• Anonym (TS)

    Känsla av att vilja föda själv?

    Under min förlossning fick jag en väldig känsla av att jag ville vara typ ensam. Bara fokusera på mig själv och processen och inte ha mannen eller massa personal nära-nära där. 


    Nån annan som haft samma upplevelse? Personalen fick liksom hålla sig på lite avstånd men svårare att be den man älskar om space på nåt vis tyckte jag.

    När jag tänker på det i efterhand är det såhär jag ofta reagerat vid fysisk påfrestning och smärta förr - jag vill bara gå in i mig själv och inte ha nån annan där, men jag tänkte inte alls att jag kunde reagera så vid förlossning, också då man hört just hur viktigt och bra det är med nån annan där.

    Har NÅN annan haft samma upplevelse?

  • Svar på tråden Känsla av att vilja föda själv?
  • Anonym (Mini)

    Jo känner igen, som tur var höll sig personalen borta mest. Förlossningarna gick rätt fort och ingen speciell övervakning bara det med banden över buken  någon gång och öppningskoll typ. De sa mest ring om det är ngt. Vi hade det mörkt o rätt mysigt ja hyfsat. 
    Bara på sluten bm och usk var lite mer närvarande då de satt på en sån sond på huvudet på barnet. Sedan var det typ kryst, aaj plupp. 
    Det hade varit enormt stressande att ha folk springandes hela tiden. Eller stå och dudda med mig. Tål inte sånt. Hade min man och det gick bra. Tänk om andra släktingar hade stått och väntat och lurat dessutom nej herregud. 

  • Maymom

    Känner igen mig!
    Jag blundade stor del av förlossningen. Somnade iofs också mellan värkarna så delvis var det väl trötthet också. Men jo jag gick in väldigt mycket i mig själv. Märkte knappt av bm innan krystvärkarna.


    Såg en bild nyligen på östra sjukhusets förlossningsavdelnings instagram, de beskrev det som födselbubbla där man går in i sig själv och följer kroppens signaler, så är nog väldigt naturligt och vanligt.

    Jag hade också väldigt tydliga signaler från kroppen om hur jag skulle ligga både när barnet rörde sig neråt och när krystvärkarna började. Hade du liknande, att man bara kände en instinkt att ta en viss position?

    mäktigt med barnafödsel!

  • Anonym (japp)

    Ja jag gick också in i mig själv. Jag fattar att pappan har rättighet och vill vara med men jag retade mig bara på att han var där snyggt påklädd och fräsch medan jag gick igenom ett rent helvete och skulle "trösta. Helt meningslöst. Bättre med personal som vet vad de gör. Tycker gott han kunnat vänta utanför som det var förr. Han har haft sitt roliga att göra bebisen och sen har han roligt med under förlossningen, kan gå där och småle och hålla på och komma med nån servett på pannan. Kan också äta där emellan, går hur fint som helst.  Sedan ska han stå där och hålla barnet med så stolt och man själv är helt färdig. Det är mycket VI nu för tiden: "Vi är gravida" har jag hört. Jag har sagt att "Vi" är gravida den dag du också är med barn och det är du inte. Löjligt uttryck. Vi väntar barn är en korrekt mening. Här kommer det bästa: "Vi har fött barn!". Jaså, det har ni? Det var inte möjligtvis så att HON födde barnet och du stod bredvid och såg på? Irriterande också när sköterskorna får fullt upp med papporna också för att de inte mår bra, för att de mår illa, för att de svimmar! Jag tror det kommer otroligt nog bli så i framtiden att de kommer ta in någon säng så får pappan låtsasföda samtidigt så han riktigt känner och alla andra också runt omkring att han är delaktig och är så duktig så, Det kanske är så redan? Skulle inte förvåna mig. Ska ju vara så "jämlikt" så, till den grad att man inte låtsas om att det är faktiskt kvinnan som blivit gravid, som gått igenom allt och som är den enda som föder också.  Förr fick iaf kvinnan credit för det. 

