Är det kärlek och känslor?
Hej, jag ska försöka fatta mig kort att att inte tråka ut er läsare! Jag har nyligen träffat en av dem finaste killar jag kunde föreställt mig. Han passar bra in i mitt liv, och har allt det där man kunde önska sig. Han har gjort det tydligt att han vill vara med mig. Dock känner jag inte det där pirret i magen, trots att vår kemi är fantastisk. Men med honom kan jag se en framtid och en stabil relation.
Innan jag träffade denna man, blev jag olyckligt kär i en annan. Med den andra hade jag precis det där pirret, förväntan, och spänningen. Varje gång vi sågs stannade världen utanför fönstret, och varje gång han gav sig iväg gjorde det nästan lite ont. Det ska tilläggas att denna man också är mer fysiskt attraherande i mina ögon. Med denna man kunde jag väl egentligen inte se en framtid. Dock var dessa känslor inte ömsesidiga.
Min fråga är om man kan vara kär/betuttad, utan att känna det där adrenalinruset eller den enorma längtan? Var den andra mannen en inbillning om känslor och ett bekräftelsesökande då han inte ville ge mig det jag behövde?
Tacksam för svar :) Gärna av lite djupare analytiska synvinklar!
lyssande en liten bit, och detta kan definitivt vara något som ger mig någon tillstymmelse till svar! Tack igen!