Någon annan som mått som jag i v.19?
Behöver skriva av mig lite....jag känner mig helt överkörd av trötthet nu i v.19 trots extra järntabletter. Jag orkar ingenting alls, jag duschar inte ens för att jag knappt kan stå upp eller lyfta armarna för att tvätta håret... städa och laga mat nej nej, jag kan inte.... det får min man göra. Han har även duschat mig ett par ggr efter jobbet medan jag sitter på en stol. Jag ska träffa min barnmorska igen om 4 dagar men herregud... jag som hade sett så mycket fram emot graviditeten har mått illa ända från början tills nu. Kränkningarna upphörde sedan ett par, SKÖNT! Jag som trodde att andra trimestern skulle vara en dans på rosor... jag gråter jämnt och okontrollerad sedan v. 18. Jag blir extremt upplåst efter maten, det känns som att magen ska spricka. Jag sover och sover och sover BRA men ändå kan jag knappt hålla ögonen öppna. Tack och lov slutade jag jobba ca. 2 veckor innan jag fick reda på att jag är gravid för det hade jag verkligen absolut inte orkat med! Jag är så förbannat trött att det känns som en handikapp. Är nedstämd och grinig.... och det känns hemskt att inte kunna njuta av graviditeten. Känner mig redan som en hemsk mamma och är orolig över att jag kommer fortsätta må såhär skit när lillen väl är här... Min man är verkligen otroligt hjälpsam och förstående. Han har skött allt... jag kan inte ens åka och handla. Jag var en sån som promenerade ca 1 timme varje morgon innan graviditeten men sedan ca v.8 har jag inte kunnat röra på mig alls pga. illamåendet, yrseln, spontana kräkningar och framförallt orkeslösheten. Jag gick ut på en 30 minuters promenad igår kväll och höll nästan på att svimma. Svettades som ett svin. Jag ångrade mig halvvägs. Jag ville bara lägga mig på marken och dö men lyckades tvinga mig själv hem och kastade mig på sängen med skor o allt.... andfådd somnade jag i ca 40 min. Har aldrig mått såhär förut! Är det hormonerna? Vad är det som händer? Kommer det att gå över? :(Jag vill ju inte må såhär när min bebis är ute.
Jag förstår inte hur andra gravida kvinnor orkar..... är det jag som har otur?
Jag som ville ha fler barn vågar inte ens tänka på att bli gravid igen...