HJÄLP! Svek, lögner, hån… & ändå lämnar jag inte!
VARNING - låååångt inlägg!
(kanske något felstavat / -?autocorrect? här och där då jag snabbt skrev detta under min lunchrast)
Jag träffade min partner för 1 år sedan, han var då i en samborelation?i början var vi bara vänner..: han talade väldigt illa om sin sambo, berättade hur hemsk hon var mot honom, verkade ha kontrollbehov och led utav borderline? jag tyckte synd om honom som levde i ett så destruktivt förhållande? han skulle lämna sa han.. skulle bara hitta nytt boende? veckorna gick och vi skrev mer och mer? vi sågs på en fest hos en gemensam vän? i slutet av kvällen låg vi med varandra? jag kände mig dum som varit med en man som inte är ens var singel. Sa åt honom att vi inte borde höras mer förrän han avslutat det där hemma? det var tyst någon dag sen började han höra av sig igen o förklarade att han hade känslor för mig.. att jag var hans drömtjej? att vi delar samma intressen?samma musiksmak, samma humor.. ja allt? jag kände detsamma, men det kändes så fel och jobbigt att han levde tillsammans med någon, han var ju inte ens singel! Han sa igen att han skulle göra slut.. men ville inte göra det just då för hon mådde dåligt för tillfället och hennes katt var sjuk..så han skulle vänta tills det lagt sig? han fortsatte skriva om hur hemsk hon var mot honom, hur illa hon behandlat honom i alla år? hur lat och egocentrisk hon var? hur paranoid och kontrollerande hon var? jag tyckte så illa om henne! Hur kunde HON lyckats få honom?!
hade en knut i magen varje dag, samtidigt som fjärilar flög omkring pga förälskelsen? kändes så fel, men samtidigt så rätt!
Vi började träffas i smyg? han sa att han skulle på utbildning med jobbet?tog in på hotell och hade det så underbart fint? han pratade om hur han skulle lämna henne?flytta närmre mig..hur bra vi skulle få det? jag svalde allt med hull och hår? (nu när jag skriver detta så skäms jag, så klassiskt naivt, sånthär har man ju bara hört/läst om och tänkt, ?hurfan kan man va så dum?!?)
Vid slutet av varje sådan träff mådde jag fruktansvärt dåligt? jag visste att han skulle hem till henne? umgås med henne? under tiden han var hemma så kunde vi inte höras? o det knöt sig i magen varje gång han ringde o sa att han skulle åka hem från jobbet så nu fick jag inte skriva eller ringa? kände mig som hans leksak? han tröstade o sa att jag skulle ha tålamod! Inte vara så negativ! Det skulle ju bli bra!
Han sa att han mest sov på soffan? men sen kröp det fram att dom sov tillsammans? jag kände mig som en reserv? blev osäker och kände mig dum? elak mot mig själv, elak mot hans sambo? jag sa åt honom att vi inte skulle träffas eller höras mer förrän han avslutat det han hade? jag mådde fruktansvärt dåligt då jag samtidigt kände att han är mitt livs kärlek?
Det var av och på ett tag, tills jag sa stopp? han gjorde då slut med henne? men han sa inte som det var till henne, att han träffat någon annan? utan att det var pga huset dom bodde i? han mådde inte bra där? och att dom glidit ifrån varandra? hon hade sagt att hon förstod men att hon fortfarande hade känslor för honom och älskade honom? efter detta sa han att han enbart sov på soffan, men det kom ändå fram senare att dom delade säng ibland, o att det absolut inte betydde något för honom o han hade inte gjort något med henne? han tyckte jag överreagerade som tyckte det var jobbigt?. han bodde kvar i huset med henne medans han letade annat boende? samma visa igen, han kunde inte höras med mig då han var hemma för han skulle se film med henne, eller laga mat åt henne? jag fick fint sitta och vänta?. Han kritiserade mig när jag blev ledsen och kände oro över situationen? sa att jag var löjlig som reagerade för att dom sov tillsammans ibland?.
Till slut hittade han ett boende? han berättade hur glad han var att jag ÄNTLIGEN kunde få komma hem hos honom! Hur skönt det skulle bli att slippa henne! Hur han aldrig mer skulle behöva se eller umgås med den hemska människan? han verkade verkligen avsky henne? vilket jag kunde förstå efter allt hemskt han berättat om henne?
Jag åkte upp till hans nya bostad? vi hade det supermysigt, men han ville inte visas ute med mig, ville inte att folk skulle veta att vi träffades? ville inte visa mig för sina vänner ens?
