Varför skaffade ni barn?

Jag har alltid drömt om barn så när jag närmade mig 30 tog jag upp det med mannen. Kan inte säga varför, har bara alltid haft en dröm om två barn. Men nu när de finns skulle jag säga att jag vill ha någon att älska villkorslöst och se växa upp

För att får vara behövd och nån att bry mig om och ta hand om o dela upplevelser och livet med. Få en mening i livet. Meningsfull vardag och någon att ta hand om. 

Nr vi skaffade syskon var det mest för att första barnet skulle få ett syskon att hela livet med.  I andra hand för min skull. 

Jag ville inte ha barn. Vi fick dem bara.

Ville ha barn för att ge hela mitt hjärta till barnet. Att älska någon oändligt och ge allt jag kan. Att känna att våra själar sitter ihop. Att alltid ha en del av mig. Att ge barnet allt jag velat ha. Att få se mitt älskade barn växa upp och vara lycklig och känna sig maximalt älskad. Att se mig själv i ett barn. Att få vara någons mamma, någons totala allt. Att själv få uppleva den övermäktiga kärlek till mitt barn. Skulle kunna skriva hur mycket som helst 😆

Jag vågade inte välja valet att förbli barnlös hela livet ,den tomheten och utanförskap det kan innebära.

Hade bestämt mig för att inte ha barn men blev plötsligt gravid och jag kunde helt enkelt inte göra abort. Detta liv som blivit till trots alla försiktighetsåtgärder kunde jag bara inte neka att finnas till.  
Detta medförde att jag sedan dess också levt med barnets far som jag strax innan bestämt mig för att lämna, vilket ju blev omöjligt.

Men vi har levt ett gott liv och har nu barnbarn. 

Jag ångrar inte en sekund mitt val men ibland kan jag fundera över hur mitt liv skulle ha tett sig om jag gjort abort.  Gissningsvis skulle livet inte ha blivit så intressant och den kärlek jag i dag känner för min familj skulle aldrig uppvägas av all framgång i världen

Hade bestämt mig för att inte ha barn men blev plötsligt gravid och jag kunde helt enkelt inte göra abort. Detta liv som blivit till trots alla försiktighetsåtgärder kunde jag bara inte neka att finnas till.  
Detta medförde att jag sedan dess också levt med barnets far som jag strax innan bestämt mig för att lämna, vilket ju blev omöjligt.

Men vi har levt ett gott liv och har nu barnbarn. 

Jag ångrar inte en sekund mitt val men ibland kan jag fundera över hur mitt liv skulle ha tett sig om jag gjort abort.  Gissningsvis skulle livet inte ha blivit så intressant och den kärlek jag i dag känner för min familj skulle aldrig uppvägas av all framgång i världen

Livet skulle känns så tråkigt utan barn, ser det också som ett utanförskap som en annan skriver. Att först behöva lyssna på vänners prat om barn, för att senare lyssna på allt prat om deras barnbarn också, utan att kunna relatera. nej det vore jättetrist

 

För att jag råkade bli gravid och klarade inte av att göra abort. Var närmare 20 än 30, och vår plan var egentligen att få barn vid 30+. Men vi älskade att ha barn! Så idag har vi många, i ett stort hus vi älskar, med arbeten vi älskar. Känns som att vi har alla lager i tårtan som vi inte visste att vi ville ha 😍 

Ja, det här har jag märkt av, som fick mina barn sent i livet. Det är som om massor av dörrar också öppnat sig. Jag är med i samhället på ett helt annat vis än jag var förr, vilket var nästan en chock att uppleva. 

För att jag hade hittat en fantastisk, smart och snygg man och ville se hur våra gener blev kombinerade, hur den individen skulle bli till det yttre och inre.

Det blev rätt bra skulle jag säga, han ska påbörja kandidatprogram i fysik till hösten.