  • Anonym (Inte jag)
    Anonym (japp) skrev 2023-08-18 06:58:23 följande:

    Ja jag gick också in i mig själv. Jag fattar att pappan har rättighet och vill vara med men jag retade mig bara på att han var där snyggt påklädd och fräsch medan jag gick igenom ett rent helvete och skulle "trösta. Helt meningslöst. Bättre med personal som vet vad de gör. Tycker gott han kunnat vänta utanför som det var förr. Han har haft sitt roliga att göra bebisen och sen har han roligt med under förlossningen, kan gå där och småle och hålla på och komma med nån servett på pannan. Kan också äta där emellan, går hur fint som helst.  Sedan ska han stå där och hålla barnet med så stolt och man själv är helt färdig. Det är mycket VI nu för tiden: "Vi är gravida" har jag hört. Jag har sagt att "Vi" är gravida den dag du också är med barn och det är du inte. Löjligt uttryck. Vi väntar barn är en korrekt mening. Här kommer det bästa: "Vi har fött barn!". Jaså, det har ni? Det var inte möjligtvis så att HON födde barnet och du stod bredvid och såg på? Irriterande också när sköterskorna får fullt upp med papporna också för att de inte mår bra, för att de mår illa, för att de svimmar! Jag tror det kommer otroligt nog bli så i framtiden att de kommer ta in någon säng så får pappan låtsasföda samtidigt så han riktigt känner och alla andra också runt omkring att han är delaktig och är så duktig så, Det kanske är så redan? Skulle inte förvåna mig. Ska ju vara så "jämlikt" så, till den grad att man inte låtsas om att det är faktiskt kvinnan som blivit gravid, som gått igenom allt och som är den enda som föder också.  Förr fick iaf kvinnan credit för det. 


    Oj snacka om att man kan resonera olika. Min man tyckte det var HEMSKT att maktlös sitta på sidan av och se personen man älskar mest i sådan fruktansvärd smärta. Han sa att det närmast påminde om någon som blir torterad. Och där sitter han och kan inget göra. Jag har känt likadant för honom i situationer där han varit illa däran, och jag varit maktlös. 

    Sen tillhör jag absolut skaran som inte ville ha honom nära nära, jag ville inte höra peppande ord eller bli pushad. Han satt bredvid på en stol och kände av stämningen, om det var läge för honom att erbjuda något att dricka/äta osv. Så även om jag absolut inte ville ha honom huvud mot huvud vid krystandet, som jag vet andra haft med sina respektive, fyllde han en funktion i att vara en trygghet i en okänd situation. Mellan värkarna kunde jag exempelvis snabbt berätta vad jag ville att han skulle fråga barnmorskan om, så kunde han lösa det. Han satt helt enkelt på sidan av och läste stämningen, och kunde därigenom erbjuda mig det jag behövde när jag behövde det. Helt tyst, inget tjat eller några krav på mig. Han var ett fantastiskt stöd helt enkelt! 
  • Agda90
    Anonym (japp) skrev 2023-08-18 06:58:23 följande:

    Ja jag gick också in i mig själv. Jag fattar att pappan har rättighet och vill vara med men jag retade mig bara på att han var där snyggt påklädd och fräsch medan jag gick igenom ett rent helvete och skulle "trösta. Helt meningslöst. Bättre med personal som vet vad de gör. Tycker gott han kunnat vänta utanför som det var förr. Han har haft sitt roliga att göra bebisen och sen har han roligt med under förlossningen, kan gå där och småle och hålla på och komma med nån servett på pannan. Kan också äta där emellan, går hur fint som helst.  Sedan ska han stå där och hålla barnet med så stolt och man själv är helt färdig. Det är mycket VI nu för tiden: "Vi är gravida" har jag hört. Jag har sagt att "Vi" är gravida den dag du också är med barn och det är du inte. Löjligt uttryck. Vi väntar barn är en korrekt mening. Här kommer det bästa: "Vi har fött barn!". Jaså, det har ni? Det var inte möjligtvis så att HON födde barnet och du stod bredvid och såg på? Irriterande också när sköterskorna får fullt upp med papporna också för att de inte mår bra, för att de mår illa, för att de svimmar! Jag tror det kommer otroligt nog bli så i framtiden att de kommer ta in någon säng så får pappan låtsasföda samtidigt så han riktigt känner och alla andra också runt omkring att han är delaktig och är så duktig så, Det kanske är så redan? Skulle inte förvåna mig. Ska ju vara så "jämlikt" så, till den grad att man inte låtsas om att det är faktiskt kvinnan som blivit gravid, som gått igenom allt och som är den enda som föder också.  Förr fick iaf kvinnan credit för det. 