Någon vecka senare när jag var hemma (bodde långt bort på annan ort)? så skrev vi som vanligt under dagen? han skrev när han åkte hem från jobbet att han var såååå trött, han behövde bara vila, lägga sig i ett mörkt rum o ta det lugnt, så vi kunde inte höras förrän senare på kvällen? jag fick direkt en klump i magen? en dålig magkänsla?. Efter 30 min så ringer jag till honom?. Han är ute och kör gör jag?Förklarar att jag mår dåligt över hela situationen, att jag har en konstig magkänsla? frågar varför han är ute och kör bil ifall han var trött och behövde vila? (han bor nära jobbet) han blir defensiv och hånfull i tonen? skrattar hånfullt, blir irriterad o förklarar att han minsann bara ska handla, ?får man inte köra bil helt plötsligt eller?!? Jag ber om ursäkt o säger att jag bara är ledsen och tycker allt som varit har varit så påfrestande? han snäser av mig och säger att han behöver åka hem o vila, vi får höras senare?.
Jag går sönder, känner mig dum och paranoid? men magkänslan hänger kvar? jag ber en vän till mig som känner hans föredetta att skriva o fråga ifall hon träffat ******* den senaste tiden för h*n försökt få tag på honom utan framgång?. Det dröjer några timmar? sen skriver hans ex att han precis varit där och nu åkt hemåt?
Jag går isönder? vet inte var jag ska ta vägen? min magkänsla hade stämt! Jag ringer honom och han säger att han bara vilat o att jag får ge mig? han är dryg o defensiv? jag säger att jag vet, att hans ex faktiskt berättat att han varit där?. Då erkänner han, ?ja jag har varit där!! Vadådå?! Det är inget mellan oss, jag behövde prata med henne o det har känts så konstigt att inte träffa henne??.
Jag gick sönder? kände mig så dum, så naiv o idiotisk? hur kunde han göra såhär?! Hur kunde han ljuga sådär för mig?! På ett dessutom hånfullt sätt säga åt mig att jag bara inbillade mig? att min magkänsla inte stämde? samtidigt som han är påväg till just henne?!! Hade han inget samvete?!
Jag gick isönder, där och då? tappade en del av min värdighet?. Han lovade dyrt o heligt att han inte gjort nåt med henne.. att det var mig han älskade? att han ville flytta ner till mig? att han ville bygga ett liv med mig, gifta sig med mig! Han ville att jag skulle åka upp till honom så vi kunde prata om allt?. Så det gjorde jag?. Dum som jag är? han lovordade att det var mig han älskade? han hade köpt förlovningsringar som han visade upp? jag sa att han inte kunde göra så? det är inte SÅ en förlovning ska gå till.. att man gör det i panik för att få ha kvar mig? jag sa åt honom att berättar inte du för ditt ex hur allt ligger till så kommer jag berätta det för hon förtjänar att veta, för hon ska inte gå o tro att du är en hyvens kille när du under flera veckors tid gått bakom ryggen på henne med en annan? han fick panik? men åkte sedan hem till henne och berättade om oss? hon hade såklart blivit hysterisk och slängt ut honom? hon hängde ut honom på sociala medier så alla fick veta?. Och JAG fick stötta o trösta honom? kändes så absurt alltsammans? vissa av hans vänner vände mig ryggen (inte honom)? och skulden las på mig? jag ryggade och duckade? försökte strunta i vad folk sa?.
Han lovade mig att NU, nu var det han och jag! Nu behövde han inte gömma undan mig mer? nu behövde han inte dölja något längre? nu skulle allt bli bra?.
Vi träffades massa och allt kändes bra.. nu skulle väl allt ändå bli bra?! Eller??
