Du kan inte göra mer än lägga fram förslaget och se hur han reagerar.
Men eftersom ni har flyttat isär och du skriver "jag vill vara särbo", så antar jag att det just nu är helt slut?
Ni kan säkert göra så en period, om båda är ok med det men så fort han träffar någon annan så förändras spelets regler. Om han ens går med på det nu först, så kan han plötsligt säga att han inte vill längre. Då får du acceptera det. Jag har svårt att förstå folk som tex skiljer sig, men sen ändå ska fortsätta som familj "för det är så viktigt för barnen". Ja men om det var så viktigt - skilj dig inte då.
Eller om han säger ok men vill ha friheten att ha sex med andra, hur tänker du om det?
Du påminner mig lite om min mans ex. När vi möttes hade de varit skilda ett tag, bodde inom samma område så det var promenadavstånd mellan dem. Han ville inte träffa henne mer än nödvändigt medan hon ringde, kom och knackade på, ville att barnen skulle kunna springa fram och tillbaka oavsett vems vecka det var (vilket inte funkade för min man eftersom han jobbade på grannorten så han hade viss restid). De hade helt olika bild av hur det skulle fungera efter skilsmässan. Hon var inte intresserad av att vara tillsammans, men hon ville att det skulle vara ungefär som förut (med det praktiska), bara att man inte bodde i samma hus.
Så träffades vi. Av förklarliga skäl var han ibland inte hemma, utan hos mig. Det blev rätt krångligt i starten för hon ringde så ofta, skulle ha hjälp med ditten och datten och han sade nej. Det tog tid innan hon accepterade det nya läget. Tror inte hon hade något emot mig just, utan mer situationen - han fanns inte tillgänglig alla stunder på dygnet och det hade hon svårt att svälja.