Konstant orolig för mina barn

Hur sjutton lär man sig hantera oro för sina småbarn? Hade ett par missfall innan de kom till världen och oron startade nånstans  där. Känslan är ungefär att saker är för bra, varför ska jag inte drabbas av mer olycka liksom?

Är konstant oroad att något allvarligt ska hända, att jag ska missa något, att barnen ska drabbas av någon obotlig sjukdom så jag ska mista dem. Varje sak jag ser blir jag jätteoroad för, om någon ramlar tror jag de fått epilepsi, om jag ser något assymetriskt i ansiktet när de växer tror jag de fått en hjärntumör.

Har lyft min oro och hur jag är med vården men de avskrev det bara som att det är så det är att vara förälder. 

Hur jobbar man med det själv?