Barnens pappa har träffat en ny

Du ska hålla dika tankar för dig själv. Herregud, du har givetvis inget att göra med var han tar med sin flickvän eller var hon bor. Vad är det för saker du försöker dra ur döttrarna? 

Han är korkad som beter sig på det sättet men att skälla ut honom kommer inte förbättra något. Era barn vet redan hur jobbigt det är för dig och undviker för allt i världen att nämna något till dig. Verkligen inte bättre.

Du ska nog försöka hålla dig utanför hans relationer, dvs vad gör det dig om han har ett långdistansförhållande eller om han inte klarar av det? Du behöver inte förklara något alls för honom och verkligen inte med stora ord. Han är vuxen.

Du behöver förstås inte träffa henne men varför så negativ inför det? Stöter du på dem, var trevlig. Du vill väl inte vara det där jobbiga exet? Särskilt som ni har barn ihop så kanske du ska bita ihop och vara trevlig, ni måste ju inte bli vare sig bekanta eller bästisar, men om detta förhållande håller, så kommer du vara tvungen att kunna vara i samma rum för era döttrars skull.

Du säger också att barnen är tonåringar och det är ju lite skillnad från att ha små barn när man introducerar en ny relation, tycker jag. En tonåring fattar mer än en liten.

Fåntratt är väl lite hårt, men du hanterar situationen både omoget och fel. Är du verkligen över honom? Jag tolkar det som att du är avundsjuk för att han lätt träffar nya och gömmer det bakom påstådd omsorg om barnen. Klart det kan vara jobbigt för dig, det förstår vi alla. Men det är hans liv, du måste ta ett djupt andetag, agera som en vuxen person och behandla henne neutralt vänligt om ni träffas. Det strul han har med sina korta relationer är hans problem.

Dina tjejer är tonåringar och fattar, precis som du säger. De kan hantera situationen och du ska varken fiska efter info eller snacka skit om henne eller pappan. Vill de berätta så gör de, då ska du givetvis lyssna. Att de inte vill prata med dig nu tyder på att de är mogna nog att förstå hur du känner och vill inte varken ta ställning eller säga något som du kan ta på fel sätt.

Tråkigt att du tappat det gamla umgänget, det är tyvärr inget ovanligt vid separationer. Du får försöka skaffa nya vänner, bäst vore om du kunde träffa en ny man och få annat att tänka på. Lycka till!

Håller med övriga. Klistra på ett smile även om det känns skitjobbigt. Visa att du kan hantera separationen genom att inte bli ett allt för galet ex.

Förlåt men du låter lite gränslös i allt detta
Idiotförklara, dra saker ur döttrarna och klaga på att han visar sin nya tjej staden han bor i.
Hade ju varit extremt märkligt om han hade gömt henne och strukit utmed husväggarna.

Du är dock insiktsfull när du beskriver att dina känslor kan handla om känsla av övergivenhet.
Fullt naturligt att känna så, ni verkar ju ha varit i relation med varandra i många år och separation är en stor kris och sorg för många. Man separerar ju inte bara från varandra utan även från det gemsamma livet och det är ju inte konstigt att känna det som tufft att någon annan ska vara i det livet.
Men det är dina känslor att ansvara för och är de svåra att hantera (och detta äter mycket energi) kanske det inte vore en dum ide och boka tid för några samtal.
Det är säkert en omställning för barnen också och om du ska vara ett stöd för dem behöver du ha rett ut dina egna känslor först.

Ganska enkelt. Sluta lägga dig i hans privatliv! Du har inte med det att göra alls och borde inte ha åsikter om det heller. Så länge han inte umgås med personer som är farliga för barnen så har du inget att säga till om.

Så länge det inte drabbar barnen är hans liv inte din ensak. Du riskerar att skada ert samarbete om du lägger dig i och bär dig illa åt.