• Anonym (Utanför)

    Flytta utanför samhället - är ju redan utanför

    Igår var det min födelsedag. Det var hela tolv personer som grattade mig: Min mamma, min ena bror, min svärmor och svärfar, min sambos syster, min sambo, mina två bonusbarn och min biologiska dotter, en kompis, en jobbarkompis samt min morbror. Jag begär inte att alla ska komma ihåg min födelsedag. Men det är klart att det känns.


    Tycker det blir tydligare och tydligare hur jag liksom står utanför samhället nästan. Även att jag har jobb och familj och verkar glad så blir mitt liv bara mörkare och mörkare. Alla dagar, precis alla inklusive julafton, nyårsafton, min födelsedag you name it, ser likadana ut. Ingenting sticker ut. Det finns ingen guldkant. I lördags var vi ute och åt på restaurang för att fira min födelsedag. Inte ens sånt är kul längre. Bara jobbigt. Jobbigt med bonusbarn som bråkar eller en 3-åring som måste underhållas även där. Och dagen efter en sådan "enkel" social aktivitet är jag precis slut. Orkar ingenting längre. Har alltid varit trött men nu börjar det bli extremt.
    Och så ensamheten på det. Har ingen att prata med och ingen att umgås med. Min sambo har det jobbigt på många sätt och jag vill inte belasta honom ytterligare även om vi pratar ibland. Sedan finns det inte så många andra i min närhet jag kan prata med. 
    Eftersom det ändå känns som jag är ensam kan jag ju likaväl flytta ut i skogen någonstans utanför samhället. Känslomässigt är jag redan där. Känner inte att jag hör till. Är en känslomänniska som behöver prata mycket och jag önskar så att jag hade någon jag kunde prata med. Men där finns bara kuratorn på BVC, som är bra, men som får betalt för att lyssna på mig...
  • Svar på tråden Flytta utanför samhället - är ju redan utanför
  • Anonym (Jaha)

    Kul att du blev grattad av så många. Jag blev grattad av mitt barn, hens pappa, min bror och ett par kompisar. Du skriver att du är ensam - du har till o med en sambo!

    Nej du, du skulle må bra av att jobba med tacksamhet över allt du faktiskt har! Och se till att börja göra roliga saker!

  • Anonym (Utanför)

    Ja bara för att man har en sambo så betyder ju inte det att man inte kan känna sig ensam...

    Och det här med tacksamhet, ja... Jag vet det men det är som att det inte går. Klart jag är glad över min familj men det är som att jag alltid ser och fokuserar på det jag inte har. Som pengar till exempel, det har jag inte. Det känns som att livet skulle vara så mycket lättare om man hade mycket pengar. Inte så att jag tror att våra problem skulle försvinna, men sååååå mycket lättare. Lättare att anställa folk till städning och tvätt när man inte orkar. Lättare att gå ut och äta det man vill. Lättare att betala en barnvakt om man vill göra något utan barn. Och så vidare...

    Om du läste i inlägget så tar även roliga saker extremt mycket energi. Så kan inte prioritera det för mycket heller för min energi är redan låg och då skulle jag inte orka ta hand om mitt barn.

    Börjar fundera på om jag har någon form av kronisk depression eller liknande då jag alltid tycker att livet suger och har gjort det i flera år. Jag är alltid för trött. Jag mår alltid dåligt. Varje dag (inte riktigt men det är ju så det känns)

  • Anonym (L)

    När jag fyllde 30 bjöd jag 25 pers. Endast mamma kom.  Du har sambo och familj (syskon morbror etc) samt bonusbarn. Jag förstår att du absolut kan känna dig ensam men jag hade gärna haft samma sits och hade älskat att bli grattad av 12 personer. Men alla har olika perspektiv.

  • Anonym (Jaha)

    Ang. att göra roliga saker men inte ha ork för att du måste ta hand om barn, du har väl en sambo som får ta över en stund då? Han vill väl att du ska vara lycklig också.

    Och pengar, ja visst vore det bra och smidigt på alla sätt, men återigen så har du ju en sambo som borde ta mer av det fysiska eftersom han vet att du mår dåligt. Sedan kanske ni kan unna er städhjälp iaf en gång i månaden eller så.

    Svårt att säga om du är deprimerad eller inte, men om du inte är det så handlar det i stort sett om inställning, och den går att träna upp.

