Mina barn gillar inte min kille

Måste de gilla honom? Och måste ni umgås alla tillsammans och försöka låtsas att ni är en familj? 

Det är väl hållbart i längden att ses på barnfri tid om ni bestämmer att ni ska ha det så, eller ses när barnen är närvarande men utan krav på att de ska umgås med honom på nåt särskilt sätt och leka familj. Samma med hans barn, är väl inte så troligt att dina tonåringar skulle vilja hänga med några betydligt yngre barn oavsett vems barn, på semestern? Varför skulle de vilja det? Och tonåringar brukar ju inte vara så pigga på att umgås med familjen allas i den åldern, så än mindre en ny vuxen och dennes småungar som är jobbiga. 

Jag tror att du ska sänka dina förväntningar på vad din relation med killen borde betyda för dina barn. Ha din relation med killen, men låt dina barn ha eller inte ha sin relation till honom. Tvinga inte ihop dem med olika aktiviteter, utan bara var tillsammans och låt barnen och han närma sig varandra i den mån de har lust. 

Du ska inte låta dina barn bestämma över ditt kärleksliv! Det är inte rätt mot dem att låta dem ta det ansvaret, de kan få dåligt samvete och känna skuld för att du tvingats leva ensam när de blir äldre.

Som elsi skrev ovan, de måste inte gilla honom och ni måste inte umgås alla tillsammans jämt. Självklart att tonåringar inte får så mycket ut av att tvingas umgås med yngre barn, det hade inte jag heller gillat.
Dina barn är ganska stora och snart helt självgående. Se tiden an, dra ner på gemensamma aktiviteter och fokusera på parlivet under de barnfria veckorna.

Skyll inte på din kille för att umgänget hackar, det är inte lätt för honom när dina barn redan bestämt att de inte gillar honom. Om han försöker för mycket tolkas det som inställsamhet. Låt dem vara vänligt neutrala mot varann, troligen blir det bättre när de blir äldre.

Jag tycker att din 16-åring är klok och att du borde lyssna lite på vad dina barn har att säga. Om de inte funkar med din kille och hans barn så kommer det inte bli så roliga släktmiddagar framöver om man säger så. Nu är det inte frågan om att de ska diktera ditt kärleksliv utan det är faktiskt så att de verkar ha en poäng med sina invändningar, samtidigt som din kille som ska vara vuxen verkar stå helt handfallen kring både sina och dina barn och inte klarar av att vara normalt social mot dina tonåringar. Jag tror att det där bonuslivet blir jobbigt i längden med tanke på hans "uppfostran" (om man kan kalla det så!) och att du kommer att få offra en del av umgänget med dina barn om du fortsätter med den här killen.

Ts....
Barn vill inte leka familj med okända människor och deras ungar.
SPECIELLT inte i tonåren.
vad är det du förväntar dig egentligen?

Låt dina barn få umgås när/om de vill med din kille. Vill de inte behöver de inte.

Fortsätt er relation, fokusera på kvalitetstid utan barnen. (Eller i alla fall när han inte har barnen, eftersom de är små och kräver passning)
Släpp kravet på att försöka bli EN familj

I den åldern är man ju allmänt kritisk och giller egentligen ingen vuxen 

Min sambo och jag är i en liknande situation, och det har gått 5 år :). Jag känner inte er så jag kan inte riktigt ge råd, men tyvärr har det bara blivit värre i vårt fall... Jag är som din kille, och min sambos barn vill inte heller umgås med oss som ett par.

Däremot har det gått väldigt bra mellan min son och min sambo.

I början ville min son att jag skulle sluta träffa min sambo och uppmanade mig att göra slut. Jag valde att spendera mycket tid med min son, tog honom med på olika resor han önskade och gav honom mycket uppmärksamhet. Ibland dök min sambo upp, och det kunde bli lite dålig stämning, men med tiden har min son accepterat honom. Nu trivs min son väldigt bra med min sambo, och de har en bra relation.

Min sambo har också varit väldigt snäll och tolerant när det gäller min son, som är 12 år gammal. I mitt fall har det gått jättebra. Tyvärr har det inte varit lika positivt för min sambo; hans barn har nästan brutit kontakten med honom. Så det är svårt att säga hur det kommer att utvecklas.

Men dina barn är ju såpass stora att de inte behöver vara särskilt involverade i er relation tänker jag. Ni måste väl inte vara jättemycket hemma hos er utan var hemma hos din partner istället. Till honom kan du väl åka i några timmar även om du har "barnvecka"? Och ni kan ses mycket utan dina barn. Känns ju tex onödigt med semestrar ihop allihopa. Åk ensam med honom eller med han och hans barn istället. 

Om några år är ju dina barn vuxna och utflyttade.

De får ju bara finna sig i att du inte tänker leva resten av livet som nunna! Man behöver inte älska varandra men ses man så är man så är man i alla fall artig och respektfull!
Din 16-åring lär ha fullt upp med sitt kärleksliv! Vad skulle h*n tycka ifall du bara spontant bestämde dig för att "hata" den person som h*n kom hem och visade upp?? Gnälla på uppfostran etc.
Sen som de andra skriver; försök inte leka familj, det blir inget bra! Men du bestämmer i ditt liv, inte dina barn! Du kan absolut kräva gott uppförande!
Har dina barn och din pojkvän något gemensamt? Kan de t ex gå på hockey tillsammans? Spela bowling? Gå och träna? Kanske finna varandra på ett annat plan än som "mammas nya"?

Håller med.