Att söka riktning i livet

Nu när jag snart ska fylla 30 börjar paniken komma, kring riktningen i livet, och vardagen är så outhärdligt monoton, äta, sova, jobba, längta till ledighet. Någon som hört låten ingen vill veta vad du köpt din tröja? Känns som att det är mitt soundtrack för tillfället. 

Jag ifrågasätter allt som har lett mig till detta läge och hur jag ska ta mig framåt. Då jag är kvinna så är det klart att tanken på barn kommer upp då jag börjar närma mig bäst före datum. Jag är rädd att ångra mig om jag inte skaffar barn, medan min partner är rädd att vi ska ångra oss om vi gör det.

Tanken har slagit mig att det hade varit skönt att vara föräldraledig och bara få ett andrum, få stanna upp under ett år (även om jag förstår att man har fullt upp med annat och att jag mest troligen glorifierar hela upplevelsen). 

Har ni därute några tips på hur jag ska komma fram till en riktning framåt?