Pappa mot min vilja

Hej,

Jag har letat i många trådar och funnit många olika svar på ?pappor som blir lurade till att bli pappa igen? och massa liknande teman. 

Hittar även svar på frågan ur olika perspektiv, vilket är bra men jag känner fortfarande att jag saknar vissa delar så därför väljer jag att skriva om vår situation.

Vi lever i en mestadels väldigt bra relation och är 43 respektive 45 år. Vi träffades för 4 år sedan och trots att vi på våra dejter hade pratat om att vi var färdiga med barnproduktionen då hon har tre barn sedan tidigare och jag två bestämde vi oss för att försöka skaffa ett gemensamt barn.

Det tog sig på första försöket och vi har idag en underbar liten kille på tre år.

För ca ett och ett halvt år sedan fick jag ett brev i handen av min sambo för hon skrev att hon önskade sig ett barn till, detta kom som en chock för mig och vi pratade igenom och kom fram till att vi var oense. Hon ville och jag ville inte.

Argumenten är många för och emot och det skulle ta evigheter att skriva alla så jag hoppar över det.

Ca 8 månader senare tog hon ut sin hormonspiral då hon hade hört och läst att det sannolikt kan göra klomakterietiden värre.

Det var helt okej med mig och hon sa att hennes mens kommer regelbundet och att hon lovar att informera mig om när det är risk för att bli gravid.

Månaderna gick och vi var extra försiktiga när det var risk att för graviditet, trots att hon egentligen ville bli gravid men hon ville även att jag skulle vara med på tåget, vilket jag inte var.

Vi har prata om ytterligare ett barn vid flera tillfällen men jag har alltid känt att jag är helt färdig med barn och vill ägna mig åt de fantastiska barn vi har. Barnen  är i åldrarna 13-17 förutom lillprinsen.

Jag vände och vred på tankarna för att gå min sambo tillmötes och jag frågade även de andra barnen (var för sig) om dom skulle tänka sig ett syskon till. Alla var verkligen tydliga med att dom inte tyckte det var en bra ide. Två av dom var tom av åsikten att skaffar ni ett barn till så tänker inte jag bo här i den utsträckningen jag gör nu. 

Detta gjorde mig inte mer sugen på ett barn till direkt utan jag kände att andra får ta över befolkningsrollen, jag är verkligen färdig.

I maj när min sambo hade ägglossning ville hon (ursäkta detaljerna) suga mig. Det som däremot hände den var något jag reagerade starkt på. Bör jag meddelade att jag var nära fortsatte hon (händer aldrig i vanliga fall) och jag kom i hennes mun. 

Hon behåller allt i munnen och går på toaletten där hon blir kvar i ca 10 min. Jag blev väldigt misstänksam och frågade henne direkt om är hon kom tillbaks om varför hon gjorde som hon gjorde och att jag fick en olustig känsla.

Dagen efter hittar jag en ?spruta? som vi använd för att ge Lilleman flytande Alvedon på toaletten. Min magkänsla blev inte bättre av det?

Jag konfronterar henne och hon säger att hon absolut inte använt den för att injicera det hon hade i munnen?? Det hade hon absolut inte gjort sa hon.

Jag antecknade dock detta tillfälle i min kalender.

Några veckor senare får jag ett sms av henne att hon troligtvis är gravid (hon tyckte det var jobbigt att prata om därav sms:er)

Graviditetsveckan stämde med min anteckning vilket gjorde mig oerhört frustrerad och jag blev så otroligt besviken och ledsen.

Vi pratade därefter igenom situationen ett flertal gånger och hon sa även när vi under sommaren var på semester att hon skulle göra en abort bör vi kom hem.

Några dagar efter att vi kommit hem frågade jag om hon bokat tid och där och då släppte hon bomben för mig, hon skulle behålla barnet.

Jag blev helt knäckt då jag absolut inte vill ha ett barn till och det går helt emot vad vi pratat om.

Nu sitter jag i en situation där jag verkligen känner mig lurad och förråd av den jag älskar och ville leva mitt liv med och som jag litade på. Jag vet faktiskt inte om jag klarar av att leva med henne längre och står i valet och kvalet att lämna henne. Även om det verkligen inte är ett bra alternativ det heller vilket jag sagt till henne. Då kom kommentaren att ?men om jag gör abort så är allt lugnt igen för dig? lite ironiskt.

Jag svarade nej på det. Det är inte alls säkert då jag känner mig grundlurad och förråd och att jag inte vet om jag kan lite på henne.

När vi pratar om situationen idag så sa hon att hon inte vill prata med våra vänner och familj om min inställning då dom inte kommer förstå hur jag kan reagera som jag gör och att jag kan bli ?dömd? för min inställning.

Reagerar jag fel, är det  verkligen så att man kan bli behandlad på det sättet  av sin partner och att andra tycker det ör okej att lura sin partner på det sättet? 

Jag vet att det finns flera alternativ för mig såsom kondom och vasektomi men nu hade vi inte oskyddat samlag och vasektomi var jag inte riktigt framme vid än även om jag läst en del om det innan.

Om ni anser att det är okej av henna göra så och att det är jag som skall skämmas, mm för min reaktion skulle jag gärna vilja veta er motivering.