2 under 2 när blev det lättare?

2 under 2 ska det såklart stå i sista frågan.

15mån mellan mina 2 tjejer.

Skilsmässan kom som en välsignelse straxt innan den lilla fyllde 1.

Sen bodde barnen växelvis direkt, fast bara några dagar i stöten i början som trappades upp till varannan vecka när lilla var runt 2,5år.

Så jag har egentligen inget erfarenhet av din/er situation. Men jag vet istället hur det är att ta omhand om 2 så små helt själv, fast istället halva tiden.

Det är rent "överlevnadsläge" som gäller rakt av, det finns inget sätt att skönmåla det. Bit ihop o härda ut. Allt ditt get får du lägga i malpåse.

Sen blir det bitvis bättre o bättre ju äldre de blir. Jag minns ingen distinkt ålder eller händelse, men jag minns att sommaren när den lilla var 5 var 1000 gånger bättre ur mitt perspektiv än sommaren innan.
Då kunde man ju faktiskt få sätta sig ner med en kaffe 5min ifred ett par gånger om dagen utan att någon varken drog en i byxbenet eller stod o storgrät över nån "katastrof"....

14 mån mellan mina flickor och jag upplevde det inte som speciellt jobbigt. Tvärtom smidigt. Lillasyster var en klockren ammare och det underlättade tror jag. 

Ingen av mina har varit det. 

Har också haft två under två med ca 1 års mellanrum mellan barnen. Det var jobbigt första 4 månaderna innan man kom in i hur man skulle göra med påklädning, mat och så vidare.

Sedan jobbigt igen när lilla var ca 9 månader ett tag framåt, när lilla vill göra som stora fast inte riktigt förstår hur man ska göra. Hade en kostant missnöjd liten och stora ville gärna visa mig saker och vara i full gång. Nu ca 1 och 2 och fortfarande jobbigt. Förskolan underlättar för att lilla ska få sova ordentligt på dagarna.

Ja vi kommer kunna ha stora halvtid på fsk och det är bra det för den lillas sömn. Nu är vårt äldre barn SÅ fascinerad över sitt lillasyskon att han konstant vill vara nära, så det lilla får störd sömn och blir övertrött. 

Mellan första och andra barnet är det 12,5 månader. Var jobbigt kanske de första två veckorna, sedan kom vi in i det. Vi arbetade tidigt på att synka dem, så den tiden den äldre sov - då sov den yngre. Ammade alltid när den äldre åt, för att försöka synka det med. Hjälpte en del tyckte jag. Synkade t.o.m. potträningen så båda blev torra vid 1,5 resp. 2,5 år.

Efter det har vi fått tre barn till (trean kom när andra barnet var strax under 3 år, fyran kom när tredje barnet var 13 månader, femman kom när fjärde barnet var 1,5 år), och min erfarenhet är att inom tre månader från det att en ny bebis kommit till familjen - så är man inne i det nya. Då kom både fyran och femman prematurt, vilket innebär MER än när en bebis kommer fullgången (först neonatal period, följt av hemsjukvård, sondning dygnet runt med några timmars mellanrum m.m.).

Detta fixar ni! Viktigt att ni fortsätter vara ett PAR, och inte bara VD och suppleant i Familjen AB - om du är med på hur jag tänker. Extra viktigt när man får täta barn, så man inte tappar bort varandra. Det är ju inte ovanligt att separera just under småbarnsåren.

Hej,
Jag har. 16 mån mellan min dotter och son. Kan ärligt säga att det är survival mode det första halvåret. Min dotter var enormt svartsjuk, bet, rev, nöp lillebror 😢 så mycket så jag nästan blev skakad av det själv. Det blev bättre efter hon fyllde 2 och blir bättre och bättre iom att lillebror kan leka ihop med henne nu. Första året är riktigt tufft, jobbet helt med dig! 

Vi är bra att se varann och även att skratta åt det frustrerande jobbiga. Det är jag glad för. 

De problemen är väl
- liten sover sällan tungt och ofta bara i rullande vagn eller knä
- stor pratar inte än
- liten har ett enormt amnings och närhetsbehov och är ofta bara nöjd med bröst i mun, ksn INTE ligga  själv vaken 

Ert "stora" barn är fortfarande ett väldigt litet barn, så att talet inte kommit igång är inte något uppseendeväckande, låt inte det kännas som ett problem. Barn är olika.

Hur skulle det vara med en sele eller sjal? Mina bebisar har ofta bott i selen dagtid de första månaderna... Ammat där, sovit där, och jag har fått händerna fria för syskon, mat, städ, tvätt, jobb m.m. Nej, alla bebisar gillar inte att bli burna, men ofta gillar bebisen det om den blir buren ergonomiskt och inte i en obekväm babybjörn. När de blir burna får de värme, närhet, hör förälderns hjärtslag, får rörelse, får "white noice" från hemmet...