10-åring, NPF-utr eller inte?

Det låter ju onekligen som npf. Prata med elevhälsan och hör vad de tror. Det finns en rätt ny bok också som heter Svart bälte i föräldraskap. Den kan nog vara värd att läsa och se om du känner igen din son. Har mkt bra konkreta tips också, om ni skulle känna behov av det. 

Det kan vara bra att ha problemen diagnosticerade om det uppstår större problem i framtiden. Då finns det klart dokumenterat att han har en medfödd problematik (om det nu är så) och det blir lättare att få rätt stöd. (Och ni föräldrar kan förhoppningsvis slippa få höra att det är ert fel.)

Eftersom din son redan känner att han är annorlunda och att omvärlden reagerar på hans beteende så tycker jag att du ska kontakta Bup. Han kanske behöver medicinsk hjälp för att orka med skolan och alla krav som ställs på honom där.

Jag jobbar på gymnasiet och träffar många elever som berättar om sin grundskoletid där de fick ständiga tillsägelser men ändå kände att de inte kunde "skärpa" sig och hur de önskat att de fått hjälp tidigare. Jag träffar också många som behövde medicin under grundskolan men som på gymnasiet har kunnat fasa ut medicinen eftersom de är äldre och läser något de är intresserade av, dvs medicinen behöver inte finnas för evigt.

Fråga honom om han vill träffa Bup, det bästa är väl att han själv tycker att det är rätt.

Fortsättning:

Han är otålig generellt när vi åker och handlar t.ex. och måste stå i kö eller vänta på nånting. Han är impulsiv och intensiv, både i språk (ganska fult språk främst när han spelar datorspel) och har mkt svårt att hantera humöret om det går dåligt eller att han känner sig orättvist behandlad. Han blir då också lätt ledsen och besviken. Han har svårt att bara göra en sak i taget, om han gör läxa t.ex. så måste han samtidigt pilla med något 

I skolan har det också hänt ett par ggr att han blivit så arg att han slagit kompisar med knytnäven. Han kan efteråt säga förlåt utan problem och förstå vad som blivit tokigt. 

Jag säger inte att ovanstående nödvändigtvis måste vara något patologiskt för jag har inte Jag vet inte om det jag beskrivit tillhör en "vanlig" 10-åring men hans bonusbror som är i samma ålder har inte alls samma problem med impulsivitet och koncentration.

Vårdcentralen vill inte starta någon NPF-utredning och jag vet inte hur jag ska göra för att hjälpa honom. Hur går era tankar? 

Du ringer Bup och rådfrågar, de kommer att ställa några frågor och göra en bedömning om de tycker att det är befogat att starta en utredning.

Det låter verkligen som ADHD. Vårdcentralen vill inte utreda? Det är lite olika beroende var man bor, men ni bör nog vända er till BUP. De är bättre på det här. Bättre chans att de utreder om det finns tecken. Skolläkaren kanske kan skicka remiss, det gjorde den i vårt fall, men jag är inte säker om det funkar så numera. Men du kan alltid höra. Och det är bra om lärarna också ser det. Om de hävdar att det inte är några problem, så får man ingen diagnos. Det hände med vår dotter, hon skärpte sig så bra i skolan. Hon fick då först diagnos i tonåren, efter mycket problem. 

Låter jättemycket som ADHD. Jag har själv två söner med den diagnosen och känner igen typ allt du beskriver.