Han bjöd med mig på en resa till en storstad, hotell, konsert och mys utlovades?. Första kvällen gick vi till stället där konserten var, han blev väldigt berusad, många gemensamma vänner var där? plötsligt for han upp, superglad och rusade fram till en kvinna som kom rusande mot honom, dom kramades och stod tätt intill varandra och pratade, läääänge, han hängde på henne, i 15-20 minuter stod dom så, inte ett ord eller blick hade han gett mig under denna stund, jag skulle gå till toan och gick förbi, gick fram till honom, han tittade bara på mig sen pratade han vidare med henne, ingen reaktion, som att jag var luft? jag trodde ju han skulle presentera mig? vem var hon? jag gick in på toaletten och grät en skvätt? torkade tårarna och gick ut? han kom fram till mig och frågade vafan det var med mig, att jag var patetisk och löjlig? kunde han inte få hälsa på folk?! Han sa att jag kunde dra! Han tågade sedan iväg och försvann, jag försökte hitta honom men han var borta? ringde honom men han svarade inte? efter ett tag svarade han.. att han ville inte va kvar med mig? att han åkt iväg ? han visste inte ens var han var? senare ringde han igen o då hade han åkt iväg en bra bit.. jag hoppade på en buss dit, då var han borta när jag kom fram? jag bröt ihop? hittade en taxi och åkte till hotellet? efter en stund kom han dit? jättefull och frågade vafan JAG sysslade med?! Jag förklarade att jag tyckte han betett sig konstigt och frågade varför han behandlat mig som luft och inte ens presenterat mig eller pratat med mig? jag frågade vem hon var? det kom då fram att det var ett gammalt ragg, att han sökt uppmärksamhet från henne förut? att han tyckte hon var snygg o kollade på bilder av henne på hennes Instagram? men att det inte var något mellan dom? att jag överreagerat?. Jag blev ledsen o frågade om det fanns fler tjejer, ifall han skrivit med fler, jag fick då se på hans telefon, men allt var raderat, all sökhistorik, alla chattar? ja allt? det talade för sig själv? jag kastade hans mobil o rasade ihop på golvet o grät? kände mig så lurad, så jääävla dum! Så naiv! Då börjar han skratta åt mig, det mest hånfulla skrattet jag någonsin hört? sa att jag var patetisk? sedan somnade han?
Där och då kände jag mig som den mest patetiska och äckligaste människan någonsin? hur kunde jag trott på honom? Hur kunde jag trott att han skulle vara snäll mot mig? Behandla mig fint? När han uppenbarligen kunde ljuga hur som helst och bete sig hur som helst?.
Jag sov i bilen den natten?. På morgonen gick jag och hämtade mina saker på rummet? han var vaken och började direkt vara elak mot mig, sa att jag betett mig illa mot honom o överreagerat? jag bara grät och lämnade hotellrummet.. satte mig i min bil och började köra?. Han började då tok-ringa och smsbomba? han skrev att han var ledsen o insett nu att det var han som varit elak.. vad om ursäkt o bad mig komma tillbaka.. han ville ställa allt tillrätta?.
Ännu en gång förlät jag honom?. Han lovade att vara mer öppen om att vi träffades? han lovade att ta bort Instagram och sluta ha kontakt med eller spana in andra tjejer? han sa att det varit ett destruktivt sätt för honom som han tagit till när han mått dåligt? han skulle sluta ljuga o sa att han ville visa hela världen att det var jag o han?.
En tid gick o vi hade det bra? han var fin o mysig? vi var ett par? jag sa att jag inte brydde mig om vad folk tyckte om att jag o han var ett par, o att jag skulle lägga till på Facebook att vi var ett par.. han reagerade konstigt men sa ?ja okej?? jag la ut det? han blev då sur och konstig? jag frågade varför han verkade tycka det var jobbigt? för vi var ju tillsammans? Han ville ju visa hela världen att det var vi?
Han sa då att han tyckte det var för tidigt att lägga ut? jag frågade varför det var konstigt att lägga ut det på nätet när vi var ett par irl? Han var dryg och otrevlig mot mig resten utav den kvällen och tyckte att det var onödigt gjort utav mig? jag kände mig osäker och kände mig dum? vem var jag att visa för hela världen att vi var tillsammans? Han verkade ju inte ens vilja det? jag bad om ursäkt?
Veckorna gick? vi hade det bra? vi pendlade till varandra o träffades så mycket det gick? nya lögner framkom och jag gick itu? aldrig erkände han något för mig, inte förrän jag verkligen visade för honom att jag visste allt, svart på vitt, trängde in honom i ett hörn? dååå gav han upp och erkände? vi sa upp kontakten en tag?.
Sedan var det vi igen? jag fick då reda på att han varit hos henne (sitt ex) flera gånger? och ljugit om det? samma dag vi pratat med varandra o han sa att han mådde så dåligt över hur allt blivit mellan oss? så han klarade inte ens av att lämna soffan pga hur dåligt han mådde över det? samma dag hade han åkt hem till henne, då hon var sjuk, o köpt med sig saker till henne o gulliga saker han visste hon uppskattade?. Ännu en gång gick jag itu?.
