Ensam, vart vänder jag mig?

Hej alla
Jag förlorade min älskade hund igår, min bästa vän som funnits med mig under en djup depression, sociala ångestproblem och ensamhet i allt detta. Nu känns hela livet så meningslöst. Jag har inga vänner, min familj kan inte förstå min psykiska ohälsa eller annat. Har en sambo, men han har sitt eget liv, jag behöver någonting mer än att förlita mig på honom.

Jag behöver en mening med att fortsätta, någon som behöver mig, en anledning till att lämna min lilla lägenhet. Har inte haft ett fysiskt möte med en annan människa på snart 10 månader förutom min sambo. Det enda jag har haft är min hund som gav mig en anledning till att jag var tvungen att gå ut varje dag.

Jag är i kris, jag behöver hjälp, jag behöver en gemenskap, en räddning från dessa självisolerande helvete jag lever i. Jag pluggar hemifrån sen några år tillbaka för ångesten blev för grov för att gå till en arbetsplats igen, att sätta mig i en fysisk skolbänk igen. De funkade inte.

Min fråga är: vart hittar man ens vänner och gemenskap längre? Jag kan ju knappast lämna mitt hem just nu, jag känns inte som en rolig människa att spendera tid med, med tanke på min ångest. Hur fan lever alla längre? Det känns så konstigt att världen bara fortsätter helt fine utan mig, det är så meningslöst för mig att plågas i livet.

Detta är väl mitt sista rop på hjälp för att jag ska kunna fortsätta. Pengar för en psykolog online är inte ens att tänka på i denna ekonomin jag har idag. Vad gör en människa som mig ens? Hur accepterar man denna ensamheten? Hur hittar jag en gemensamhet i denna svenska kulturen där man är så osäker på främlingar? (Jag är svensk innan ni säger något annat).

Jag ber en vänlig själ därute att ge stöd eller råd. Vad kan jag göra för att orka fortsätta?