Anonym (Ung mamma) skrev 2023-07-09 00:09:09 följande:
Så klart skulle ett sånt svar komma.... av en anonym också. Tröttsamt med folk som kommer med förutfattade meningar och dömande. Tror ni på allvar att man känner en människa helt eller ? Vet flera som varit gifta i många år och dem inte känt sin partner på riktigt ens. Eller flera som varit gifta och levt dubbelliv.
Vi dejtade i halvår. Han hade jobb OCH lägenhet. Jag blev gravid trots att jag har p-stav. Eftersom jag har PCOS så är min mens oregelbunden Alltid och ibland är min mens riklig och ibland bara liten blödning som räcker att jag bär trosskydd! Min mens var sen och inget jag tänkte på sen fick jag en blödning. Fortfarande inget jag tänkte på då det är vanligt vid min mens. Sedan kom illamåendet från helvetet och jag kunde inte ens jobba pga detta. Sökte vård och där ville dem ta gravtest. Vilket dem gjorde och den visade positivt. Kunde sen inte göra abort för att jag var långt gången redan!
Jag berättade för honom och han ville inte ha något med barnet att göra, han avbröt även vår relation. Jag gick igenom allt själv. Jag uppdaterade honom när jag födde med lite bilder på sonen etc. han var lite delaktig och träffade sonen ibland och kom på dopet. Allt bra.
Sen började han komma med undanflykter och ursäkter varje gång det var BVC eller umgänge. Dem gånger han kom var han konstig. Fick veta att företaget han jobbade på gick i konkurs och han stod nu utan jobb. Hans hyra var för hög så han valde att säga upp den för att hitta en annan men hittade tyvärr ingen, för han är arbetslös. Han bor nu hos sin vän som då inte är den bästa killen. Dem har börjat festa varje helg nu och han har även börjat med att röka på. Han som var anti droger innan.
Så ja, där har ni historien som ni kan gotta i er!!!
Tragiskt med såna människor som er.
Tack till er andra för svar
Strunta i hans hot och strunta i de som inte kan hålla sig till ämnet.
Han kommer mest troligt inte att ta tag i det eftersom han inte verkar jobba över hövan för att ta tag i sitt liv.
Det är en rätt tröttsam process och det du kan göra för att visa din goda vilja är att kontakta familjeenheten (eller vad de kallar det hos er (ring socialtjänstkontoret och fråga) och be om att ni får komma på samarbetssamtal. Men gör det inte förrän han har tagit tag i det hela.
Då får de ju själva se hans pålitlighet om han inte dyker upp där. Du bör då vara förberedd med sakliga argument om varför ni inte ska ha gemensam vårdnad - än.
Tex hans tidigare opålitlighet, du vill att han först dyker upp och sköter de umgängen som ni kan bestämma gemensamt, att han är drogfri då han ska träffa sitt barn, att det tas i barnets takt, dvs först träffas de hemma med dig (eller någon annan barnet är tryggt med) för att sen successivt gå över till att han är själv hos dig med sonen och sen till att han går iväg med sonen till lekpark eller liknande en stund. När sonen är trygg med att vara själv med pappan kan en övernattning ske osv.
SEN är du villig att skriva under för gemensam vårdnad utan rättegång.
Han kommer mest troligt aldrig orka hålla på med detta, jag tror att han har kommit på att vid gemensam vårdnad delas barnbidraget samt att han slipper betala underhåll. Han har nog inte fattat att det bara gäller om ni har sonen lika mycket, eller iaf nästan lika mycket.