• Anonym (A.)

    Orolig inför att berätta

    Hej

    jag och min sambo har vart tillsammans i mer än 6 år, och vi har en son på 2 1/2 åt tillsammans. 


    vi flyttade till hus förra året i november och de har varit bra. Han är en jätte fin man och förtjänar verkligen att leva livet med någon som älskar honom så mycket som möjligt. Men de gör inte jag? inte längre. 


    i flera månader nu har jag bara känt att allt är så svårt. Att jag inte längre känner samma känslor för honom, jag ser honom mer som min bästa vän (och de är han) än min partner i livet. 
    vi har ingen sexuell relation eftersom jag tycker de känns jobbigt. Så vi bor som vänner. De är väldigt lite fysiskt kontakt mellan oss. 


    och de känns verkligen som att jag sviker honom när jag känner så här och inte bara honom utan vår son också. 


    hur ska jag berätta för honom? Och när är en bra tid? Jag förstår att de aldrig är en bra tid. jag har skrivit ett brev med hur jag känner som jag tänker att jag ska läsa för honom? 

  • Svar på tråden Orolig inför att berätta
  • Anonym (L)

    Vet du varför du har börjat känna så här? Har något hänt mellan er? Eller har du bara tappat all attraktion och romantiska känslor? Finns det någon ni kan göra för att återuppväcka romantiken och attraktionen? Vardagen kan ju bli ganska inrutad och allt går på rutin. Kanske ni kan testa ha myskvällar och gå på dejter. Tillbringa tid tillsammans. 


    Jag hade i alla fall försökt ordentligt innan jag ger upp, särskilt när det är barn med i bilden. 

  • Tecum

    Ni skaffade hus ihop för mindre än ett år sen, vad har hänt som gör att du känner så redan nu?

    Ja du sviker honom och sonen, du är skyldig att berätta vad som hänt och varför du känner som du gör. Brevet är en bra början. Sen är ni skyldiga både varann och sonen att vända på alla stenar för att få igång relationen och attraktionen igen. Går det inte så är det så men ni har åtminstone försökt.

Svar på tråden Orolig inför att berätta