Ångest att sluta vara föräldraledig

Jag upplevde det som jobbigast innan man hade börjat jobba. När man väl kommer igång så känns det bättre. Du har ju deltid att se fram emot. 

Tyvärr består ju 99% av barnets uppväxt att man jobbar heltid. Föräldraledigheten är så kort. 

Jo kommer nog få megaångest när vi närmar oss ännu mer. Har förnekat datumet lite. Ser absolut fram emot att gå ner i tid. Är tacksam över min nya tjänst men önskade att den började lite senare för ville ge sonen en liten mjukstart (och mig själv) när jag skulle återgå. Det är en kort tid och jag skulle inte vara emot att jobba typ 2 dagar i veckan hehe. Behövs inte mer än så för min del, men ekonomiskt går det inte. 

Hur gick det för ditt barn? Blev det jobbigt?

Det låter som om du inte tror att din partner klarar av att ta hand om ert barn? Varför unnar du inte honom tiden att vara hemma utan pratar om att gå ner i tid osv. Speciellt när du redan fått 15 månader och han bara 7.

Att gå ner i tid är absolut inte fel.... när barnet börjat förskolan. Ser ingen anledning till att göra det innan dess. Du gör både ditt barn och din partner en björntjänst om du inte låter dem klara det själva. 

Så till din fråga, hade inga som helst problem med att gå tillbaka till jobb. Kunde fokusera till fullo för jag visste att de två där hemma hade det toppen. Men ångesten som kom när mitt barn började förskolan var inte att leka med. Jag grät betydligt fler gånger än barnet efter jag lämnat. Där kändes det verkligen som om jag övergav min unge. Lite lättare nu snart två år senare, men känns ändå inte helt ok att lämna ifrån mig det dyrbaraste vi har även om jag vet att de har det superbra på förskolan 

Du har inte ångest över detta.

Du känner helt normal, om än jobbig, oro över en livsförändring och har blandade känslor och tankar inför det hela.

Ångest är ett allvarligt tillstånd som man inte ska slänga sig för lättvindigt med.

Under min FL jobbade min man 100% och där hade jag önskat att han hade gått ner i tid för att hinna träffa sonen mer. Märkte att sonen saknade honom och blev jätteglad när han kom hem (påverkade läggningarna negativt ibland). Min man saknade också sonen och önskade mer tid med honom, för deras skull hade det varit bättre om han hade jobbat lite mindre. Min man har också ca 50 min till jobb så det var tyvärr inte många timmar de hann ses men de har en jättefin relation. Han kan vara hemma längre om han vill för min del, lika länge som mig eller längre. Det är verkligen inte där skon klämmer. Vill gå ner i tid för att det inte ska bli lika få timmar som min man hade. De har det bra när de är utan mig, men det kommer bli en omställning för min son som jag tror skulle vara lite mildare om jag skulle ha gått ner i tid istället för att gå tillbaka direkt på 100. Blir en omställning även för mig med såklart.

Kanske blir skönt att gå tillbaka till nytt arbete, när det gått någon vecka. Ser såklart fram emot att få äta och bara vara utan distraktion.
Oj va jobbigt det låter med förskolan, intressant att det var annorlunda. Är det för att det är personer utanför familjen så att säga som det kändes så för dig? Skönt att ni trivs med förskolan, det blir helt nytt för våran del också då det säkert är uppenbart att detta är vårat första barn. Hoppas att vi lyckas få en förskola som passar sonen!

 

Tänker också att det är jättebra att mannan och sonen får bonda rejält utan dig, hur hårt det än låter. De behöver ju få bygga sin relation med. 

Skulle också helt klart hellre minskat arbetstiden vid fsk, det vsr då långt mkt jobbigare mentalt än att barnet var med pappa.

Jo, önskar att vi alla hade kunnat varit hemma hela tiden från start hehe. Det är som det är. Oron ligger främst från början när jag går tillbaka, sonen har inte varit ifrån mig särskilt mycket. Han ammar lite fortfarande men det blir inget problem med den biten då det är så pass sällan. Dröm scenariot i denna situation hade varit att gå ner i tid de första veckorna och sen öka upp till 100%. Vi båda kommer gå ner i tid när han börjar förskola sen. 
Ser även fram emot att de kommer få ett starkare band, så vi kan börja dela på läggningarna osv då jag är den enda som kan söva honom i dagsläget. Det kommer bli nyttigt för dom båda att vara utan mig, och även för mig med är jag säker på. Kanske blir jobbigast för mig att inte få ta del av sonens nya mini milstolpar och få vara med honom.

Tack för att ni delar med er av era tankar och erfarenheter! Känns lite bättre

Har ni inte övat under sommaren/semester på att du är borta lite mer nån dag ibland? Jag tror dock, tolka mig rätt här, att det mesta ligger hos dig. Du skriver att sonen och pappan redan igen har ett fint band - så för deras skull är det nog inga problem, egentligen?

Jag tror det också faktiskt är nyttigt för dig att träna på att inte vara där 100% sv tiden utan få bilder från mannen och höra sen hur de haft det. Annars kommer du uppleva förskolan som ännu värre sen, vilket också kan påverka sonens upplevelse av den.

Jo vi har övat och det har gått bra. Det har dock inte varit så många timmar (ca 4h som längst) och aldrig kväll. Det har alltid gått bra förutom när han sover på dagen och ibland vill ligga i min famn men inte i makens, då har det blivit mindre sömn helt enkelt.
Märkte dock på sonen några dagar in på semestern att han blev lite mer mammig eller närhetssökande, han fick ju automatiskt mindre tid med bara mig då mannen också är hemma men det lade sig efter någon dag. Tror att det kommer bli lite jobbigt för sonen, men kanske en kortare tid än vad jag föreställer mig och är rädd för. Du har också rätt i att mycket ligger hos mig. Jag är så i bubblan, jag älskar den, vill ta del av hans dagar och lära honom massor. Det kommer bli annorlunda, och sorgligt för mig.

Har inte tänkt på det, men är nog faktiskt bra att träna på det innan han börjar på förskolan som du säger. 

Som sagt tror jag det mesta just är hos dig. Sonen får vara med sin pappa och ha kul, det är ju du som missar. Det som ksn hända är också att sonen blir pappig, och det kan kännas lite - var beredd på det! Men det är ju bra att han får två personer han är lika van vid.

Och ja, klart du är i bubblsn. Men krasst sett så hsr vi en bjussig föräldraledighet i landet men den är inte obegränsad om man vill få ersättning.

Men hur långa dagar är du borta när du jobbsr?