• Anonym (TS)

    Avundsjuk på mannen?

    Jag är gravid i vecka 40 och mår dåligt. Både fysiskt och mental. Det är väldigt tungt och jag sover ingenting. Samtidigt är jag hemma med en 2 åring som nu har varit hemma på grund av sjukdom (annars 15 timmar på förskolan). 


    Saken är nu den att min man har börjat plugga igen och varje gång han går hemifrån bryter jag ihop. Jag är så avundsjuk att han utvecklas vidare. Att han får skämta med likasinnad, dricka kaffe ostört och ha intressant diskussioner. Detta medan jag är fast hemma. Jag har blivit en husfru som ska ta hand om hemmet och barn. Jag vågar inte gå ut med min son för han springer ifrån mig nu och jag har foglossning från helvetet. 


    Jag är rädd för att det kommer fortsätta att kännas så här hela året då jag ska vara hemma. Mannen kan ju inte ta föräldraledigt denna gången då han måste pausa skolan i så fall. Jag vill inte bli bitter och skapa osämja men vet inte hur jag ska tänka annorlunda. Eller för den delen känna annorlunda. 


    Har ni några förslag? 

  • Svar på tråden Avundsjuk på mannen?
  • Bjoer

    Hur långt är ett liv? 80 år? 90 år? Arbetslivet? 45 år? Och det här varar kanske i ett par år. Tror man måste sätta det i lite perspektiv. Just NU känns det som att livet springer en förbi och alla andra utvecklas och tar sig framåt medan du står stilla, men det handlar om en begränsad period. Ett par år är inte lång tid sett utifrån en livstid.

  • Tecum

    Du ska se det som den övergående period det är, som det är nu orkar du ändå inte jobba och umgås med kollegor. Men när barnen är lite större får du se till att det blir din tur, du jobbar och träffar kollegor och han är föräldraledig.

  • Yuppyupp

    Du får tänka på att mycket av dina känslor beror på hormoner och att du punkt punkt punkt är så höggravid man kan bli. Det är inte konstigt att du känner som du gör, men livet kommer tillbaka, foglossnigen försvinner och du kommer också dricka kaffe med likasinnade igen.

    Jag är mitt uppe i föräldraledigheten och avundas också min mans frihet. Å andra sidan har jag något som han inte har. Jag har fått bära mina barn på insidan. De har fått somna till ljudet av MITT hjärta, de har fått ligga på min arm och snuffsa in sig vid min bröstkorg. JAG har fått det där första leendet på morgonen och den där jobbiga lilla pratstunden på kvällen som aldrig tyckts ta slut för bebis ska somna. Det är jag som har fått baka baka liten kaka vid blöjbyte och JAG som har fått lukta min Bebis i nacken till jag själv somnar. Det är värt varenda kaffe och intressant diskussion i världen. Småbarnstiden kommer inte tillbaka. Du behöver inte älska den, men värna den. Kaffestunden kommer tillbaka innan du hinner blinka. 

Svar på tråden Avundsjuk på mannen?