Ni som har valt att skaffa barn själv

Nu har jag personligen inga erfarenheter av att skaffa barn på egen hand, men har en nära vän som precis gjort det så vi har haft många långa diskussioner kring alla för och nackdelar. Resonemanget har gått lite enligt nedan:

Fördelar:

+ Man slipper vänta in den "perfekta partnern", riskera att förlora massa tid i jakten på en partner för att sedan kanske inse att man inte vill samma saker, att det inte funkar i längden osv

+ Man får vara med sitt barn jämnt, och slipper riskera att en separation ska göra att man bara får ha dem halvtid

+ Man behöver aldrig vara orolig för att en medförälder (exempelvis efter en separation) ska motsätta sig flyttar, skolbyte, läkarbesök, passansökningar, utlandsresor etc. Du väljer själv vad du anser är bäst för ditt barn, och behöver inte förlita sig på att få godkännande från någon annan

+ Detta blir lite i samma ton som det ovan, men du slipper fördela alla helgdagar och lov mellan föräldrarnas respektive familjer, fullt fokus blir på dig och din familjs traditioner 

Nackdelar

- Barnet växer sannolikt upp utan två föräldrar, vilket i sig kan vara en sorg för ett barn. Att därutöver inte veta så mycket om sitt ursprung kan även det bli en springande fråga när barnet blir äldre, även om barn idag har rätt att få veta vem ens biologiska pappa aka spermadonator är 

- Man står själv med allt jobb och ansvar. Ingen given person som kan avlasta under de tuffa tiderna, ingen given person att bolla med osv

- Man står själv med alla kostnader. Barn kostar, men äldre barn desto mer med alla fritidsaktiviteter och hobbys som ska utövas. Det är givetvis inget krav, men likväl något att ha i beaktande 

För min vän landade det någonstans i att hon alltid drömt om barn, hon närmade sig 35 och kände att hon inte hade varken lust eller tid att leta efter en partner, för att därefter spendera flera år innan barn ens skulle bli aktuellt. Hennes son är nu snart tre månader och hon känner än så länge att detta är helt rätt. Om än man skaffar barn med en partner finns aldrig några garantier, så det är ju absolut ingen garanti att man lever glada svenssonlivet i evinnerlig tid bara för att man skaffar barn den traditionella vägen. 

Du kan alltid ställa dig i kö och gå på ett besök för att få mer information. Det är förmodligen en del väntetid, så att ställa dig i kö kan du alltid göra. Skulle du därefter ångra dig är det ingen som kommer tvinga dig att fullfölja, men då har du tagit något steg i riktningen kring att landa i om du tror att detta är något för dig eller ej.

Jag håller verkligen alla tummar för att du lyckas landa i ett beslut du tror är bäst för dig. Hur det än blir så är jag övertygad om att det kommer bli bra! Kram! 

Tusen tack för dina fina och ärliga råd samt att du tog dig din tid att skriva ner dessa. 

Jag har två barn ensam och kulle ha skrivit samma sak som personen ovan.
För mig är det mest relevanta/jobbiga med nackdelarna är att man är ensam om all arbete och ansvar. Hur det påverkar en beror såklart på barnen - första barnet var rätt enkelt att hantera, så då märkte jag det inte så mycket. Då var det mest när det gäller beslut som jag var osäker på att jag tyckte det var jobbigt. Och så skuldkänslan när något gick "fel" (tex. dålig skola). 

Med andra barnet, som är rätt jobbigt (och jag har mindre energi och tålamod), är det vardagen som tär på mig. Hade jag vetat innan hur jobbig det skulle bli och hur mental uttröttat jag blir, hade kanske inte barnönskan segrat.

Och så påverka ju livssituation också en del, om man har familj/vänner som hjälper till, tex. som barnvakt, hur mycket pengar man har (råd med barnvakt), var man bor osv.