Tränar ni någonsin era barn på att vara med utan skärm?

Jag är rätt strikt med skärmtid. Mina barn är 6 och 8 år. Vet själv hur lätt att det är att bli beroende av mobilen! ALLT ger hjärnan kickar. Håller med om att det är så sorgligt att se hur man tar upp skärm vid matbordet, att man låter barnen sitta hela dagarna framför skärm osv. Mina barn hade också lätt kunnat sitta hur mycket som helst, men vi sätter gränser kring det och har regler. De har aldrig kollat i bilen eller vid matbordet. Och det gör då självklart inte vi vuxna heller. Bra att föregå med gott exempel och visa barnen allt annat kul man kan göra i livet.

Jag tänker ni gör som ni vill och andra gör som de vill.
Du har ju ingen aning om hur mycket de använt skärm innan. Fpr en del kan det vara deras sätt att klara av tex mycket folk omkring. För att just skärma av och klara sig ute. 
För andra kanske det är deras chans att faktiskt kunna gå ut och äta, de kanske sparat skårmtid tills just den stunden på kvällen. 

Nu är jag själv sådan som har tagit med lite ritsaker el någon liten leksak till mina barn men....

Mina är alla födda på 90-talet och det fanns inget sånt. Vi handlade, reste och gick på restaurang. Å tänk....de överlevde. 
Den äldsta fick mobil när han fyllde 12. 

Så sjukt hur det är nu.. Riktigt tragiskt. 

Mina ungar får inte använda morderna skärmar till nöja bara för å lära sig nya saker hämta kunskap bli smartare. Sen har dom spel konsol. men inga spel appar på mobilen eller surf plattan. Sen när dom är myndiga så får dom göra va dom vill. 

Mitt äldsta är bara 1 år och 10 mån och hittils har vi klarat oss fint utan skärm i affärer osv. Hon tycker det är spännande att sitta i kundvagnen till exempel och har hittils inte fått något "utbrott" i affären :D 

Men ja det är sant, man ser många som redan under 1 år sitter med skärm. Men ärligt, hade jag haft ett grinigt barn och skärm funkar hade jag kanske använt de(?) Men å andra sidan så om man aldrig ger paddan/mobilen i affären till barnet så kan dom ju inte ens be om den och mina föräldrar klarade sig ju fint utan.

Självklart. 

Vi är inte så strikta med skärmtid hemma, däremot med hur man hanterar det. Inte välja bort andra aktiviteter, ha en stund skrämfri tid hemma också, vara ute varje dag, inte vid matbordet osv. Till vardags tas de aldrig hemifrån (bortsett från mobilen för oss vuxna då). Långresor annorlunda. 

Hr hemma finns totalt 5 skärmar. En på min mobil, en på mannens mobil och en stor i vardagsrummet, dvs en tv och två stationära datorer. Min och mannens mobiler ligger dessutom alltid på "telefonbänken" om  vi är hemma. Några skärmar att gå och sätta sig med i ett hörn och kolla okontrollerat på youtube mm existerar således inte här, och inte heller tråk-trösttittande i bilar och vagnar och regninga dagar. Har man tråkigt så får man ha tråkigt eller hitta på något.

Äldsta barnet har en "pensionärsmobil" än så länge men hon är bara 8. Hade hon inte fått vara hemma ensam efter skolan så hade hon inte haft någon mobil alls. I framtiden kommer hon väl få en smartphone dock.

Det här är inte så mycket princip som det kanske låter. Det är mer ointresse.

På restaurangbesök kan man ibland ha ett likamedtecken mellan antalet barn och skärmar som är igång. Det är en skrämmande utveckling tycker jag där vissa barn alltid känner ett behov eller nästan begär av yttre stimuli. 

Jag har flera gånger påtalat detta i olika sammanhang även offentligt, jag är inte intresserad av att lyssna på youtubeklipp när jag äter på restaurang och ibland när jag påtalat detta så svarar föräldrarna med ''du vet inte hur svårt det är att säga nej'' eller ''hen blir lugnare av ha något att göra'' alternativt ''det är ibte så kul att titta på paddan utan ljud''. 

Brukar upplysa dem om att jag själv har två barn, 4 och 7 år och skulle aldrig drömma om att ta med en ipad när vi lämnar hushållet, om vi inte ska på semester och den faktiskt kan användas av hela familjen som förströelse vid något enstaka tillfälle. 

Vissa verkar även förvånade över att det finns hörlurar samt volymknapp på ipaden. 

Har mer än en gång påtalat för restaurangpersonal att vissa gäster stör varpå de fått stänga av ljudet på sina leksaker. 

Man måste liksom kunna ha tråkigt någon gång.