    Fast pappan har inte rättigheter när du föder. Det är du som är inlagd och du som är patient. Hade du inte velat ha honom där och sagt det så är det det som hade gällt. Dock har jag svårt att tro att förhållandet hade överlevt något sådant.
  • Agda90

    Med första barnet gick allt så vansinnigt fort att ingen av oss hann med rikgit. Hade min man inte varit extremt tung på foten på gasen så hade bebisen kommit i bilen! 
    Tror vi var inne 7 min innan tösen låg på min mage. Ingen av oss fattade bokstavligen talat vad som hände!! Maken hann precis in i rummet (han fick ju parkera bilen) innan tösen "ploppade ut"!

    Med sonen var det andra bullar. VI åkte in vid 9 tiden och han är död vid 20 snåret. 
    Min man var med hela tiden. Han var sjukt uppmärksam på vad jag behövde och såg till att det blev så.
    Jag fixade inte att äta lunchen som serverades på sjukhuset. Då tog han reda på om vi kunde lämna sjukhuset och äta på närmaste lunchställe.
    När jag behövde kissa men inte fick gå på toa (förlossningen var ju i full gång) då var det han som hjälpte mig med att göra det så lätt som möjligt för jag tyckte att det var pinsamt att behöva kissa i ett bäcken!
    När jag började bli varm var det han som fattade det innan bm och såg till att jag fick kalla grejer att lägga på pannan. 
    Han var väldigt uppmärksam och backade undan när han märkte att jag gick in i min bubbla men han hade stenkoll!
    Jag krossade nästan hans hand men han vek inte undan en millimeter!

    Han visste ju att han hade haft sitt roliga och nu fick han hjälpa mig så gott det gick. Och det gjorde han, båda gångerna!!
    Visst hade jag klarat det utan honom, men jag skulle aldrig vilja det. Och han förstod "bubblan" utan att jag behövde säga något. 

  • Anonym (TS)
    Agda90 skrev 2023-08-18 09:52:55 följande:

    Med första barnet gick allt så vansinnigt fort att ingen av oss hann med rikgit. Hade min man inte varit extremt tung på foten på gasen så hade bebisen kommit i bilen! 
    Tror vi var inne 7 min innan tösen låg på min mage. Ingen av oss fattade bokstavligen talat vad som hände!! Maken hann precis in i rummet (han fick ju parkera bilen) innan tösen "ploppade ut"!

    Med sonen var det andra bullar. VI åkte in vid 9 tiden och han är död vid 20 snåret. 
    Min man var med hela tiden. Han var sjukt uppmärksam på vad jag behövde och såg till att det blev så.
    Jag fixade inte att äta lunchen som serverades på sjukhuset. Då tog han reda på om vi kunde lämna sjukhuset och äta på närmaste lunchställe.
    När jag behövde kissa men inte fick gå på toa (förlossningen var ju i full gång) då var det han som hjälpte mig med att göra det så lätt som möjligt för jag tyckte att det var pinsamt att behöva kissa i ett bäcken!
    När jag började bli varm var det han som fattade det innan bm och såg till att jag fick kalla grejer att lägga på pannan. 
    Han var väldigt uppmärksam och backade undan när han märkte att jag gick in i min bubbla men han hade stenkoll!
    Jag krossade nästan hans hand men han vek inte undan en millimeter!