Han bad ännu en gång om ursäkt till mig, lovade att aldrig ljuga för mig igen? lovade att han inte gjort något med henne eller raderat några sms / samtal osv? jag tog tillbaka honom? han sa att han behövde hjälp? jag stöttade honom och peppade han, hjälpte honom att få en utredning, det visade sig att han hade ADD? han sa att nu kommer allt vända, jag förklarade för honom att min tillit för honom varit borta sedan länge efter alla lögner, och att det aldrig skulle funka om han skulle bo så långt bort, för jag hade ingen tillit kvar? han sa att han ville flytta ner o bevisa för mig att han förändrats? att han ville bli glad o lycklig med mig!
Jag lyckades övertalas och han flyttade in till mig?.
Det har varit en emotionell bergochdalbana, eftersom jag inte litar på honom har jag blivit paranoid, men såfort jag berättar min oro eller mående blir han irriterad och förminskar mig? jag har tappat mig själv? jag trippar på tå? vill inte göra honom arg eller på dåligt humör?
När jag tex berättar om hur jag haft det på jobbet verkar han nonchalant? om jag berättar något om någon som kan något specifikt blir han sur o förminskar eller förklarar att det kan minsann han också?
jag gjorde för några veckor sedan en stooor förändring då jag klippte av mig halva håret (hade ner till rumpan förut), nu har jag pagé?.)? detta var på förmiddagen, på eftermiddagen kommer han hem.. jag har fixat till mig och väntar på en reaktion? ?kanske ser han mig nu?!??. Men nej, han märkte ingenting?.
Jag kände mig så obetydlig? han verkar bara tänka på sig själv? den enda gången han verkligen anstränger sig eller är romantisk eller verkligen självmant pratar känslor, det är när han hänger löst, när jag sagt att jag inte orkar mer eller att jag vill lämna honom? då anstränger han sig som bara den? o om jag då, när jag är som mest sårad eller ledsen inte spelar med i hans romantiska gest o låtsas som att allt är bra mellan oss, då kallar han mig otacksam och negativ? vrider och vänder på mina ord så jag knappt vet vad som är sanning och inte? känner mig mentalt och känslomässigt slutkörd? 1 år med honom, i en bergochdalbana av känslor? jag har utvecklat ptsd-liknande symptom? jag har 2 gånger spytt av ångestattack?
Nu senaste tiden känner jag mig avtrubbad, rent känslomässigt? som att jag bara existerar? vill knappt åka hem vissa dagar? har ont i magen utav oro? undviker att prata så mycket med honom för säger jag något blir det ofta att han svarar något nonchalant, han vill aldrig visa att han är imponerad utav något man gjort eller något man berättar, allt ska förminskas och tillintetgöras?
Häromdagen tänkte jag vara gullig så efter jag varit på jobbet och bytt om och tagit jobbilen ut mot dagens arbetsplats så åkte jag inom hemmet enbart för att gå in o ge honom en puss, en gullig gest liksom?. Han låg fortfarande i sängen när jag kom in, pussade på honom o sa att jag bara kommit inom för att ge honom en puss?. Då svarar han drygt ?ja det hoppas jag?? sen var det inget mer med det?.
Förut var jag en glad och säker tjej, en vad många kallar ?spillevink?, jag älskade att överraska mina nära o kära, jag var bubblig av energi och älskade att gosa o attackera den jag var tillsammans med med pussochnärhet, krama o bara vara sådär gosig o glad o busig? nu med honom är jag osäker, fått riktigt dåligt självförtroende, blivit mer inåtvänd och tystlåten? går med ständig oro och sorg inom mig.. känner inte igen mig själv?
Jag har försökt ta upp detta med honom, men såfort jag uttrycker mina känslor blir han defensiv, irriterad och startar en argumentation? han vrider och vänder på mina ord så jag tappar bort mig själv, han får mig att ifrågasätta mig själv o jag vet varken ut eller in längre?
Och ändå stannar jag? för han säger ju att allt ska bli bra.. att han arbetar med sig själv, att han ska bevisa sin förändring för mig? att jag måste vara positiv!
Jag försöker verkligen vara positiv, jag har försökt vara det sedan dag ett jag träffade honom.. jag har gett han så många chanser? och jag älskar ju honom? så innerligt mycket!
Hur ska jag kunna resa mig från detta? Hur ska jag kunna vara stark o sätta ner foten när jag redan ligger nere på botten?? Snälla finns det någon här som kan komma med tips! Orkar snart inte leva längre 😔
