Har parterapi hjälpt för er?

Vi träffade fel terapeut så nej. Hon hade förutfattade meningar och tyckte för väl om förövaren som är trevlig mot alla utom inom hemmets väggar.

Din man låter som min. Jag har sent omsider insett att han är narcissistisk lagd, saknar förmåga att reflektera och är empaistörd. Väldigt endimensionell..Trevlig mot alla utanför hemmet men en känslomässigt miserabel människa om man skrapar lite på ytan. 

För oss har det hjälpt!
Men det beror ju mycket på vem man träffar. Klickar man inte med rådgivaren/terapeuten så byt!
De vi råkat på har varit väldigt snabba med sin egen analys (min uppfattning). De har även haft ett koncept där man först träffas en gång tillsammans, sen varsin gång enskilt och sen har man fortsatt tillsammans efter det.

Jag tycker det har funkat, men håller med om att det är synd med begränsat antal. 
Här finns ingen ren modell man går efter. Däremot säger de aldrig vem som har rätt eller fel, de tar inte ställning eller säger till någon att skärpa sig.
För oss blir det ett sätt att prata ut och sätta ord på vad vi känner utan att det mynnar ut i gräl istället.

Vi har varit till parterapi rätt många gånger och jag tycker det har varit bra. Vårat äktenskap var nära att krascha, vi bråkade inte och det dagliga med barnen, planering och att sköta hemmet funkade men det ingen intimitet eller djupare engagemang. Vi gjorde båda försök från var sitt håll som den andre missförstod, jag gick och hoppades bara att det skulle bättre tills jag kände att inte orkade och var beredd att lämna. I den punkten kände jag att jag inte hade något att förlora och ville göra ett sista försök och föreslog att vi skulle gå i parterapi. Jag är kanske lite som din man har rätt svårt att utrycka vad jag känner och vad jag  önskar det  kombination med att min partner är väldigt bestämt och dominerarnde har varit ett hinder för mig. I parterapi har jag vågat säga mer och jag känner att vi får hjälp så att inte samtalet går i baklås när det blir känsligt. Naturligtvis är det viktigt med personkemin och vi har hittat en riktig bra parterapeft. Sen har allt tagit längre tid än jag trodde men jag är nöjd med att vi gått I parterapi oavsett hur det går då jag känner att vi förstår varandra bättre nu. (En fråga vart i landet bor du?)

Alltså TS, terapi är terapi inte magi. Det enda de kan göra är att hjälpa er på traven och ge er råd och tips, själva jobbet gör ni själva men för att det ska funka behlöver det finnas genuin vilja från BÅDA och det verkar det ju uppenbarligen inte finnas hos din partner och det kan ju INGEN hjälpa er med.

En sak är ju om man inte kommer överens om något och tycker olika saker, tex du ja och han nej och så kan man diskutera och argumentera och se om man kan hitta någon medelväg, men en våt trasa som bara säger "vet inte", dvs deflekterar och undviker problemet går liksom inte att argumentera med. Dessutom visar hans beteende inte bara att han inte klarar av att hantera problem i relationer, det visar ju även att han helt enkelt inte bryr sig och tar inga egna initiativ... det fattar du väl själv är något ingen terapeut i världen kommer kunna göra något åt? De är ju inga magiker som kan trolla fram vilja där det inte finns någon.

Har upplevt en vi tyckte var dålig, så den gick vi inte till igen. Sen var vi hos en annan som vi båda upplevde var riktigt bra (sen skilde vi oss senare, men det berodde inte på det) 

Så ja, det kan vara bra terapi men man ska funka med terapeuten. 

Har din partner diagnos (det låter så på din text)? För om det är så, måste ju terapeuten få veta det så att man kan använda verktyg som passar till diagnosen. 

Varför vill du kämpa för att få det att funka med honom?

han låter urtrist.

träffa en man som istället för dig lycklig.