Kejsarsnitt - rädd för att dö?

Tänk så här istället: det finns en minimal risk att det ska bli komplikationer, men vad är risken att det ska drabba mig?
Statistiskt sätt är det mycket större chans att det inte bli några komplikationer.

De hjälper ju inte dig genom att säga att det oftast går bra. Lite dåligt av läkare och BM att nonchalera din rädsla på det viset.

När jag var gravid med mitt första barn 2006 fanns det något som hette Aurora samtal. Det var samtal som man kunde ha med en barnmorska på sjukhuset som man skulle föda för att få hjälp med sin rädsla. Om dessa samtal finns kvar kan du ju be om ett sådant. Din oro ska tas på allvar. Har man aldrig varit med om något som krävt vad-det-nu-kan-vara på ett sjukhus så hur sjutton ska man veta hur det fungerar??

Du ska absolut få stöd i din rädsla. Vården kan tycka vad den vill om det men är du rädd så har du rätt att få förklarat för dig vad som ska ske, när, hur, av vem osv. Det kanske du fått men är det någon liten detalj du inte förstått så fråga igen. Sen kan vad som helst hända.. tyvärr.
Det går inte att lova någonting egentligen men så är det ju även när du föder vaginalt. Eller ska laga en tand. Saker och ting kan gå fel och komplikationer kan uppstå. Försök vara trygg i att alla som är på plats när ditt barn ska födas kommer att göra sitt bästa för att det ska gå så bra som det bara kan. Det är deras yrke, deras profession.

Jag hade aldrig satt min fot på ett sjukhus förrän jag skulle föda barn. Aldrig. Inte brutit något, aldrig haft någon sjukdom värre än halsfluss. Sen blev det akut snitt och jag var med om stor bukoperation, ryggbedövning, dropp, kateter och allt på en gång. Inte så konstigt att man känner sig sårbar, öm och mör efteråt. Men till största delen fångades vi upp fint av vården.
Det kommer att gå bra!