När livet är…kaos

?Man får vad man förtjänar?. ?Man får inte mer än vad man klarar av!?. ?Det finns en mening med allt??.

Har du också fått höra dem? Kanske till och med sagt dem? Det har jag. Till och med många gånger. Även inom mitt yrke där jag vägleder och stöttar människor som mår mycket dåligt. De brukar tycka väldigt mycket om mig, sakna mig när jag är ledig osv. För att jag är så ?trygg, lugn och klok??. 

OM de bara visste.

Mitt liv är ett KAOS nu och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med allt. En sån berg och dalbana som jag åkt de sista åren, den borde rivas och förbjudas. Omedelbart.

För att förkorta historien lite, så gick jag in i väggen i Nov förra hösten. Det berodde på både privata och arbetsrelaterade orsaker. Och hälsan. En jävla smäll in i väggen.
Sjukskriven på heltid i 4 månader och håller fortfarande på att deltidsjobba mig uppåt. 

Det går rel. bra men jag är född med en olyckskorp på varje axel och hinner bara resa mig upp från en smäll, så kommer nästa. Så om jag ska ?måla min situation i en metafor, kryper jag på krossade knäskålar?. Ungefär.

Efter att ha kommit tillbaka från semestern, lyckats fått till ett korrekt sjukintyg (läkaren skrev fel 4 ggr! FK blev arg på mig och en jäkla cirkus) så tuffade jobbet igång. Tyvärr är ju Sverige just Sverige och avundsjukans land. Vissa på mitt jobb kunde ju inte låta bli att pika mig om att jag lyckats få till ett så bra deltidsschema? suck. 

Tyvärr kände jag efter nån vecka att jag var trött. Väldigt trött. Började bli deppig. Ingen matlust. Yr. Började må illa. Detta pågick någon vecka. Sedan började illamåendet av soppåsar och DÅ kände jag igen symtomen från när jag var gravid för snart 20 år sedan!!! 

Men? Va? Nä? Jag har ju spiral! Och är över 45 år! Nä? Det kan väl inte vara möjligt?!

Köpte grav.test. Visade ett svagt plus. Jag ÄR med barn! Vad?! VAD gör jag nu?! 

Ok. Jo. Jag har ju faktiskt velat ha barn med nuvarande sambon, men med spiral och mina mediciner för migrän så har det inte blivit läge. Dessutom så har min dotter (snart 19 år) mått väldigt dåligt i perioder och då har vi inte orkat med en bebis. Men NU!? JA!? Men jag måste ju göra ett till test.

Sambon köpte hem ett till test, med veckoindikator. Även det visade 1-2v Gravid och vi var glada! Dottern blev glad över att ÄNTLIGEN få ett syskon!

Men. Dagen efter. Jag och dottern var hemma. Dottern gjorde sig redo för att gå på dejt. Jag satt i soffan. Telefonen ringde och det var dotterns pappas särbo ?Det har hänt nåt hemskt??. Där och då blev min dotter faderslös. Helt oväntat. Så fruktansvärt och förkrossande. Helt overklig. Oavsett min och hans historia, så hade vi dottern ihop, så visst fasen grät jag!

Så den vecka som varit, har blandats av:
-GRAVID! Ja! (Blir det bebismys, söta kläder, snusa nacke och bebisbubbla)
-Kontakt med MVC ang. gravid m spiral
- Akut besök på Kvinnokliniken för att lokalisera graviditeten. Ingen hittades. Spökbebis? 
-Nytt graviditetstest Inte Gravid?
- Begravningsbyrå med dottern. Som stöd.
-Världskrig med dotterns pappas särbo (som helt plötsligt ?bor i huset och är sambo igen)?! Där får ju jag steppa in?
-Kräftskiva i hemmets lugna vrå -nyktert (eftersom vi har för många alkoholister i släkten)
-Krama dottern

  I morgon blir det blodprov för att se OM jag är gravid än och OM hormonet i så fall är högt eller lågt. Lågt kan visa på utomkvedeshavandeskap. Precis vad jag önskade! (Ironi så klart)

Jag vet inte vad jag känner längre. Min sambo frågade mig förut: ?Hur känns det?? Jag tittade på honom och fnyste ?Toppen!? Alltså? det är inte hans fel att jag mår skit. Men han tar inte i mig. Som om jag skulle gå sönder eller vara?äcklig. 

Så jag sitter nu själv uppe, har mosat i en illröd hårfärg och skriver av mig. Söker inte sympati. Men vill dela med mig vad som kan döljas innanför väggarna på en röd villa med vita knutar. För utåt sett så tror nog folk att vi har det SÅ bra.

Men fan vad fort det vänder. Och det där att ?Man får det man förtjänar osv?? VEM har bestämt det? Hoppas på Karma för den.