Förstört relationen
Hej.Det här blir en lång inledning på ngt fint som förstördes på en kväll.
För 30 år sen bodde jag i Dublin, blev kär i en kille som jag träffade ett par månader. Blev gravid och fick som respond av killen att göra abort. Jag visstr inte vad jag skulle ta mig till. 19 år och boendes utomlands. Beslöt mig för att behålla barnet och såg ej killen mer efter hans samtal om att vi måste göra abort.
29 år senare. Efter att inte ha haft sin pappa i sitt liv under hela hans uppväxt. Så hittade min son honom genom DNA och timmar på Facebook. Då ska jag även säga att vi har försökt hitta honom i flera år. Hade varken hans adress el tfn nummer så han var inneboendes och studerade i Dublin på den tiden Och han hade ej mitt efternamn.
sonen hittar honom, skriver till honom och får svar 2 dagar senare.. Hans pappa har försökt hitta oss men ej lyckats och hade också gjort ett DNA test ngn månad innan sonen. Vi börjar återuppta kontakten och jag börjar falla igen. Vi pratar i timmar varje dag och han kom hit i april för att träffa oss. Allt gick bra och vi bestämmer att jag ska komma och hälsa på han och hans familj ( föräldrar och syskon) han är skild sen flera år. Jag var där nu i augusti I 2 veckor. Allt var underbart.
kommer hem och på Kvällen så kollar jag på hans tik tok konto och ser en massa unga tjejer som jag i hettans moment tror att han följer ( visar sig vara dom som följer honom) och blir arg på honom och frågar varför han följer en massa unga brudar. Han blir upprörd och ifrågasätter mitt anklagande. I samma sekund som jag ångrar att jag skickat det. Inser mitt misstag. 4 dagar senare och hör inte ett ljud ifrån honom. Skrev och bad om ursäkt.
Han svarar med att han just nu ( igår kväll) är full och fruktansvärt arg på mina anklagelser. Att dom var onödiga och hemska. Att hade jag inte haft sonen med honom så hade han bett mig dra åt helvet.
Jag är helt knäckt och ångra att jag skickade det där meddelandet. Jag älskar den här mannen och vi pratade även om att jag skulle flytta dit om några år. Nu är nog den drömmen förstörd. Svartsjuka är vidrigt och jag hatar mig själv för att det tog över. Jag vill ju inget annat än att få vara med min son pappa. vilket min son också vill. Vad tusan ska jag göra? Hur ska jag någonsin kunna reparera denna skada?
