just pga min hälsa. Jag ville inte blanda in nån i mitt liv med smärta och mediciner osv. Men när vi träffades igen så gick det inte att stoppa. Jag har mycket smärta och blir frustrerad och arg när det är som värst. Jag försöker verkligen att hantera det?och det är ett under att han står ut. Men han kommer att tröttna till slut..