    Han visste ju att han hade haft sitt roliga och nu fick han hjälpa mig så gott det gick. Och det gjorde han, båda gångerna!!
    Visst hade jag klarat det utan honom, men jag skulle aldrig vilja det. Och han förstod "bubblan" utan att jag behövde säga något. 


    Alltså min man fattar ju bubblan och är respektfull och så. Det är mer min känsla av en önskan om avskiljdhet när jag har onr/föder som jag reagerade på hur stark den blev. Har för mig att vissa djur gör så med, liksom går iväg i ensamhet och föder? 
  • Anonym
    Anonym (japp) skrev 2023-08-18 06:58:23 följande:

    Ja jag gick också in i mig själv. Jag fattar att pappan har rättighet och vill vara med men jag retade mig bara på att han var där snyggt påklädd och fräsch medan jag gick igenom ett rent helvete och skulle "trösta. Helt meningslöst. Bättre med personal som vet vad de gör. Tycker gott han kunnat vänta utanför som det var förr. Han har haft sitt roliga att göra bebisen och sen har han roligt med under förlossningen, kan gå där och småle och hålla på och komma med nån servett på pannan. Kan också äta där emellan, går hur fint som helst.  Sedan ska han stå där och hålla barnet med så stolt och man själv är helt färdig. Det är mycket VI nu för tiden: "Vi är gravida" har jag hört. Jag har sagt att "Vi" är gravida den dag du också är med barn och det är du inte. Löjligt uttryck. Vi väntar barn är en korrekt mening. Här kommer det bästa: "Vi har fött barn!". Jaså, det har ni? Det var inte möjligtvis så att HON födde barnet och du stod bredvid och såg på? Irriterande också när sköterskorna får fullt upp med papporna också för att de inte mår bra, för att de mår illa, för att de svimmar! Jag tror det kommer otroligt nog bli så i framtiden att de kommer ta in någon säng så får pappan låtsasföda samtidigt så han riktigt känner och alla andra också runt omkring att han är delaktig och är så duktig så, Det kanske är så redan? Skulle inte förvåna mig. Ska ju vara så "jämlikt" så, till den grad att man inte låtsas om att det är faktiskt kvinnan som blivit gravid, som gått igenom allt och som är den enda som föder också.  Förr fick iaf kvinnan credit för det. 


    Håller med om precis allt.
    Snart ligger väl blivande pappan med sladdar och attiraljer på magen som avger liknande smärta som den födande kvinnan. 
    Och då behöver han naturligtvis också smärtlindring och en hand att hålla.

    Patetiskt.
  • Agda90
    Anonym (TS) skrev 2023-08-18 09:59:03 följande:
    Alltså min man fattar ju bubblan och är respektfull och så. Det är mer min känsla av en önskan om avskiljdhet när jag har onr/föder som jag reagerade på hur stark den blev. Har för mig att vissa djur gör så med, liksom går iväg i ensamhet och föder? 
    Ah, då missuppfattade jag dig lite. 
    Jo, det finns en hel del djur som går iväg och föder själv. 

    För mig räckte det att gå in i min egen bubbla och ignorera alla andra 
  • Anonym (TS)
    Agda90 skrev 2023-08-18 12:09:49 följande:
    Ah, då missuppfattade jag dig lite. 
    Jo, det finns en hel del djur som går iväg och föder själv. 

    För mig räckte det att gå in i min egen bubbla och ignorera alla andra 
    Jag märkte att jag har svårt att ignorera andra, då kan jag inte fokusera på samma vis utan försöker på något vis ha en fasad uppe mer. Är jag ensam kan jag fokusera inåt och på mig själv mer. Däremot vill jag ju gärna ha folk där sen efteråt. 
Svar på tråden Känsla av att vilja föda själv?