Pepptråd för någon med en deprimerad partner

Jag inledde för en tid sedan en relation med en människa som tyvärr drabbats av en depression. Den fanns där redan när vi träffades, men det var inget jag märkte av innan vi lärt känna varandra ordentligt. 

Jag är väldigt kär, jag vill fortsätta kämpa, finnas där och stötta. Men ibland är det väldigt mörkt även för mig som anhörig. Svårt att prata, inställda planer, att känna sig avvisad, inte kunna se ljust på en gemensam framtid. Ja, ni som varit där vet säkert alla olika skepnader depressionen kan anta. 

Jag behöver hjälp med att se lite ljus i tunneln, behöver höra andras solskenshistorier om att det finns något bortom detta. Att det kan bli bättre. Att det kommer en dag då min partner kommer orka älska mig tillbaka så som jag behöver. Så snälla, dela med er av era berättelser.