Extra barn hjälp?

Hejsan är 29 år och man . Jag är en så kallad person som inte haft nått intresse i barn osv och vet generellt väldigt lite om föräldraskap?

Är ny på forumet så ursäkta om det hamnade i fel kategori.

Jag är ihop med en tjej på 25 år och hon har ett barn på cirka 2.5år som hon har varannan vecka. Vi har var sin lägenhet men hon vill ju gärna flytta ihop både för ses oftare men även för ekonomiska skäl.

Jag jobbar som vanligt men sen även eget företag plus ett extra jobb ( arbetsnarkoman ja ) så man vill ju kunna koppla av när man kommer hem och inte behöva vara en förälder liksom.

Jag kan ytterst lite om barn men har märkt mer och mer på sista tiden att mitt humör klarar inte av det här och jag är väldigt mån i att barnet inte skall se mig på dåligt humör eller när jag å min tjej har bråk ibland. Men humöret är mitt största problem med barn skulle jag vilja säga.

Som ett exempel är när man äter , såklart barnet skall lära sig äta med bestick som tjejen försöker men det jag ser i mina ögon är mat som kastat på bordet , golvet osv vilket medför onödig städning och spill på mat som just nu även kostar i inflation Sverige. Barnet har lärt sig spotta och gör det överallt och blir bara så förbannad för det hjälper inte att säga till varken lugnt eller med allvarlig röst. Det är dregel överallt osv och för min del så är jag inget fan av det.

Som ni märker på texten så ja är ingen barn människa men försöker och detta gör ju även att jag inte riktigt vågar bo ihop heller.

Har ni några tips på hur jag kan tänka eller sidor att läsa på. Typ vad som förutom onödiga kommentarer som typ lämna henne osv

Kaede

Wed 11 Oct 2023 20:23

#1

Om du starkt känner att du inte är en barnmänniska så lita på den känslan. Att älska /uppskatta ock tycka om livet med någon annans barn (för till viss del måste man gå in för det som bonusförälder) kan inte forceras fram. Om ert skäl att flytta ihop ska vara ekonomiskt så tycker jag att det är fel skäl. Enda giltiga skälet i mina ögon är att ni vill ses oftare och för att ni vill bo ihop.

Annars är väl bo heltid på barnfria veckor hos dig och så bor du hos henne några dagar i veckan på barnveckan ett alternativ. För då lär du känna barnet. Men har frihet kvar. Tror att det är enormt viktigt att du tar livet barn i en vettig takt. Blir du biologisk pappa så
växer du ju in i livet med en tvååring. Nu ska du hoppa in i det. Men om du lär känna barnet och går all in på att vara en vettig vuxen kring barnet så växer känslor av familj kanske fram naturligt. Bo med barn är skitkobbigt ibland. Men kommer du till en punkt där du tycker om barnet och uppskattar det så är det ju givetvis lättare att stå ut eller vilja det. Sedan är det ett ungt barn. Lever ni ihop nu blir du dessutom antagligen pappa till barnets kommande syskon. Då måste du försöka gilla henne lika mkt som dina egna och framförallt behandla dem rättvist.

Min mans inställning till bonusbarn var i början att han kunde bli en viktig vuxen i deras liv men ingen förälder. Sedan har han vuxit in i föräldraroll och även blivit förälder själv. Det görs ingen skillnad på mina och dina barn hos oss. Men alla relationer har fått växa fram. dessutom har vi varit ett team från tidigt bonusförälder-stadium. Dvs vi är de två vuxna som ska bo ihop och leva vårt liv. Barnen ska vara trygga och känna sig älskade av alla vuxna de bor med. Men min mans behov eller idé om tex läggtider är lika viktiga som mina och barnens behov. Det finns inget -det är mina barn så du får inte? i vår familj. Ber bonuspappa barnen ställa in i diskmaskinen så gäller det givetvis precis som om han säger till ett biologiskt barn. Vill han snacka allvar med någon som har kass attityd eller hör hur det är med någon som är ledsen så backar jag ju honom i det.

Ethe94

Wed 18 Oct 2023 16:51

#2

Kaede skrev 2023-10-11 20:23:03 följande:

Om du starkt känner att du inte är en barnmänniska så lita på den känslan. Att älska /uppskatta ock tycka om livet med någon annans barn (för till viss del måste man gå in för det som bonusförälder) kan inte forceras fram. Om ert skäl att flytta ihop ska vara ekonomiskt så tycker jag att det är fel skäl. Enda giltiga skälet i mina ögon är att ni vill ses oftare och för att ni vill bo ihop.

Annars är väl bo heltid på barnfria veckor hos dig och så bor du hos henne några dagar i veckan på barnveckan ett alternativ. För då lär du känna barnet. Men har frihet kvar. Tror att det är enormt viktigt att du tar livet barn i en vettig takt. Blir du biologisk pappa så
växer du ju in i livet med en tvååring. Nu ska du hoppa in i det. Men om du lär känna barnet och går all in på att vara en vettig vuxen kring barnet så växer känslor av familj kanske fram naturligt. Bo med barn är skitkobbigt ibland. Men kommer du till en punkt där du tycker om barnet och uppskattar det så är det ju givetvis lättare att stå ut eller vilja det. Sedan är det ett ungt barn. Lever ni ihop nu blir du dessutom antagligen pappa till barnets kommande syskon. Då måste du försöka gilla henne lika mkt som dina egna och framförallt behandla dem rättvist.

Min mans inställning till bonusbarn var i början att han kunde bli en viktig vuxen i deras liv men ingen förälder. Sedan har han vuxit in i föräldraroll och även blivit förälder själv. Det görs ingen skillnad på mina och dina barn hos oss. Men alla relationer har fått växa fram. dessutom har vi varit ett team från tidigt bonusförälder-stadium. Dvs vi är de två vuxna som ska bo ihop och leva vårt liv. Barnen ska vara trygga och känna sig älskade av alla vuxna de bor med. Men min mans behov eller idé om tex läggtider är lika viktiga som mina och barnens behov. Det finns inget -det är mina barn så du får inte? i vår familj. Ber bonuspappa barnen ställa in i diskmaskinen så gäller det givetvis precis som om han säger till ett biologiskt barn. Vill han snacka allvar med någon som har kass attityd eller hör hur det är med någon som är ledsen så backar jag ju honom i det.

Tack så jätte mycket för kanon svar . Skall försöka tänka på flertalet av det du skrivit då det låter vettigt 😊

Magical

Wed 18 Oct 2023 17:02

#3

Nej ni ska inte flytta ihop. Barnet är litet och du kommer uppenbarligen irritera dig på många saker som små barn gör.

Att vara arbetsnarkoman spelar också in för om du kommer hem och är trött, och barnet är ledset och gråter så ÄR det så. Du kan inte trolla bort barnets behov och som vuxen får man då stå tillbaka med sitt eget. Även om mamman tar hand om barnet i de lägena så här och ser du ju vad som sker.

Har du ens tid för en relation förresten, om du jobbar väldigt mycket?

Extra barn hjälp?

INNEHÅLL