Motivera mig!! Jag vill så gärna bara dra och har ett erbjudande på bordet. Jag är bara rädd för språket.. Vad ska jag i ett annat land att göra om jag inte förstår språket till 100%?
Jag vill verkligen inte ångra mig senare i livet. Hur gjorde ni andra? 
Va fan, det skulle ju vara anonym ju!!
Motivera mig!! Jag vill så gärna bara dra och har ett erbjudande på bordet. Jag är bara rädd för språket.. Vad ska jag i ett annat land att göra om jag inte förstår språket till 100%?
Jag vill verkligen inte ångra mig senare i livet. Hur gjorde ni andra?
Mitt motto.
Man ångrar det man inte gjort inte det man gjort.
Jag drog utomlands och volontärarbetade ett år när jag var 19 år. Då var jag inte tillräckligt mogen för att göra en sån grej. Jag var otroligt bra på engelska och även ganska införstådd i kulturen i detta engelskspråkiga land, så det var inget hinder. Utan det var bara osäkerhet och blygsel. Jag hade massor av möjligheter men vågade inte ta dem. Isolerade mig bara och avslutade också projektet i förväg. För vad då? Att komma hem till vad jag ville lämna. Samma flickrum i samma trasiga familj i samma lilla spökstad där inga vänner bodde kvar.
Finns inget jag ångrar så mycket i mitt liv som att jag fick denna otroliga möjlighet till äventyr och bara kastade bort den.
Så mitt råd till dig är: bara kör!! Men bara om du känner genuin lust till det och är beredd att omfamna omställningen. Ta vara på möjligheterna och lev i stunden.
Hej.
Ta chansen är mitt råd. Man utvecklas mycket som människa om man vågar ta utmaningen..Språk kan man bli bättre på när man är där. Mod handlar om att våga även om man är rädd att misslyckas. Chansen är stor att det blir jättebra. Och om du mot förmodan inte skulle trivas så har du ändå provat och kan vara stolt över det.
Jag ångrar inte att jag bott utomlands. Trivdes så bra och har många fina minnen.
Åk!
Har inte haft chansen själv men det fanns en möjlighet att min make kunde jobbat utomlands i upp till ett år. Sade frankt till honom att får du chansen så tar du den, jag hänger på!
Nu med barn i tonåren hade jag nog funderat några varv till. Men utan barn - kör i vind! Ha det så kul!
Du har alltid möjligheten att komma tillbaka, om det visar sig att du inte trivs. Däremot är det inte säkert att du kommer få en till möjlighet att flytta utomlands under de förutsättnigar du har nu (som jobberbjudande).
Klart att du ska göra det, det är möjligheten till en fantastisk upplevelse och självupptäckelse.
Jag flyttade till Paris när jag var 21år, utan att kunna ett ord franska. Nu är jag 47 och har hunnit bo på 4 kontinenter, jag har i mitt eget tycket haft ett fantastiskt liv.
Du förstår inte språket till 100% men till hur många %? Alltså det jag menar är att sånt löser sig. Har du tid så förbered dig, plugga språket etc. Jag tycker definitivt du ska dra.
Åkte till Norge som 21åring, det var innan det blev så poppis det sen blev och är. Hade fixat boende men inte jobb. Kände ingen där, bortsett från mitt ex som jag avskydde. Språket utgick jag ifrån att jag skulle fixa. Kvällen jag kom dit låg jag länge i min säng och undrade vad fan jag gett mig in på. Det blev flera år där, några av de bästa i mitt liv. Växte otroligt av de åren.