Är gravid i trimeter 2 med första barnet efter IVF.
Jag är starkt inställd på att jag vill föda med snitt och ska ha möte med specialistmödravården angående detta i augusti.
Min barnmorska ha sagt att man inte kan bli tvingad att föda vaginalt, men ändå hör man om kvinnor som inte blir beviljade planerade snitt (trots stark rädsla/komplicerade tidigare förlossningar).
Vad är era erfarenheter?
Och vad gjorde att ni som fött med planerat snitt ville det?
Jag har fött med planerat snitt två gånger, varav senast var för 3,5 månad sedan. Jag har valt det på grund av min ångest och förlossningsrädsla. Både jag och barnet får en tryggare förlossning på det sättet.
Jag hade inga problem att få mina snitt, men med Första barnet var det mer möten, en kurator jag fick prata med och en lång väntan på om snittet var beviljat eller inte. Den här gången gick jag på ett möte där läkaren både planerade och beviljade snittet inom 20 min. Troligtvis för jag redan gått igenom processen tidigare.
Jag vill dock meddela att snitt inte alltid är lika harmoniskt som många må tro. Det kan vara ett ganska brutalt sätt att föda och kräver lång återhämtning. Dock finns det också många fina och mer kontrollerade stunder. Så vad som blir bäst för dig vet bara du.
Det bästa är ändå att försöka komma över rädslan eller vad det nu är som blockerar en.
Det är bättre för barnet att födas naturligt.
Ska vi hårddra det, vem borde prioriteras?
Mamman eller barnet?
Sen blir man ju också mer eller mindre bestulen (frivilligt) på att få föda sitt barn. Att snittas är att bli förlöst, inte att föda.
Det bästa är ändå att försöka komma över rädslan eller vad det nu är som blockerar en.
Det är bättre för barnet att födas naturligt.
Ska vi hårddra det, vem borde prioriteras?
Mamman eller barnet?
Sen blir man ju också mer eller mindre bestulen (frivilligt) på att få föda sitt barn. Att snittas är att bli förlöst, inte att föda.