Tuff inskolning på skolan..

Så oerhört jobbigt för dig och din dotter. Kan bara hoppas att det blir bättre snart.

Jag förstår detta du skriver om att pedagogerna är sjuka och det är vikarier, att det försvårar. Men, din dotter kommer inte släppa dig, ens när det blir stabilt med pedagogerna, för du är ju den hon är tryggast med.

Prata med din dotter och bestäm att på måndag ska vi göra så här, vi kommer kramas i hallen, sen vinkar vi genom fönstret och mamma går till jobbet. Eller hur du nu tänker det är bäst. Ett långdraget hejdå mår hon bara sämre av. Sen pratar du med pedagogerna om din plan, bestäm vem som ska ta hand om henne på måndag, och är den personen inte där val nr 2.

Hon kommer protestera högljutt, gråta, kanske skrika. Men du måste gå, göra som ni sagt. Kommer du tillbaka vet hon att du kommer göra det igen och igen, och hennes protester kommer bli allt starkare.

Kan låta hårt, men jag tror att du också förstår att det är enda möjligheten. Kanske kan du hämta henne tidigt första veckan och sen låta henne vara kvar på fritids ett tag.

Hur fungerade det i förskolan?

Kanske hon inte är mogen för förskoleklassesn, och borde gå ett år till i vanlig fsk?

Stackars plutt🥺❣️Jag förstår att du känner som du gör. Man vill ju inte att ens lilla hjärta ska känna sig otrygg, osäker eller orolig. Jag tror dock att du sakta och försiktigt behöver avlägsna dig från förskolan men absolut stämma av och förbereda din dotter. Så länge du är där kommer hon nog inte komma in i det hela. Med tiden kommer hon bli bekväm på förskolan och lära känna både ordinarie personal och vikarier samt bli självsäker när du inte är där. Hon kommer att komma in i rutinerna och finna sin plats. Sen ska du givetvis fråga varje dag hur det går. Mitt tips är att prata med barnet om förskolan och hur ni ska göra, fast på ett lättsamt plan. Jag brukar säga till min son varje gång att "mamma kommer ALLTID" Och så brukar jag säga att han ska vara på fsk en stund bara sen hämtar jag honom och vi ska ha såå kul! Det har hjälpt. Hur gammal är ditt barn och hur mycket förstår hon?

Jag kan fortfarande få en klump i halsen när han blir sådär ledsen vid lämning. Men det går över direkt säger pedagogerna. Ibland skickar de ett foto.

Sorry, såg nu att det handlar om förskoleklass 🙏🏼 såklart hon förstår mycket

Ger dock samma råd :) ❣️

Du måste ta ett möte med skolan och de hjälper er med en plan. Min son är förvisso lite äldre, 11 år. Men har haft det mycket tufft med skolan, fått ångest och inte kunnat kliva ur bilen mm. Det som hjälpte honom var att en och samma trygga vuxen kom och mötte upp vid bilen varje morgon och gick med in. Samt fanns till hands under dagen vid behov. 

Jag påtalade för skolan att det faktiskt fanns stor risk att sonen skulle bli hemma på heltid och inte klara att gå till skolan om de inte hjälpte till. Vilket faktiskt är en allvarlig situation som de måste reagera på. Det är ju faktiskt samma för er, hur ska ditt barn fixa det om hon inte får mer stöttning?

För min son släppte hans ångest då han vant sig vid nya skolan och det har sen gått bra.

Tusen tack för alla bra tips och berättelser! <3

Nu har hon fäst sig lite vid en tjej som tyvärr är vikarie men kommer att vara kvar i minst 1-1,5 månad till och det är bra i alla fal. vi får använda oss utav det som går tänker jag, det viktigaste är att hon känner sig trygg.

i måndags gick det inte alls, hon gömde sig på golvet i bilen, grät, skrek i panik och såg helt skräckslagen ut efter det bestämde jag att som igår var jag med henne i skolan hela dagen, förutom vid lunch då jag inte får vara med i matsalen (det blev en jobbig lämning innan lunch men sedan hade det gått bättre) och jag höll mitt löfte och stod utanför och väntade på henne efter lunchen, idag bestämde vi i skolan att jag skulle lämna henne på morgonen men komma direkt efter sista lektionen. vikarien stod och väntade på oss utanför dörren när jag kom bärandes på henne. Hon grät, var rädd  och ville inte men det gick ändå att få med henne ut ifrån bilen idag. Det hade gått bättre idag. Hon blev ledsen och orolig igen innan lunch men hon höll sin vikarie i handen hela tiden och hon hjälpte henne med alla bestyr där inne. 

nu har vi bestämt att vikarien ska möta upp oss varje morgon framöver så hoppas vi att det går bättre och bättre. Vet med mig att det kommer bli bakslag då det är lite extra tufft här hemma nu då hennes storebror som har autism inte kommer iväg till skolan så ofta tyvärr.

det är tufft här hemma varje morgon på olika sätt, mycket känslor hos oss alla men jag hoppas och tror att det kommer gå bättre och bättre för var dag som går och som vi kommer iväg till skolan <3

Har din flicka sagt själv vad det är som hon tycker är jobbigt i skolan? Har hon berättat vad hon känner ångest och rädsla inför?

Roligt att höra att det börjar gå bättre, vikarien är ju kvar ett tag som du säger. Hoppas att du snart kan avlägsna dig helt så att hon får möta sina rädslor, inse att det inte är farligt samt hitta sin plats och sina rutiner <3 håll dig stark nu det kommer bli bra