Skapa mening i livet

Jag är en tjej som under flera års tid har haft en stark barnlängtan men som inte kunnat förverkliga den på grund av att jag inte har haft en relation som kommit till det stadiet. Jag har alltså aldrig provat att bli gravid. Jag har haft ett antal relationer där jag har fått upp hoppet om att den här personen är den rätta, för att sedan bli besviken. Smärtan av att vara tillbaka på ruta noll har varit lika stor som den jag kände för uppbrotten. Min längtan börjar tära på mitt mående och jag börjar undra vad meningen med mitt liv är utan barn. 

Jag har några år på mig tills jag når en ålder där chansen för att bli gravid minskar så jag känner ingen hopplöshet eller att det skulle vara något som är utom räckhåll för mig. Det som plågar mig är hur jag ska hantera min längtan tills dess när den numera är så stark att jag känner mig nere. Livet känns meningslöst och jag har svårt att hitta ett syfte med mina dagar. Finns det någon där som har gått igenom något liknande och hur hanterade ni det?