Har fått nu två akutsnitt med mina två barn pga värkarbete som inte gått framåt och blivit risker för barnen.
Är lycklig för barnen men känner mig totalt misslyckad som mig. Min kropp klarade inte att få ut mina barn till världen och jag känner en sån enorm besvikelse för detta.
Som att jag är trasig. Kämpade flera dygn båda gånger och känmer bara en sån sorg över kroppens värdelöshet.
Någon snnan som upplevt samma känsla? Hur bearbetade ni det?
Din kropp klarade två graviditeter men behövde lite hjälp på slutet?! Nej finns inget misslyckande i det. Är de som behöver två kejsarsnitt av andra skäl också sämre mammor?
Både jag och min storasyster förlöstes med kejsarsnitt. Vi låg med rumpan nedåt så vi kunde inte förlösas vaginalt.
Både jag och min storasyster förlöstes med kejsarsnitt. Vi låg med rumpan nedåt så vi kunde inte förlösas vaginalt.
Nej!Första var akutsnitt och andra planerat snitt.Och jag slipper blir skadad i underlivet.Är så nöjd.
Har fått nu två akutsnitt med mina två barn pga värkarbete som inte gått framåt och blivit risker för barnen.
Är lycklig för barnen men känner mig totalt misslyckad som mig. Min kropp klarade inte att få ut mina barn till världen och jag känner en sån enorm besvikelse för detta.
Som att jag är trasig. Kämpade flera dygn båda gånger och känmer bara en sån sorg över kroppens värdelöshet.
Någon snnan som upplevt samma känsla? Hur bearbetade ni det?
Fast du är ju inte misslyckad. Din kropp skapade ju barnen. Utan dig hade dom ju inte funnits. Din kropp jobbade ju i nio månader för att skapa barnet och låta det växa i dig. Var får du det till att din kropp var värdelös när den klarade av det? Hur barnen föds spelar ju faktiskt inte så stor roll.
Både jag och syrran föddes med kejsarsnitt. Mammas bäcken var för litet så det fanns för stora risker att föda vaginalt. So what? Hon var inte misslyckad eller värdelös och hennes kropp fungerade ju som den skulle. Jag och syrran föddes friska och levande och det är väl det enda som spelar roll?