• Anonym (Anonym man)

    Har redan bestämt mig

    Jag har sett flera trådar om liknande situationer men känner ändå att jag behöver prata av mig. 


     


    Jag är en man på 31 år som lever med en kvinna sen 6 år tillbaka. vi gifte oss för två år sen och samtidigt köpte ett fint hus ute på landsbygden. Vi har inga barn men har gått i tankarna att skaffa.


     


    Sen drygt 1-2 år tillbaka så har man märkt att vi gått mer och mer in vardagen efter att vi gifte oss och har påpekat att vi behöver försöka jobba lite på vår relation. 


    Vi har provat parterapi vilket funkade i drygt 6 månader men sen va vi tillbaka där igen. 


    Varken jag eller hon har träffat någon annan men jag känner mer och mer för varje dag att jag inte har någon tillhörighet i vår relation. Jag har pratat med några vänner som skiljt sig och de delar exakt samma känsla som jag gör: att jag vill skiljas för att jag känner mig ensam i vår relation.


    Jag tog upp diskussionen senast igår och att se henne ledsen va så klart riktigt jobbigt men samtidigt kände jag att jag behövde få vara lite ?egoistisk? i att jag inte kan stanna kvar i relationen för att inte göra henne upprörd. 


    Vårt sexliv har heller inte varit bra de senaste 3 år tillbaka. Ingen av oss känner någon lust, men när de väl händer så känns de bra, sen tar de något år innan den lusten kommer tillbaka. Men det är inget som gör att ?gnistan? tänds igen.


     


    Är det någon som går eller har gått igenom samma sak? Jag vet bara inte hur jag ska förklara för henne att jag inte vill försöka rädda relationen utan snarare tvärtom att jag vill gå vidare och avsluta relationen för att de tär på mig att försöka rädda en relation som jag inte känner att jag längre vill leva i?

  • Svar på tråden Har redan bestämt mig
  • Anonym (Been there, done that)
    Anonym (Anonym man) skrev 2023-10-01 23:13:27 följande:
    Har redan bestämt mig

    Jag har sett flera trådar om liknande situationer men känner ändå att jag behöver prata av mig. 


     


    Jag är en man på 31 år som lever med en kvinna sen 6 år tillbaka. vi gifte oss för två år sen och samtidigt köpte ett fint hus ute på landsbygden. Vi har inga barn men har gått i tankarna att skaffa.


     


    Sen drygt 1-2 år tillbaka så har man märkt att vi gått mer och mer in vardagen efter att vi gifte oss och har påpekat att vi behöver försöka jobba lite på vår relation. 


    Vi har provat parterapi vilket funkade i drygt 6 månader men sen va vi tillbaka där igen. 


    Varken jag eller hon har träffat någon annan men jag känner mer och mer för varje dag att jag inte har någon tillhörighet i vår relation. Jag har pratat med några vänner som skiljt sig och de delar exakt samma känsla som jag gör: att jag vill skiljas för att jag känner mig ensam i vår relation.


    Jag tog upp diskussionen senast igår och att se henne ledsen va så klart riktigt jobbigt men samtidigt kände jag att jag behövde få vara lite ?egoistisk? i att jag inte kan stanna kvar i relationen för att inte göra henne upprörd. 


    Vårt sexliv har heller inte varit bra de senaste 3 år tillbaka. Ingen av oss känner någon lust, men när de väl händer så känns de bra, sen tar de något år innan den lusten kommer tillbaka. Men det är inget som gör att ?gnistan? tänds igen.


     


    Är det någon som går eller har gått igenom samma sak? Jag vet bara inte hur jag ska förklara för henne att jag inte vill försöka rädda relationen utan snarare tvärtom att jag vill gå vidare och avsluta relationen för att de tär på mig att försöka rädda en relation som jag inte känner att jag längre vill leva i?


    Du är definitivt inte "egoistisk" för att du är ärlig mot henne och säger som det är! Tvärtom - det vore ju otroligt elakt att bara låta henne tro att allt är bra/att du vill fortsätta vara tillsammans, när så inte är fallet.

    Tyvärr finns det ju inget enkelt - eller ens "rätt" - sätt att göra slut med någon... det viktiga är ju att du är ärlig, och säger precis som det är från början, utan att modifiera det du känner i ett försök att mildra smällen. Du ska så klart inte vara hård och aggressiv, men tona inte ned styrkan i din känsla att du inte vill fortsätta att vara tillsammans, bara för att du tror att det är snällare mot henne; gör du det är risken stor att hon tolkar det som att det finns en chans trots allt, vilket bara drar ut i onödan på lidandet för både henne och dig.

    Stort lycka till - och uppdatera oss gärna om hur det går!! Hjärta 
  • Dexter dot com

    Att lämna en relation man mår dåligt i är inte egoistiskt utan sunt. Börja med att fundera på hur ni löser försäljning av huset enklast, vart du ska bo osv så det går snabbt att separera när du berättat för att bo under samma tak när man separerat är inte enkelt. Det finns inget snällt sätt att lämna på utan var ärlig och säg som det är och att du är 100% säker i ditt beslut.

  • Anonym (Anonym man)

    Tack för era tankar.
    Jag satte mig ner i torsdags med henne och berättade precis som de va. 
    Jag förklarade att jag inte ser några chanser för att vi ska kunna ''hitta tillbaka'' till varann och känner att det enda jag vill just nu det är att flytta.
    Så vi bestämde oss att sätta oss ner och gå igenom allt.

    Allting känns så mycket bättre nu, när jag vet att det äntligen kommer att bli bra och att få flytta. 

    Tack återigen!

  • Dexter dot com
    Anonym (Anonym man) skrev 2023-10-11 11:19:52 följande:

    Tack för era tankar.
    Jag satte mig ner i torsdags med henne och berättade precis som de va. 
    Jag förklarade att jag inte ser några chanser för att vi ska kunna ''hitta tillbaka'' till varann och känner att det enda jag vill just nu det är att flytta.
    Så vi bestämde oss att sätta oss ner och gå igenom allt.

    Allting känns så mycket bättre nu, när jag vet att det äntligen kommer att bli bra och att få flytta. 

    Tack återigen!


    Hoppas allt löser sig smidigt och till erat bästa !
  • Anonym (Helena)

    Tycker du resonerar sunt och moget. Lycka till med separationen. 

  • Anonym (Been there, done that)
    Anonym (Anonym man) skrev 2023-10-11 11:19:52 följande:

    Tack för era tankar.
    Jag satte mig ner i torsdags med henne och berättade precis som de va. 
    Jag förklarade att jag inte ser några chanser för att vi ska kunna ''hitta tillbaka'' till varann och känner att det enda jag vill just nu det är att flytta.
    Så vi bestämde oss att sätta oss ner och gå igenom allt.

    Allting känns så mycket bättre nu, när jag vet att det äntligen kommer att bli bra och att få flytta. 

    Tack återigen!


    Men åh så skönt!! Tack för att du uppdaterade, och stort, stort lycka till med allt nu!
Svar på tråden Har redan bestämt mig