Ledsen för att jag aldrig varit kär!!!

Vad tror du hindrar dig? :)

(ska lägga mig nu dock, återkommer imorgon)

Jag vet inte riktig. 

Men en faktor är nog att jag blivit sviken av familj och lämnad av nära vänner förut.

Det tog ganska hårt på mig och nu känner jag mig så olycklig att jag inte kan känna kärlek alls inte till andra eller mig själv för den delen.

När jag var i din ålder så var jag kär konstant!... Jag vet inte vad händer med dig, men bra är det inte.

Jag känner igen känslan. Jag är 40, men när jag var i din ålder var jag kär jämt. Dock har det förändrats och jag blir inte kär lika lätt nu. Jag har typ gett upp om att hitta kärleken, men jag är säker på att den kommer till dig så småningom. 

Är du deprimerad? I så fall är det inte konstigt om du känner dig lite "känslodöd"/apatisk. Det är klart att det är mysigt att vara kär, men det är ju inte livsnödvändigt. Vissa är ju asexuella osv.

Du får gärna utveckla vad du menar med att du är "låst på kärleksfronten".

Har fått en bild av att inget i livet betyder något påriktigt och att allt är fake. låter så deprimerande men en känsla som jag fått på senare och inte kan få bort?

Har mått riktigt dåligt innan men aldrig haft så här stark ångest över att livet inte har någon mening. 

Tror det är därför jag är ledsen över att inte blir kär eftersom det kanske skulle kunna få mig att nåt bra? 

Är nog deprimerad men tanken på att inte finna livsmening får mig att tappa det helt. Jag vill inte dö men samtidigt inte leva. lite så har mitt tankesätt blivit 

Förlåt om jag låter galet tragisk nu!

Det där låter som en ganska klassisk existentiell kris. Det kan definitivt orsaka både depression och ångest. Du kan kontakta din vårdcentral och se om du kan få prata med en kurator.

Har du inga starka intressen? Studerar du?

Alla människor drivs ju av olika saker. Vissa vill bilda familj, andra ha en extravagant karriär, vissa drivs av sina hobbys, osv. Självklart ger kärlek mening till livet, men det finns massor av saker i världen som kan ge livet mening. Jag skulle utforska så många möjligheter som möjligt, om jag var du.

Du kan ju skriva en bucket-list! På min står till exempel att hoppa fallskärm, simma med hajar, köra traktor, se norrsken, sova under en bar himmel, se en opera live och mycket mer! Det är kul att ha lite galna mål och drömmar!

Jag har själv förlorat över 10 år av mitt liv till depression och förlamande ångest. Jag spenderade mycket av min tid på att grubbla över livets mening när jag var yngre. Men jag lever och sprattlar fortfarande. Mår bättre än någonsin. Man kan hamna i svackor som känns oändliga, men man kan ta sig ur dem också.

Ge det tid. Distrahera dig så mycket du kan. Sök den hjälp du kan få. Det blir bättre ska du se. Vem vet, om ett år kanske du har hittat både kärlek och livsmening! ^^

Jag har varit kär ett par gånger men har aldrig fått kärleken besvarad. Det är inte nödvändigtvis positivt att bli kär.

Jag kan bara hålla med här. Obesvarad kärlek kan vara fasansfullt smärtsamt och då det är min enda erfarenhet av kärlek, önskar jag att jag helt saknade förmågan att bli kär. Att vara kär utan minsta hopp att få kärleken besvarad är väl som att vara väldigt hungrig utan hopp om att någonsin få äta sig mätt. Det är bara hemskt.