    Börja skriva tacksamhetsdagbok varje kväll!

  • Anonym (Jaha)

    Och om du är olycklig i relationen så borde du så klart göra slut.

  • Anonym (g)

    Du kan nog vara deprimerad men vill också kommentera att 12 är en hel del. Sök vård för din depression

  • Anonym (S)

    Jag tycker också att 12 är många. Hur många tänker du ska gratta dig för att det ska kännas tillräckligt? Du har det nog bättre än vad du känner och tror. Är du deprimerad eller är det kanske social media som får dig att tro att alla andra har så mycket bättre liv? Det är nog inte helt ovanligt att man har helt orimliga förväntningar på sitt liv utifrån att man tar del av social media och de liv som vissa framställer att de har. 

  • Mimosa86
    Anonym (Utanför) skrev 2023-08-29 21:08:10 följande:

    Ja bara för att man har en sambo så betyder ju inte det att man inte kan känna sig ensam...

    Och det här med tacksamhet, ja... Jag vet det men det är som att det inte går. Klart jag är glad över min familj men det är som att jag alltid ser och fokuserar på det jag inte har. Som pengar till exempel, det har jag inte. Det känns som att livet skulle vara så mycket lättare om man hade mycket pengar. Inte så att jag tror att våra problem skulle försvinna, men sååååå mycket lättare. Lättare att anställa folk till städning och tvätt när man inte orkar. Lättare att gå ut och äta det man vill. Lättare att betala en barnvakt om man vill göra något utan barn. Och så vidare...

    Om du läste i inlägget så tar även roliga saker extremt mycket energi. Så kan inte prioritera det för mycket heller för min energi är redan låg och då skulle jag inte orka ta hand om mitt barn.

    Börjar fundera på om jag har någon form av kronisk depression eller liknande då jag alltid tycker att livet suger och har gjort det i flera år. Jag är alltid för trött. Jag mår alltid dåligt. Varje dag (inte riktigt men det är ju så det känns)


    Vad ger dig energi och vad är din plan att få till mer av det?

    ledsen men enbart du kan förändra ditt liv. Det sköter sig inte av sig självt.

    Du låter deprimerad så börja med att söka hjälp för och få en utredning. kanske lyckopiller kan vara hjälp att hålla huvudet ovan ytan? Motionerar du I vardagen och får bra sömn? Vad gör du för att ta kontakt med andra? Kan du börja någon trevlig aktivitet- bokcirkel, paddel, kvällskurs? Du kanske behöver komma undan familjen mer.
  • Anonym (12?)

    12 är ju massor! På min grattade 2 barn och mamma och syster skrev sms. Det är 4. Inte en present, blomma eller något. Ingenting. 
    Inte ens tårta. 
    Blev inte ens firad när jag fyllde 50. 

  • Anonym (12?)

    12 är ju massor! På min grattade 2 barn och mamma och syster skrev sms. Det är 4. Inte en present, blomma eller något. Ingenting. 
    Inte ens tårta. 
    Blev inte ens firad när jag fyllde 50. 

  • Anonym (12?)
    Anonym (12?) skrev 2023-08-29 22:25:01 följande:

    12 är ju massor! På min grattade 2 barn och mamma och syster skrev sms. Det är 4. Inte en present, blomma eller något. Ingenting. 
    Inte ens tårta. 
    Blev inte ens firad när jag fyllde 50. 


    Två barn av mina 4 dessutom. 
  • Anonym

    Jag har aldrig haft 12 som grattat mig
    Min senaste födelsedag: Min mamma ringde. Jag firade med sambon och ett barn. Två vuxna barn tackade nej till att komma och äta tårta, Fick grattis på sms istället. 

  • Anonym (SJ)

    När jag läser ditt inlägg tänker jag direkt depression eller något annat psykiatriskt tillstånd (utmattning, förlossningsdepression). 
    Jag tror inte att det hade spelat någon roll om 100 personer hade grattat dig för just nu har du inte förmågan att se det positiva.

    Ta hjälp. Prata med läkare snarast om hur ditt mående, håglösheten och tröttheten.
    Och prata med  din sambo. Även om han har det tufft så ska man ju finnas där för varandra....hela poängen med att vara i en relation...
    Kan hans svårigheter vara bidragande orsak till din trötthet och mående?

Svar på tråden Flytta utanför samhället - är ju redan utanför